onsdag 25 augusti 2010

HELTIDS ARBTSLÖS GROTTMAMMA SOM BÅDE ÄR DEPPIG OCH HALT!

Ja så kände jag mig i dag. Fram till 22:30 har jag slängt i väg ansökningar och förfrågningar till allt mellan himmel och jord. För en gång skull har jag lyckats hålla de deppiga känslorna borta och jagat jobb istället. Jag vet att får jag ingen typ av sysselsättning snart kommer jag bli helt dum i huvudet och tro mig det är rätt ansträngade att ligga i fosterställning och känna hur livsglädjen glider ur en. Jag är fortfarande lika pank och fysiskt mår jag inte alls bra, har bland annat drabbats av blodbrist, stressmage, huvudvärk, onödiga extra kilo och konstant hunger och trötthet, säger bara: Fan, vad mitt nya liv suger. Lyckades välta ner en porslinsskål i morse när jag diskade och självklart trampade jag på en minimal bit som jag lyckats missa med dammsugaren. Blodet forsa och smärtan ger mig värk ända upp i knät..fortfarande. Hunger, oro ochh smärta gör det omöjligt för mig att somna. Dennis sover redan jätte tungt efter hans långa skoldag. Nicole som dragit på sig en nattlig förkylning, orolig sömn med feber i några dagar, verkar äntligen blivit bättre. I förrgår fick jag sova i hennes barnsäng för att dämpa oron. I morgon är det onsdag, alltså 3 dagar innan denna veckans möjligheter är slut och jag förhoppningsvis fått minst 3 mejlsvar,bokat 2 intervjuer, fått lönen och träffat 1 doktor.
Ja jag får hoppas på det bästa i alla fall, för det här med att springa runt som en deppig arbetslös grottmamma är fan inget kul!!

onsdag 18 augusti 2010

Varför tog jag ut mitt omdömme!!

På mindre än en vecka händer mycket och ingenting. Jag har inte jobbat på kycklingfabriken på en vecka, däremot har jag hoppat in extra på Netto och gjort inventariejobb. Ny erfarenhet som fyllde på lönekassan. Tyvärr är inte min jobbkarriär roligare än såhär. Jag hämtade ut mina omdömen i juni för att jag var dödligt säker på att min situation nu i augusti skulle se annorlunda ut. Fy fan, vad fel jag hade och vad galet bortgjord jag känner mig. För här sitter jag nu, såkallat deltids arbetslös, utan rätt till jobbgarantin, inga stora chanser hos Soc, knappt någon barnomsorg och pengar, ja det ska vi inte ens tala om. Allt är bara en evig jakt på hopp in jobb och ligger även på hos Komvux, trots att jag alltid lovat mig själv att aldrig sätta min fot där. Nu är Dennis på skolan och deltar i den årliga invigningsmiddagen, själv sitter jag här och snörvlar. I morgon bär det av till Komvux för att fylla i lite papper för att hamna på reserv listan. Har legat ner i soffan nästan hela dagen. Kvällen och natten i Nettos kyliga lokaler satte sina spår och en tung förkylning har drabbat mig, igår riskerade jag till och med att tappa rösten. Är det likadant i morgon så skiter jag i att ligga hemma o tycka synd om mig själv, för jag är redan galet trött på att ligga hemma och agera sysslolös. Det är fruktansvärt jobbigt att gå förbi det som varit mitt liv, varje dag, det är jobbigt att hela tiden förklara för min dotter att hon inte ska äta lunch på dagis eller sitta vid någon dator på skolan. Det är sjukt liv att mitt liv inte länge är något liv. Sitta hemma och vänta är fan inte min grej. Studera är min grej, men jag tog ett förhastat beslut för att bli som alla andra som jobbar, men jag är ju inte som alla andra och nu sitter jag här i hopp om att något nytt bemaningsföretag ska ringa och säga att de vill ha mig och om inte det sker så vet jag iaf att jobb väntar mig 3 dar nästa vecka, men det här med att vara deltidsarbetslös är fan inte min grej, men vad gör man inte för att få ordning på ekonomin igen, när ingen av de stora myndigheterna vill hjälpa, då får man hjälpa sig själv!


(På tal om att hjälpa sig själv, här är en fantastisk barnstol som är till salu, mer info hittar du på mina http://minaannonser.bloggplatsen.se/ )

fredag 13 augusti 2010

I dag är det visst fredagen den 13:e, bra eller dåligt, enligt dig?

Ekonomisk kris och kycklingfilé

(Aldrig fel med gratis mat, när man är fattig)
Ja, snart är det slut på sommaren och extra jobbet, men inte sökandet på extra inkomsten. Augusti ut, så länge till har jag timjobb via bemaningsföretaget på kycklingfabriken och jag har jobbat varje tillfälle, vilket är så många gånger att jag inte ens minns när jag började jobba där. Jag sitter här just nu mitt i natten med ca 50 kr i fickan och 12 liter i bilen, thats it. Mamma är galet mad på mig och jag blir ju inte ett dugg trevlig tillbaka då. Sorry mamma, tabbat mig igen, jag vet. Har jag någon plan, nej jag har ingen jävla plan att presentera, bara galet många alternativ. I dag slängde jag ut ytterligare lite trådar att dra i för att se åt vilket håll jag ska luta mig åt. Studier, extra jobb eller fortsatt hopp om att hitta heltidsjobb, jag vet inte vad jag vill, mer än att jag vill ha pengar så livet kan gå runt för oss, nu har jag visserligen en "sambo" och då kommer vi kunna hjälpa varandra, men ja menar tänk om han inte ställt upp och flyttat tillbaka? Dessutom vill jag ha något att göra om dagarna, då framför allt för Nicoles dagisplats skull. Hon får fan inte förlora den bara för att jag förvandlats från student till timanställd inhoppare. Sorligt att det bara är en helg kvar tills hon egentligen ska börja igen och att jag bara har en helg och lite till att förlita mig på att jag kommer lyckas få in foten någonstans. Har inte sett min dotter på en vecka eftersom jag blev inkallad för 3 arbetsdagar denna veckan och då var det inte lönt att åka hem till henne eftersom sista jobbdagen denna veckan är först i morgon och då är det dessutom dagtid som gäller på jobbet (06:40 - 16:15) och som tröst för de värkande lederna efter dagens jobb och den plötsliga inkallningen igen så fick vi ett packet kycklingfilé. Tur kyckling är nyttigt och där tjänade jag nog in min 50 lapp i fickan. Har dessutom startat en ny blogg:
http://minaannonser.bloggplatsen.se/
Där hade jag tänkt sälja allt det jag skulle sålt för länge sen. Nicoles babykläder, vagnar och annat som bara står och inte används och kanske kan inbringa några slantar till en vansinnigt fattig föredetta studerande!

Välkommen hem min älskade störbo med husdjur!

Äntligen är han här igen, mannen i mitt liv. Mannen som förgyller mitt slöa liv med massa skratt, tankar, snygghet, god mat, design, fest och massa kärlek. På måndag börjar han skolan igen, den skolan jag själv sagt farväl till för att kasta mig ut i det okända. (dumt val såhär i efterhand, men men.) I tisdags ramlade han in med en liten del av all sin packning och flytten började bli ett faktum. Vi ägnade de senaste dagarna åt att möblera om, köra massa bil, (fick testa en volvo 740 för första gången i mitt körkortsliv och det gick bra), banka, vända och vrida. bära och släpa. Ja med lite hjälp av hans mamma, vän och söta bror gick det förstås lite fortare. Nej, vi har inte slängt mina prylar de är bara intryckta i källaren och mitt hem har blivit vårat hem igen, fast med mer modernare touch. Nästan hela vardagsrummet/sovrummet går i trä. En djungel med växter och tända ljus i fönstret. På balkongen lyser det av eldens naturliga låga från alla doftljus han placerat där ute. Badrummet har en touch av romantik, trots att där inte är ett badkar.Hur magiskt som helst. I köket är tonen nästan svart metalisk och Nicoles rum är nu ett riktigt rum. Hon har allt hon kan tänka sig och dessutom med stil. Än saknas det förstås saker men de är en baggis att fixa sen. De senaste morgnarna har vi segat oss i soffan och ätit mysig frukost. Han har även tagit hit sina husdjur sen tidigare och när de fick lämna väggtavlan och komma ner till min nivå, insåg jag hur fantastiskt vackra de var. I dag är det torsdag och det innebar jobbdag för oss båda. Jag skjutsade hem honom och begav mig själv tillbaka innanför Blekinges gränser för att arbeta kvällspass. I morgon har han tvätttid hemma och jag jobbar dagtid så nu blir det första natten på några dagar som jag sover ensam och det är redan läskigt. Längtar tills du kommer hem hjärtat. Trots att vårt Störbo förhållande började i en 3:a på 75 kvm så höll vi oss nästan bara i ett rum endå, så skillnaden på 15 kvm märks nästan inte. Jag vet en som kommer bli glad av att ha honom här igen och jag hoppas hon blir lika överlycklig när hon och jag återförenas efter en vecka isär. Min lilla störbofamilj i Jämshög är snart återförenade helt och jag tror det kommer göra oss alla gott, även fiskarna ;)

lördag 7 augusti 2010

Sen fredag, lång lördag, med nånga äventyr.

Jag har sen igår 21:00 sett en stor del av E22:an. Från Brömsebro vid Blekinge gränsen i öst, ner till där E22 möter E6 innan Sveriges sista avfart i söder. Varför, ja en lång historia, men Skåne resan den gjorde jag med Dennis. Vi begav oss mot Malmö och luftkastellet, där Soundflow open air, pågick sen 4 timmar tillbaka. Likt ett vykort som bakgrund med havet och öresundsbron, dansade jag med resten av folket in morgonen och fick se allt från nattligt mörker, tjocka dimmoln och stekande sol som skapade klara kontraster av konturerna på bron. Vackert med andra ord. Vackert landskap, vacker musik och vackra vänner, näst sista helgen på sommarnen, kan det bli bättre?
Sen tog vi med oss Oskar och åkte in till Brus i parken, där vi hade förväntat oss lite Tech-house/minimal för att chilla lite efter natten, morgonen och dagens hårda dans, men shi fick vi. Vi möttes av tonerna av Goa, dark och nåt blipbloppigt dön, gick ju inte att chilla till. Men vi lyckades bränna av mer än 3 timmar där. Lagom till att vi skulle åka började Dj bacid spela, men då var det för kallt för att stanna. En tur hem med massa skratt och ett härligt tant program med massa klassiker fick avsluta vår gemensamma dag som var helt kalasbra. Jag kom hem, helt glömt bort Jämshögs dagen som är i dag och fick mig en liten chock när det stod bänkar som nästan blockerade min port och ännu mer chockerande är att det är fortfarande trubadurkväll och folk som dansar och dricker nedanför, hör dem in. Klockan är 23:27 och här är livat som aldrig för, men jag känner mig inte så livad så jag stannar hellre här inne och hoppas på att det är värt att ha missat den enda dag då det är livat i Jämshög. Nu ska jag förbereda en film och leta efter åt att dricka innan jag kryper ner i min säng och myser med kudden. Röran tar jag i morgon, god natt på er !

torsdag 5 augusti 2010

4 år som ensamstående förälder och 1001:a inlägget


Inte förrän jag satt med Nicoles faster, som har varit mamma i ett halvår, började jag förstå hur fort tiden har gått. För exakt 4 år sen satt jag med ett litet knyte i famnen och försökte förstå att hon är min, nu är hon så stor att hon själv valde att sova utan napp och snuttefilt. Allt hon behöver nu är en mamma eller pappa, sa hon. De knyte som alltid varit min, som jag levt med ensam, med min familj eller partner, de knytet är en stor flicka på 4 år nu och just nu är det bara vi. Vi har världens bästa familjer som alltid har stöttat och funnits där för oss och jag älskar dem alla djupt. Har vi klarat av den första tiden, ska vi väl klara av de kommande perioderna också, eller vad säger du min älskade Nicole?






Ja 1001 inlägg, är publicerade och än har jag ingen tanke på att sluta blogga!

Herr B.B

Jag har träffat en man, han kallas Bobby, han älskar att sjunga. Han gör det vackert och han gör det för mig. Hans hy är lenare än bomull och hans ögon glittrar. Han kallas Bobby, han kan sjunga.

måndag 2 augusti 2010

Lyssnar på Magnus Weideskog och äter pyttipanna


Efter att läst någon status från honom, hamnade jag åter på hans låtar på Spotify. Jag har haft nåt musikaliskt uppehåll från honom, men såhär i hungriga tider mitt i natten, då man funderar på att dö lite, (eftersom jag inte ätit på flera evigheter) blev jag lite blödig och tårarna sprutade en skvätt. Nej, jag mår inte dåligt och sånt, jag tvingar mig själv att minnas. Pyttipannan trollade bort blödande tankar och nu sitter jag och funderar på vad nästa nattliga äventyr blir...Tända en cigg, eller kanske klia sig hysteriskt i ögonen tills jag tröttnar och somnar av det? Hmm, fast nästa fråga är var jag ska somna. Nicole ligger som en stor blockad i sängen och inget tecken på att hon vill mysa med mig i kväll. Slutar väl med att jag skuffar upp henne på min mage så jag får ligga mjukt och känna hennes tunga kind mot mitt bröst och försöka låta bli att bli pigg så jag vill busa med henne. Tror hon blir arg om jag börjar kittla henne nu...eller vad tror du? Hon måste ju vara utvilad till på onsdag, då fyller hon 4 år. Tänk 4 år som mamma. En nattuggla till mamma som hellre är uppe på natten och är kreativ än på dagen...fast inte i dag. I dag var jag alldeles för hungrig......."förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt"..., men i morgon kommer jag vara en övertrött hagga..som vanligt!