söndag 27 november 2011

Laleh du magiska sångfågel

Nog för att jag älskade Laleh som många andra, långt innan Så mycket bättre ens blev en tvhit, men precis som många andrar har nog min kärlek vuxit sig enorm till denna fantastiska kvinna och hennes naturliga jag som behärskar andras låtar som om de vore hennes egna och man blir berörd till gåshud. Sverige borde vara stolta, redan innan men även nu för att denna begåvning finns i detta kalla land och värmer upp det

Laleh%20-%20Here%20I%20go%20again

Laleh%20-%20P%C3%A5%20gatan%20d%C3%A4r%20jag%20bor

Laleh%20-%20%C3%84ngeln%20i%20rummet

Laleh%20-%20Just%20nu!

Första advent -Det vattnas i munnen efter påskmust!


Men den har jag ju lovat Nicole att vi skulle öppna i morgon. Trots den tidigare (antagligen outtalade) ångesten jag haft inför julen och dagens Första advent de senaste månaderna, känns det nu helt okej att julmånaden är på ingång. Julmånaden har alltid varit viktig för mig, för oss. Jag är uppvuxen med stora doser av jultraditioner och nu känner jag mig naken, ensam. Inte för att jag är singel, inte för att jag inte har så mycket julpynt, inte för att årets julmånad består av studier. Nej, det är nåt annat som fattas....Dagen i dag blev bra och en perfekt förberedelse på denna söndag som nalkas. Vi var på Eriks hjälpen och handlade en julduk, en gardin och en grej att hänga på dörren. I morgon står korv,köttbullar och en hemlig överraskning på menyn. Självklart åker den iskalla julmusten, de smarriga pepparkakorna, julpyntet vi gjorde i dag på biblioteket och en massa julmusik. En förväntan har byggts upp och det pirrar i magen av förväntan. Särskilt när man redan nu är sugen...precis som på julafton då man längtar efter sina julklappar man varit och klämt på under granen i smyg.
Jag har en känsla av att även om jag inte trodde det innan, så vet jag att detta kommer bli en helt fantastisk första advent med den jag älskar


lördag 26 november 2011

- Men mamma, varför ville inte din mamma ha dig?

Redan som fyraåring, ja kanske till och med tidigare förstod min dotter att de jag kallade för mor och far icke var mig lika. Varför frågade hon inte, hon bara förstod. I många år har jag funderat över de rätta orden, vad ska jag säga, när ska jag säga, hur ska jag säga....Hon har länge förstått att fler än ett språk finns i släktet runt om henne och språk hon lärt sig olika ord av (svenska, danska, spanska och arabiska.)
Det var nog först i samband med att hon blivit fem år som jag valde att verkligen påpeka att jo, mamman din är svensk men hon är inte född här. Hon kommer inte från Sverige. Fem år gammal och redan stolt över att ha massa påbrå från olika håll. Det slog henne ju mer månaderna gick -Kan man verkligen kalla någon som inte likna en för mamma? Blir inte den andra mamman ledsen då? 
Jag förklara för henne att man kan ha flera olika mammor, men bara en mamma. En riktig mamma och den mamman den väljer ens hjärta själv. Mitt hjärta valde att tycka om min svenska mamma och får man många år tillsammans så blir det en självklar känsla. Man kan vara arg och mamman kan va dummast i världen, men hon kan också älska en så mycket att man aldrig vill förlora henne.
- Den känslan kan jag berätta om tusen gånger för dig, men du måste uppleva den själv för att förstå och du mitt hjärta, har hela livet på dig att förstå vad din mamma en gång menade med det.


Så i kväll, många dagar och antagligen veckor efter det samtalet, låg vi och diskuterade mormödrar, mammas farfar, ålder, släktingar och då  sa hon;
 -Vet du hur gammal din mormor är?
- Min mormor var vacker och hon blev en riktig gammal dam, men hon finns inte mer. Du hann tyvärr aldrig träffa henne. 
-Nej, inte mormors mamma, jag menar din riktiga mormor. Är hon också gammal och vacker?

Jag var helt ställd i flera sekunder, kändes som en evighet.

- För din mamma i det andra landet har väl också en mamma? 


- Jo, Nicole du har rätt alla mammor har  en mamma och så även hon
-Men mamma, varför ville inte din mamma har dig?


Henens röst blev darrande och hon tittade oroligt på mig medan hon kramade min hand:
-Kommer det hända mig också?


Jag kramade henne allt vad jag orkade och smekte hennes kind och log:
-Älskade lilla du, mitt lilla ljus låt mig berätta en sann saga 


Det var en gång en mamma som säkert var alldeles vacker och magisk på sitt egna lilla vis. Mamman bodde i ett varmt land, ett land som var vackrare än den finaste land du kan tänka dig, med en sol som stod högt, med tjocka skogar fylld av djuglens vrål. Visst låter det vackert?
Det vackra landet var tyvärr ett land i krig, du vet krig som de pratar om sker i Afrika. De skedde även i detta landet. Kanske var mamman fattig, kanske var mamman rädd, oavsett visste hon att hon inte kunde ta hand om det lilla barn, jag en gång var. Hon gjorde kanske fel, men samtidigt gjorde hon rätt. Hon visste att någon annan kunde rädda mig från det hon inte kunde. Hon lämnade mig, så någon annan kunde hjälpa mig. En vacker dag för många år sen åkte din mormor och morfar till landet av värme och krig, de hämtade mig skrev på papper om att ta mig till dem, papper som lovade att jag nu skulle få ha det bra. I ett land utan oro och krig. Jag kom till Sverige och då var jag mycket yngre än vad du är nu. Utan en mamman, men med min mamma och min mamma ser inte ut som jag. 
Jag ser ut som du, du och jag är lika, men det här är inte det varma farliga Colombia, det är det kalla trygga Sverige. Och du har mig och en stor familj, som älskar dig nu och för alltid, från ditt allra första andetag, så ingen ondska i världen ska få ta dig från oss. För då har jag ingen att läsa saga för, eller hur? Smekte hennes kind, hon smekte min. 
-Älskar dig mamma, din mamma var snäll som tog dig hit så du kunde bli min mamma. God natt..





måndag 21 november 2011

Tips till alla er som gillar hiphop, svensk sådan -Stress

Ni har väl inte missat Stress, än mindre missat hans fantastiska album??
Det fetaste sammarbets albumet jag hört, namn som Adam Tensta, Dida, Eboi,Timbuktu, Labyrint, Vanessa Falk, Näääk, Nimo,Promoe, Ison & Fille, Petter, Kartellen, Thomas Rusiak, Chris Mhina, Ayo, Lazee, Medina, Ken Ring, Mohammed Ali och Jassy med många många flera. Shit alltså namnen är många och låtarna tunga. Favoritlåten är utan tvekan - Stress – Tystas ner , en låt vi kan ta del av på nyhetsmorgon i morgon mellan 7-9. Ska försöka vara bänkad för jag vill inte missa det!
Om du blev nyfiken på detta fullspäckade album med Sverige eliten inom hiphop så checka spotify och -Stress – Playlist

lördag 19 november 2011

Höstens sista andetag

Alltså antingen är jag sjukligt lat eller så är det bara inte rätt moment, men jag har fortfarande inte letat upp lösenordet till min andra blogg så jag kan börja skriva mina små poetiska texter igen....Som ni kanske förstår av titlen på detta inlägg har jag en ny text på gång, men än så länge är den i pappersform. Kanske är jag inte nöjd med den eller så finns inte tiden. Då kanske ni undrar: Vadå tid, du sitter ju vid datorn jämt??
Ja, det gör jag, men att skriva är en konstform och alla konstnärer vet väl att det behövs sinnesro för att kunna skapa för att kunna visa sin rätta sida. En sån sinnesro verkar ha just nu. Inspirationen kittlar, men mer blir det inte. Orden vill inte fram och varför tvinga dem då?
Precis som kärlek, ska man inte leta efter den rätta, den rätta ska komma när tiden är mogen. Så även med ord.
I kväll är första kvällen på länge som jag unna mig att sitta ner. Se ett helt avsnitt av så mycket bättre och bara va. Tröttheten värker i kroppen sen jag kom hem, men tänkte unna mig en kväll. Bara en kväll och nu är den kvällen slut. Höstens sista andetag blev inte skriven i dag heller...

Praktik höstterminen 2011: Hemtjänst + 4 dagar på jobbet

Nästa vecka är det slut, vart tog tiden vägen?
I de senaste 3 veckorna har jag ägnat majoriteten av dagarna inom Säffles kommunala hemtjänst som elev. Det har varit långa dagar fyllda med lärdomar och härliga människor av olika slag som skänkt massa härliga leenden. Lagom till att jag precis kommit in i det, trivs och både brukare och personal känner igen mig är det inte många dagar kvar tills jag slutar. Typiskt. Denna upplevelse har varit en bra erfarenhet då jag även kombinerat dagarna med mitt jobb inom Attendos hemtjänst. Ett jobb jag trivs på och hoppas på att få fortsätta vara en del av deras utveckling i stan. Jag var ju faktiskt en av dem som var med från början i våras. Dock känns det att man inte varit där på mycket länge då man möts av nya arbetskamrater och nya rutter i stan, men hoppas jag snart ska få komma in i det igen, men samtidigt jag måste ju låta skolan gå först och nu är det bara ett halvår kvar av studierna och om det går lika bra som hittills är jag en grundutbildad undersköterska som dessutom har MVG i datakunskap. Kanske är detta yrke, som jag en gång i tiden satte mig emot, min framtid eller kanske bara en väldigt väldigt bra erfarenhet. Vem vet..Bara ödet. Men just nu är det jag och jag trivs med det

lördag 12 november 2011

I natt jag drömde jag om det jag en gång skrev, fast med en fortsättning jag än inte har skrivit - Adele sjöng den för mig


Ni två

Klä av henne naken med din blick.
Ge henne det hon aldrig fick.
Låt hennes fingrar vandra på din hud,
detta är en plats de besökt förut.

Låt kroppar brännas av spänning för
vad som kommer ske.
I mörkret lyser era leende lika starkt
som månens sken.

Ömma kyssar når hennes nacke,
mer behövs då ej.
Du vet du vunnit hennes kärlek åter
när hon viskar dig ömt i örat

”Jag hatar dig! ”....................................




True love is true friends


fredag 11 november 2011

torsdag 10 november 2011

Vitaminboost och Detoxkur del 1

Har typ precis börjat med detta, men håller tummarna för att detta kan var min push tillbaka i vardagslunket med rätt energi. Den senaste tiden har jag varit som en slöddrande zombie, min kropp orkade inte mer, det enda jag hade kvar var mitt sinne. Sinnets makt var inte starkt nog och jag blev stilla och fylld med ångest och dagarnas framfart kändes snabbare än vanligt och jag ville bara bryta ihop....Då kom dom, orden av vänskap. Några av de närmaste påminde mig om mig. Jag hade behövt en kram, men styrkan i deras ord var starka nog att väga upp avståndet. De fick mig att le, fick mig att tro på mig själv igen. Ny dos med tålamod byggdes upp, jag vet att snart är jag mig själv igen. MethoDraine Detox är faktiskt inte så äckligt som det ser ut och för några år sen testade jag det och mådde toppen efteråt. Nu kombinerar jag det dessutom med Friggs Multiwoman optinal, är inte så förtjust i stora pills, men det ska gå! 
Jag försöker sova hela nätterna och går en powerwalk i 1 timme, minst 2 gånger i veckan, ersatt det sega brödet med Wasa knäckebröd mineral plus. Har även lyckats ersätta kakan med morot eller banan och försöker dra ner det söta till helgen, för att "snabba på läkningsprocessen av min förlorade energi" 
Kan det gå tro?
Än är det bara 4 av 20 dagar som har gått, men jag tror på det här och tror man på nåt, ja då ska det gå! 


onsdag 9 november 2011

Reklam för en kille i stan

"det är stor skillnad, men vill visa alla mina sidor" / Citat av Robin Dovheim, en av Säffles unga som gillar att göra musik av blandad kompott: 









Robin, 18 år, Säffle, Värmland

Vad vore livet utan vänner?

I vissa stunder sörjer vi, då vi känner oss ensamma i ett ekande hem. Vännerna, vad gör de nu, var finns de? Gud vad jag är ensam......Nej, ensam är vi aldrig, för även om vi ibland glömmer det, finns de alltid med oss i våra tankar och är de riktiga vänner finns vi alltid i deras tankar. Oavsett avstånd och möjlighet så ser de alltid dig. I det svåra, i det lätta och i lyckan. En samling ord som skickas till dig, är inte lika intim som en verklig kram, men ack lika vacker. Den ger energi, eller hur?
Kanske är du själv den vännen som är på avstånd som vill visa din vän att hon eller han inte är glömd. Ett hej hur har du det i dag eller Hej, jag tänker på dig och önskar dig allt gott, kan göra mycket, glöm inte det. Klart man får sörja, känna sig ensam, men glöm aldrig: Du är aldrig ensam. Du har alltid en vän och jag hoppas den vännen alltid är jag. 




söndag 6 november 2011

Måste verkligen se den här filmen, men vart hittar man den?


En lugn morgon

Mobilen ringer, jag snoozar, somnar om och låter den ringa igen för att snooza igen. Så håller jag på i en timme om grannarna har otur. 
Jag hasar mig upp likt en zombie ut i köket och drar igång Nicoles skiva med Siw Malmkvist. Låten Den som glad är går varm. Jag blir varm. En rejäl frukost av mättande eller nyttigt slag avverkas till tonerna av ålderdom. Morgonrocken håller om mig som en lös kram en sista gång innan jag låter den falla för att hoppa i dagens outfit lagom till att kaffet är upp drucket. De senaste dagarna har den outfiten haft färgerna blå och svart med vit logga. Just i dag är det en annan outfit som gäller - Den blåvita, igen. Den blåvita fick mig att tacka nej till min första riktiga barnlediga dag och från min första riktiga sovmorgon. Jag tycker jag klär i den blåvita och bär upp den bra hittills. Jag ler, i dag blir en lång dag. Fast alla dagar är långa och nästan alla mornar liknar varandra på pricken. Morgontimmarnas oas i köket är vackra och full av energi oavsett om det är onsdag eller söndag. Ge mig en timme och jag är färdig för att studsa ut i den svarta höstmorgonen. Jag är redo för en ny intensiv dag, tackvare en lugn morgon

lördag 5 november 2011

Dansande ben står stilla

Augusti 2010, det var senaste gången jag befann mig på ett stamp. Nakna fötter dansade på den upptrampade marken i stekande sol med öresundsbron som bakgrund......Det är över ett år sedan. Det känns i den dansanta själen att den snart exploderar av saknad och tristess över att inte få frigöra sig själv bland de andra vackra människorna i söder. Just nu pågår ett Halloween stamp för fullt. Trodde jag skulle kunna ta del av det åka ner. Jag har inte varit i Skåne sen i juni då jag hälsade på släkt samtidigt som jag passade på att se Adam Tensta. Det var då. Nu är det snart jul! Snön ligger liksom i luften eller ja kanske inte riktigt, men vi vet aldrig riktigt när den kommer dimpa ner och de senaste månaderna har jag badat i skolarbete, höll på att drunkna ett tag, men överlevde. Lagom till att det var dags för paus i teorin, var det dags för praktik och självklart är denna helg 1 av 2 helger då jag ska befinna mig där.
Även just i kväll pågår en Halloween thing på HC i Åmål. Många är där. Inte jag. Jag har inte varit ute eller på fest sen september.
Visst känns det annorlunda. Hon som förr bara såg fest och utgång som en del i sin vardag, sitter nu frivilligt hemma och pluggar och går och lägger sig i tid för att orka. Visst sörjer jag det ibland, men va fan, jag har det rätt trevligt ändå och det där med fest, det kan jag ta igen. Så än så länge får mina dansande ben nöja sig med att gå!

Alla helgons dag

Det stora blockljuset av färgen röd, brinner starkt. Det är allt jag har. Ensam sitter jag här och stirrar på det. Minnena fladdrar förbi likt en film, minnena av er. Av tradition brukar jag vara med min familj denna helgen och precis som många andra besöker vi släktingarnas gravar för att göra fint, tända ljus och minnas tillsammans. Alla gravar vi alltid besökte finns i Skåne. Jag bor i Värmland nu.
Här lyser mitt ensamma ljus av röd färg, starkt i ett mörkt kök som ekar av ensamhet.
Jag minns er, ni är en del av mig och allt jag önskar er är frid....God natt mina älskade