Skördefest på Värmlandsnäs 1-2 september

Nej nu får "semestern" va slut!

Här sitter jag, hungrig som ett as, men utblandad medicin, katrinplommonjuice och russin får va min lunch. Trodde dock att jag skulle vara helt utslagen vid det här laget, men nej plötsligt är jag på hugget. Sitter och söker jobb nu i 3-4 olika kommuner. Har liksom tröttnat på att gå hemma i väntan på enhetschefernas möte här i Säffle, jag vill jobba nu!
Jag kastar mig verkligen ut i ett stort och nästintill okänt vatten. Uppgifterna, ja de klarar jag, men kommunerna jag söker till, kan jag inte så bra och som inte det vore nog vet jag inte om bilen blir normal efter den 13:e eller om jag verkligen måste bli en pendlare...Trots att inget är bestämt så är jag redan nervös. En av mina "sommarkollegor" frågade mig innan jag sluta, om detta kommande jobbsökande skulle innebära en flytt från Säffle kommun?
Hell no, här ska pendlas!
(Det ger faktiskt vuxenpoäng att pendla)

Victoria´s secret fashion show 2005

Wow, det var på den tiden då både Heidi Klum, Gisele B, Adriana Lima, Naom Cambell och Tyra Banks var med och dessutom Tyras sista gång som supermodell. De senaste årens stjärnor, kan jag knappt namnen på, men vem glömmer dessa "klassiska" gudinnor av skönhet?

Mage till salu!

Då var det dags igen, kramp, oro och tungt. Visst, jag har slarvat med mängden medicin, så jag får väl skylla mig själv, men det är inte enbart mitt fel. Jag skyller på sjukvården också. Det är snart 3 månader sen utredningen om min mage skulle avslutas, men så blev det inte. Dietisten vågade inte ge mig några specifika råd eftersom hon inte vet vad min ohälsa i magen beror på. Ovissheten gör vardagen en gnutta svår eftersom jag vill äta som alla andra, men nått i alla andras föda gör mig sjuk...vad det är verkar förbli ovisst länge till. Som ett skavsår försöker jag plåstra om det, men ingen föda hjälper just nu, ingen motion. Jag överväger att fasta, ensam och hemma. På sjukhuset var det lätt, då man var omringad av ett 20 tal personer som såg till att man inte fuskade och peppade mig att låta bli föda och dricka de äcklicka medicinerna till spygränsen. Jag blev friskare än någonsin, men nån gång måste man gå tillbaka till föda efter att ha fastat och gör man det utan de rätta visdomsorden är man tillbaka i samma karusell av värk och oro i magen igen...Krampen kan liknas vid extremt kurr i magen, hungerkänsla och uppblåsthet. Fast jag är inte hungring, åt nyss...Fast på ett sätt är jag glad att det händer nu, för då har jag förhoppningsvis hunnit få tillbaka 90% god maghälsa tills pojkvännen återvänder. Det är mitt mål i alla fall. Hejar du på mig?

1 dygn sen jag hörde min pojkvänsröst, nu ligger jag här och tårar mig till Beyonce. Saknaden är enorm..

29/8 - Egentagen bild med Androidappen: Camra360 Filter: Retro, blev en självklar bakgrundsbild i nya layouten

29/8 07:10 vid Sund i Säffle, Värmland

Vill åka tåg, men fattar inte hur man gör!!?

Nej, jag skojar inte. Jag fattar inte ett dryft av hur Värmlandstrafik fungerar. Vet att de har tåg och buss, vart de utgår och hur de ser ut, men där efter är det stopp!
Fattar inte vilket kort man ska köpa och framför allt inte varför man ska köpa det. Serr nått om rabatter hit, men inte dit. Inga kontanter, men olika namn för olika ting. Blir helt arg. Tåg är egentligen det bästa jag vet sen ungdomens år, då jag bara satte mig på tåget och åkte, Skåne runt. Överallt var jag, helt själv, helt underbart. Malmö, Lund, Simrishamn, Ängelholm, Krisitanstad, Eslöv, Båstad, Markaryd, Trelleborg, Landskrona och självklart Helsingborg, är några av de ställen jag besökte några extra gånger . Alla dessa resor, tack vare mitt Skånekort. Nu heter det Jojo i Skåne, men efter lite lusläsning fungerar det precis som jag minns det och jag skulle lätt våga skaffa mig ett kort där och veta vart jag får och inte får åka med det och bara njuta. Men, nu bor jag inte i Skåne, utan Värmland och det är här jag behöver ta mig runt....Eller ja, helst vill jag till Åmål, men det är ju ännu värre, då måste jag ju veta vad gatorna heter så jag hamnar rätt och tiden springer i väg, så nu vågar jag inte åka någonstans. Hade viktiga ärenden där. Karlstad, det är mer och mer som en avlägsen dröm. Att kunna åka bil, till Karlstad.

Usch nu blev jag sådär bitter. Massa att göra, men inget blir gjort. Tror det är bäst jag försöker fixa lite lunch innan magen får mer spel på mig. Usch, så hungrig. Vanans trygghet drar mot kor4vkiosken för att fixa nått snabbt, men förnuftet säger att jag borde testa på vår nya och väldigt billiga Bistro i stan..Fast magen säger ät nu, eller jag går sönder....Usch, vad svårt allt plötsligt blev. Så mycket jag borde göra och som inte det vore nog sitter det nu en geting på min axel...det va väl typiskt..

Mitt facebookkonto är spärrat!!

Från ingenstans, typ nyss skedde det som känns overkligt - Facebook säger att jag är utloggad, trots att jag precis skrivit ett inlägg till en vän. Försökte logga in igen, men då stod det såhä:

"

Ditt konto har spärrats tillfälligt.

Det ser ut som om någon har försökt få åtkomst till ditt konto. Därför har vi spärrat det tillfälligt för att hålla det säkert. För att skydda din sekretess kan ingen se ditt konto medan det är spärrat. För att låsa upp kontot måste du genomgå en säkerhetskontroll.

Observera att det strider mot Facebooks användarvillkor att försöka få åtkomst till någon annans konto. Det kan också vara olagligt. Om du inte är Amelie Nubia Hedberg klickar du på knappen "Avbryt".

"

Och därefter:  

"

Ladda upp legitimation med foto

För att bekräfta att detta är ditt konto måste du skicka in en digital bild i färg av din officiellt godkända ID-handling. Legitimationen ska innehålla ditt namn, födelsedatum och foto.

Godkända ID-handlingar omfattar:

• Pass
• Körkort
• Statligt utfärdat ID-kort
• Militärt ID-kort
• Immigrations-ID med namnteckning

Vi godkänner inte:

• Din profilbild
• Vardagsbilder
• Clip art
  "
  Va FaN!!???? 
  Tänk om jag hade haft falskt namn och ingen bild. Kanske velat va hemlig och då råka ut för det här. Tur jag inte är hemlig, men ändå!

Om jag ändå vore på Grekland nu

Då hade jag också kunnat ligga där  i tältet och höra vågorna guppa eller vad nu grabbarna gör just nu....Ingen aning. I vilket fall, jag är inte i Grekland, men det är Pär och hans polare. Från och med i morgon ska de dansa. Dansa så mycket de bara orkar. I en vecka. Jag är så avundsjuk, Jag hade kunnat följa med om det inte vore för en väldigt viktigt detalj - barnvakt. Så nej, här sitter jag nu. Ensam i tystnad och lyssnar på datorns surr och bara väntar. Väntar på sömn. Ensam. Det är första gången som Pär är ifrån mig, det känns konstigt. Vi har ju våra kvällsrutiner och de känns helt meningslösa nu. Han ringde mig innan och önska god natt. Efter det blev jag klarvaken. I Säffle regnar det, i Grekland är det varmt. Om jag ändå vore på Grekland nu...

Hårmakeover på Boys & Girls i Säffle - ooh yeah!

Hejdå, du tunga urblekta hårboll!

Välkommen du helt underbart fräscha höstfrisyr

Dalslänsk humor

Gorillaz - Welcome to the World of Plastic Beach ft. Snoop Dogg

Tillbaka i gamla vanor

-Ger farlig trygghet. Jag och Pär hade skött oss så bra en ganska lång tid innan, så nu när alla symptomer av för mycket socker, nicotin, energifattig mat och för lite rörelse börjar visa sig, mår jag illa av det. På riktigt. Känns som jag tappat balansen helt. Frukost är inte ens lockande längre. Nicotinsuget gör mig svettig, hela huden ser ut som en krater explosion, gnistan i ögonen är borta, urinvägsinfektion och viktuppgången från de hittills stabila 52 kg är mer än ett faktum.
Jag kan säkert fortsätta rabbla upp förändringarna som inte direkt höjer mitt utseende.
Men tänk att det ska krävas att man påbörjar en detox, börjar äta hälsosammare och till och med hinner se förbättringarna av det, innan man ska förstå till 100% vilken makt socker har. Socker borde klassas som den farligaste drogen vi har i detta stresssamhälle. Men nopp, den är lagligast av alla, alltså lätttillgänglig när man får för sig att falla tillbaka i ett evigt jagande på socker och den kortvariga energin. Som dessutom ger dålig hud och tjock mage. Med detta sagt ska jag kasta i mig en fattig macka och fortsätta frossandet i sockersaker en dag till...I väntan på pengar, sen kanske att jag tar tjuren vid hornen och ändrar livsstil, igen!

Mitt lilla minitroll bland de andra barnjättarna

Jo så är det, inte förrän nu när lillfröken är sexår, är det tydligt hur liten hon egentligen är. Hur mycket makt mina små gener verkar ha ändå. De andra barnen ser ut som små jättar i jämförelse med henne, fast samtidigt deras föräldrar är verkligen långa eller normal långa, så kanske inte så konstigt. Jag är bara 1,50 lång och hennes pappa är 1,89. Men hon är himla söt, så brunhårig så man fascineras av genitiken, så blek och små utsmyckningar som en ensam smilgrop och en enorm glugg i mun. Denna lilla varelse som är full av nyfikenhet  och vänskap, vaknade upp i natt och skrek som nån försökte mörda henne. Hysterin var ett faktum, vad händer med mitt barn. Hon tog sig för benen och ville så gärna somna om. Vi testa med allt, men det verkade  bara göra saken värre, hon halta fram mitt i natten och sa att det kände som hennes ben skulle explodera. Då slog det mig, minnet av den värsta smärtan jag varit med om i hela mitt liv - växtvärk!
Jag tryckte och massera henne på de ställen jag kände igen som de onda och jag försökte lugna henne. Kanske har alla lika ont, eller så är det bara vi små, men jag minns verkligen som om det vore igår, när jag låg där i det som nu är Nicoles säng och vred mig i smärta mitt i natten och grät samtidigt. Övertygad om att jag dog, somna jag slutligen om. På morgonen mådde jag bättre, men det kändes alltid annorlunda och det tog ofta tid innan jag förstod varför, innan jag såg mig i spegeln. Jag hade växt. Varje gång var det så.
Jag gav Nicole nått som jag själv inte tror jag fick - drickalvedon. Det gick inte många minuter, sen sov hon igen. Tungt.
I morse vakna hon yrvaket och frågande: Vad hände egentligen i natt?
Hon hoppa i dagens outfit, men där tog det stopp och hon stod bara o gapa: De vanligtvis för långa byxorna, satt plötsligt väldigt perfekt och även om det rör sig om ynka millemeter eller många centimeter, så syns det minsann!
 Mitt minitroll börjar bli stor

Första dagen gick galant för henne, mern jag är väldigt besviken!

Äntligen har jag hämtat hem min lilla flicka från en lång dag på fritids och förskola och fritids igen. Jag var så spänd på hennes utvärdering efter första dagen. Jo, det hade varit bra, fast fritids var roligare en skolan, för där fanns många snälla äldre barn, de tvingade inte henne att gå ut och hon fick lagom mellanmål. På stora skolan och förskolan, var hon väl medveten om de krav som ändå ligger i luften - att klara sig själv och följa ramarna om hur det är tänkt. Vilket i sig resulterar i raster och eget ansvar i att hålla reda på sina egna saker och lyssna på fröken. 

Jag hinner inte ens hämta Nicole förrän honm tjuter: Det var inte mitt fel mamma, jag lovar!

Efter att ha lugnat ner henne berättar hon:

"I morse sa fröken på frititds att vi skulle ta med våra väskor till frukosten, så då gjorde vi det. Man kunde hänga väskan på en krok eller slänga i en hög på golvet. Många barn slängde på golvet så då gjorde jag också det. Jag åt kuddar, mjölk och smörgås. Åt lagom fort. Sen skulle vi gå till våra klassrum, men jag kunde inte hitta väskan där jag la den. Jag sa till en fröken. Vi letade överallt. På fruktstunden fick jag frukt av de andra barnen och jag kollade på min väskplats innan vi skulle tillbaka till fritids, men ingen hade hängt den där heller. Så den är borta, men det var inte jag!! Är du arg?"

Jo, lite arg börjar jag bli ju mer minuterna går. Här kämpar jag med att få mitt barn till att klara av eget ansvar på skolan, så kommer någon annan och sabbar det. Den var inte dyr, det var inte mycket oersättligt i, men just själva principosaken, när det står Nicole BH på hela undersidan, har en almenacka med mitt nummer i och en bred matlåda med mosade bananer i, som skulle varit till dagens fruktstund!! 

Jag funderar på att ringa hit min Pär från jobbet för att få utlopp för min bitterhet som egentligen osar mot skolan nu..Var tusan gick det snett och varför första dagen på denna terminen...??

Jag som mamma hoppas jag får trygghetens tecken från skolan tillbaka och att denna väska hänger på sin plalts i morgonbitti eller att någon ger den till Nicole under dagen. Hon är inte så svår att känna igen. Ett litet förskolebarn, kanske den minsta, med brunt hår ner till axlar och lugg över ögonen och en liten liten smilegrop på vänstersida. 

Nej, nu ringer jag min mamma och beklagar mig.....! *morr*

Dokumentärstips!!

Om ni älskar (precis som jag), dokumentärer som rör mystisk historia, kloning och djur, så bara måste ni se dokumentären Oliver the chimp, direkt länk här. Handlar om en apa på 70-talet som kunde gå och hellre betedde sig som en människa, men inte nog med det. Han såg ut som en också.... Kan han vara en korsning eller vad beror allt på? Vi får även se lejon korsad med tiger, vilket ger världens största kattdjur. http://topdocumentaryfilms.com/oliver-chimp/

Då var vardagen nästan tillbaka

Har haft nästan en vecka ledigt, några timmars inskolning på fritids, annars ett ganska sporadiskt dagsschema och sena kvällar. Sen igårkväll är det slut på det. Så där lagom till sommarens slut, var även pengarna slut, så i dag blev en väldigt lång dag då schemat även fick innehålla en massa "sista minuten shopping." Nicole var spänd inför återföreningen med sina förskolelärare och en del av klasskompisarna för tre dagars inskolning. Enligt fröken, hade det gått riktigt bra i dag. I dag började Nicole 11:30, men från och med i morgon är det inte så "snälla" tider. De lekte bara i dag, men Nicole var ändå trött när hon kom hem. Så jag är väldigt spänd på hur hon känner efter torsdag, då börjar hon på riktigt med både fritids, förskola och fritids igen. Nu är jag tillfälligt pank igen, men hon har allt för denna veckan, till och med frukt!

Själv är jag i väntans tider, i väntan på jobb. Väntar på att enhetscheferna i kommunen ska ha sitt möte, därefter är jag lovad jobb, närsom, varstans, fast helst Solrosen så klart!
På tal om sol, nu värmer det gött ute på balkongen. Blir nog att vi äter vår kvällsmat där ute. För sen, sen är det minsann läggdags för liten som nu är stor!

Mange Hellberg!

SVT1 just nu: Hon kommer undan med svängiga dängor och ett leende

Jag som många andra sitter nog just nu och ser Britney Spears liv i Canada på SVT1. Hon är exact lika gammal som Beyonce, men måste säg att hon rör sig som hon vore dubbelt upp. All koregrafi är så 90-tal och värst av all är hela konserten playback. Hon är ju ändå Brittan, så det är väl en livsupplevelse i sig, att kunna säga att man någon gång i livet sett henne på riktigt och hon ser ju faktiskt ut som den Brittan vi minns henne. Dock slog hon på stort på slutet och blev mer 2000-tal då hon remixa an av hennes nyliga hits som låter som alla andra hits, med att ta me med rappnuppan Nicki Minaj. Anledningen till att jag drog upp Beyonce som jämförelse är för att när de visade Beyonce liveact tidigare i sommaren, satt jag nästan och kramade teven i tårar över hennes storsalghet med röst och rörelse, live. Men, men alla är vi olika så även de stora artisterna som håller låda än...

J.Lo hotter than ever.

Minns gamla tider med Pitbull

Detta var långt innan han fastnade i en kostym och aldrig mer tog av sig solbrillorna. En tid långt innan det dansgolv som han äger runt om i världen. Alltså långt innan du hade någon aning om vem han var, eller har jag fel?
Jag saknar den gamla Pitbull, det var mer rått på den tiden, det var eget.

Today Im cute. Verry cute

Nicole verkar ha det väldigt bra i Blekinge

Fick denna bilden skickad av hennes pappa nyss. I kväll ska de på Sailet i Karlskrona. Jag prata i nästan en hel kvart i telefon med min dotter. Hon var hittills hel nöjd med sin Skåne/Blekinge resa som hon typ fick i födelsedagspresent. Önskar jag också kunde vara söderut nu, men det får bli en annans gång

Det är nära nu. Så nära

08:35 den 4 augusti födde jag en liten flicka som fick namnet Nicole. Det lilla flickebarnet är inte längre en bebis eller stort dagisbarn, hon är snart en skolflicka. Vart tog tiden vägen? Känns som det   inte var första gången jag höll henne i min famn på sjukhuset i Kristianstad. Hon föddes till skåning, men befinner sig i  sen 1 år och 7 månader i södra Värmland oh här verkar hon faktiskt trivas. Det känns som det var igår jag kunde bära henne sovandes från bilen. Nu orkar jag inte lyfta längre. Hon börjar bli lång och nyfiken på livets alla äventyr.

Stort grattis min älskade Nicole

 på 6 års dagen. I dag, är din dag.                       
 

Igår kväll hade vi lite familjeparty där hon typ fixade som en värdinn. Då valde hon förstås att vi skulle äta tårta på henness rum och titta på prinsessfilmer. Hon fick en hel påse med för tidiga presenter. De var jätte fina. Mycket kom från morfar & mormors resa i USA och min pojkvän Pär, som bland annat köpte kylskåps poesi. Det var uppskattat. Hon övar och över på ord och meningar. Hon börjar bli stor. Var tog min lilla bebis längre. Utan en söt sexåring som är redo att börja fritids och förskola. I dag är det kalas igen, Det stora kalaset, dit det kommer nästan 30 personer för att gratta hennes på sin dag. Kalset är inte hemma,  utan i ett hyrt ställe. De tror det ska bli sol hela dagen. Om så, är vi lyckliga och då blir det nog ett fantastiskt kalas. Hipp hipp hurra för dig, nu ska jag väcka födelsedagsbarnet med massa kärlek och kanske en tårtbit. 

Utflyktsonsdag

Alla dagar på jobbet är helt fantastiska, så även i dag. I dag var vi på utflykt till hembygdsgården i Säffle. Det luktade 1800-tal och guiden talade till oss som om vi vore turister och inte hade en aning om vart Värmlandsnäs ligger. De äldre bara skratta åt honom och spanade lugnt runt i den stora stugan. Man fick bland annat se gamla böcker, köksredskap, kläder och instrument och han berättade glatt historien bakom allt. En av damerna har bott i kommunen sen 50-talet om inte längre, men har aldrig besökt hembygdsgården tidigare. Hon var så tacksam för att vi gjorde en utflykt dit i dag. Vi avslutade dagen med kaffe & kaka vid gästhamnen och det var minst lika uppskattat. Deras leenden gör mina dagar, fem där i veckan. Dock bara 6 dagar kvar på världens härligaste sommarjobb - Solrosen