Hade jag inte haft min dotter...

Hade jag inte haft henne hade jag brutit ihop för länge sen. stressen över skolarbetet står mig upp till halsen och mina känslomässiga problem får mig att gråta inombords. Hade jag kunnat hade jag flytt, jag hade flytt på alla tänkbara vis för att straffa mig själv för den skada jag orsakat de nära och kära jag tycker om. Just nu nöjer jag mig bara med tanken - skjut mig. men kommer aldrig gå till handling för jag skulle skämmas mer över att ta mitt liv och överge min dotter för en sån här enkel sak som förvirrat känsloliv. Min dotter är verkligen mitt ljus i mitt mörker, min ögonsten. Och det finns inget mer egoistiskt än att fly från sitt liv när man delar det med en annan. Därför låter jag mig bara fly i tankarna och i verkligheten försker jag acceptera den situation jag har satt mig i. Mitt hjärta värker, jag vill bara ta tillbaka allting men gjort är gjort och skadan är så stor att du inte ens vill titta på mig, fast det hade inte jag heller velat om jag blivit lika sårad som du.....förlåt.....Nothing is real until it´s gone......