Återförenade via Facebook

För några dagar sen hitta jag han, han som man inte sett på snart 6 år. Jag skickade ett mess med frågan : minns du mig? Jag fick svar tillbaka: Nej tror inte det. Vad glad jag blev, vill inte att folk ska minnas hur jag var när jag var som sämst. men nu har jag förklarat läget om hur saker var då och hur det är nu. Minns inte hur vi träffades eller hur länge vi träffades, men minns jag tyckte han var ovanligt snäll för att vara i den kretsen jag var i just då. Han vill hjälpa. Visst jag har jag minnen av saker även han inte skulle ha gjort om han verkligen varit genom god. men ingen människa är det. Minns jag berätta om honom för mamma och att jag blev lessen när jag var tvungen att åka bort men inte kunde berätta det för han. Jag var aldrig kär i han men jag var trygg hos honom. Nu har tider förändrats och nu har jag familj som jag försöker ta hand om så mycket som möjligt. Vi har börjat snacka mycket igen och han hyllar mig för det jobb jag gör med Nicole och skolan. Låt tiden starta om på nytt. Tack för att du finns där än....A.F