söndag 29 april 2012

HTC wildfire S

Ja, så heter den, min nya bästis. Vi är rätt lika då den som jag är liten, fyrkantig, social och rätt smart om man ger den rätt direktiv. Den är helt enkelt lagom och jag tror koärlek kommer uppstå. Favorit apparna är på plats - TuneIn, Noom weight loss, Twitter, Spotify och självklart Blogger. I morgon hoppas jag den väcker mig innan nio, för då ska jag hem och äta lydig frukost med min familj och planera valborg. I morgon kanske jag ska på fest, party, med nya människor i stan. Spännande spännande, men nu sova sött. Puss på er!

lördag 28 april 2012

Så tyst att jag hör min egen puls och även ibland...

...kan jag höra pappas välkända snarkningar och någon enstaka fis från hunden Snapsen....Klockan är inte ens kvart i 12, visst det är på väg mot natt, men jag är inte den som gått ner i varv vid den här tiden. Den ovanliga tystnaden vid den här tiden är jag så ovan vid att jag blir rastlös. Vi har haft en mysig kväll med mat, sällskapsspel, en massa tjöt, vin och kaffe drickande och självklart en massa leende. Nicole somnade nöjd för en timme sen. Det enda hon var besviken över, var att inte fler människor använder ordet - Tutmorr. Varför vet hon inte, hon bara älskar det. Använder det till allt nu...Så går det när hon lyssnar på Kråkradio flera gånger om dagen. Nu sover dem, allihopa, utom jag. Jag sitter gömd i mitt kök och nästan viskar fram tangentljudet, men vill väsnas mer, vara mer. Sån är jag. Sitter och stirrar på vinflaskan vi smaka på i dag - Husets vita, riktigt god och den Canavas sko jag fick i dag. Båda står uppradat på köksbordet och stirrar på mig. Jag stirrar tillbaks. Nej så här kan det inte vara, i morgon är det sängmys, favorit frukosten, förberedelser, barnkalas och "tjejshopping", bland annat. Kan det bli en bättre söndag, nja återstår att se, men än är de 10 minuter kvar av denna lördagen och de 10 minuterna tänker jag inte spendera i denna sovande tystnad utan ska med smygande steg förflytta mig till en annan gata. En kul gata....

fredag 27 april 2012

Mamma & pappa -Tyckte ni var här nyss??

I morgon, vid tid jag inte vet om, är de här igen - Mamma, pappa och Snapsen. De ska stanna hela Valborgshelgen. Förutom att sätta ihop min dubbelsäng  och prata skånska igen, vet jag faktiskt inte vad vi ska hitta på för kul. Utbyte av bilar ska i alla fall ske. För nu är min blådåre klar. I flera månader gav den mig panik då den vägrade bli godkänd på besiktningen och den var dessutom sönder på ett helt annat stället. Min ängel till far kom hit och jag fick låna hans automatare, medan han tog ner min bil till familjens egen mekaniker i Skåne. Det tar ju inte en kvart att köra från Skåne till Värmland, men de är så snälla och gör det. Jag blir alltid så glad av att umgås med dem här och det är en pirrig känsla varje gång jag få visa dem nya smultronställen här i Värmland. Bott här i 1 och fem månader nu, tycker tiden gått fort. Tyckte mamma och pappa var här nyss och hämta bilen, men nej det är flera veckor sen det var påskmiddag i Åmål. Nu blir det Valborgsmiddag, undra vad vi hittar på då?
Det kan vara sista gången, kanske, som jag ser dem innan de åker på sin utlandsemester i sommar, komiskt nog är de borta under exakt samma veckor som jag har semester. Så denna sommaren blir det kanske bara ett snabbt hej och hejdå i  "min hemstad" (extremt saknade), för årets ledighet ska jag spendera någon helt annanstans...ska bara ringa ett telefonsamtal till --------------


Förresten, Nicole säger ibland - Naj, istället för nej. Jag blir så stolt så jag vill gråta när jag hör det.




tisdag 24 april 2012

Så lycklig att jag kunde döö

Hade jag kunnat blogga från sängen hade jag varit ännu lyckligare, men nej kan inte få allt, men tydligen kan man få mycket (när man minst anar det)
Vet inte vart jag ska börja, så jag börjar med idag, dagen I ( I = intervju) Igår kväll drabbades Nicole av en sån där sjuklig förkylning vilket innebär att hon inte kan sova och snoret yr i kapp med alvedonet och allt är bara kaos. Jag hade varit duktig och lagt mig i tid, men vad spelade det för roll. Min sista runda in till henne var 04:55 och vi skulle upp 05:30....Som om inte det varit nog hade mardrömmarna forsat över mig hela natten och varje gång vakna jag upp i panik och det kändes som jag fått stryk när jag väl klev upp. Som vanligt när Nicole är sjuk på nätterna var hon helt återställd runt 06:15 (önskar jag hade samma morgonmagi)
Det var Mulleväska och sova-över väska som skulle packas och dessutom sminka till ett trött mammansikte..Hade jag haft 4 armar till hade det inte varit så stressigt, men det gick. 7:15 var liten på dagis och jag kom till och med 10 minuter innan intervjun skulle börja...
Jag? hon som verkar ha en förbannelse över sig om att ALLTID vara sen annars....
Var mötet skedde, får du bara veta om du frågar, då jag inte tänker gå ut med var jag ska jobba förrän jag väl börjat, men kan säga det som redan är en självklarhet (med tanke på min utbildning) så är det är inom äldrevården igen.
"Du verkar passa här, så vi får hoppas att du trivs här också"...Var bland annat en av alla meningar som utbyttes tillsammans med möte med personalen, schema och arbetskläder...Ja ni läste rätt, arbetskläder. Nu är det nästan på riktigt, på riktigt är ju först när jag börjat, men det är nära nu. Jag blir äntligen en av dem som jobbar heltid (igen). Som jag längtat! Som ni kanske förstått har jag inte mått så bra ett tag, då allt pluggande (och även mycket annat outtalat) gjort mig helt isolerad och deppig. Dock har de senaste veckorna fått upp mig ur soffan och med ett leende på läpparna och jag är nöjd med den nya typen av vardagen. Dock får jag nu äntligen se att moroten för allt pluggande som jag trodde hade ruttnat, faktiskt är mognare än någonsin och den är min om några veckor!

Efter så mycket ovisshet, är nu sommaren planerad i ett kick: vet nu att det är möjligt för mig att åka på "semester" till mitt efterlängtade Skåne & Blekinge i några veckor! (I´m coming home)  Mitt sommarlov lär visserligen bli "striktare" när jobbet väl börjat, men vad gör det, det är ju det här jag kämpat för, så: Välkommen Sommar 2012


"Det tog över 4 månader, men nu börjar det äntligen se ut som 2012 är på min sida"

torsdag 19 april 2012

När jag lyssnar på Neelix, är jag världens sämsta granne!! ;)

Funderar på att skriva en bok..

Som ni kanske vet har jag länge velat sätta mig ner och samla mitt sinne och låta det jag kallar för "vardagspoesi" rinna ner i ord och så småningom bli en bok. Nu har jag ju dock inte skrivit någonting på flera månader och det skaver lite i mig, då detta är något som gör mig lycklig. Att skriva mina ord, att skriva mina text, helt enkelt att skriva mitt, vad det nu kallas hos dem som vet. I allmän förståelse kan det kanske översättas till personlig passion och trygghet. Alltid äkta kärlek till de ord jag vill förmedla, fast det kan verka som tvärtom, då jag ofta blandar skrivreglerna hit och dit, då och nu tid är min brist, men också mitt kännetecken. Att om jag inte blir rättad så finns alltid detta felet och som ett inräknat fel då jag skriver i känslor och inte i fakta. Jag kommer ju aldrig bli som de riktiga författarna, men ändå.Vad som är en riktig författare har nog med en själv att göra, då jag erkänner många som för andra än inte är så kända, dock erkänner jag inte min vilja att själv vilja bli någon dag....
 Alltid skrivit, sagor, berättelser och små dikter med eller utan vers. När jag var liten, kanske man kunde undra om jag kunde mer berättelser än mina föräldrar, då min fantasi var som mitt andra hem. Jag trivdes där. Är förvånade att mamma och pappa inte skällde på mig mer för att jag "tjatade" fram dessa berättelser på våra långa resor genom det avlånga land som var mitt nya hem. När jag var liten hade vi en skrivmaskin. Om den inte hade funnits där, hade jag velat bli författare ändå?

Det är ju en sån där fråga man aldrig kommer få svar på, men visst var den lockande med sitt gamla skal. Jag skrev så att bokstäverna fastnade i varandra och jag fick använda en penna för att få dem i rätt läge igen. Som "vuxen" när jag väl skriver en bok på mitt sätt, hade jag nog gärna velat skriva den på en riktig skrivmaskin från förr, då jag minns känslan av knapparna som om det vore igår. Enda anledningen till att det antagligen blir via datorn är för hastigheten och möjlighet till att delge omvärlden. För nu med teknikens under kan den ges ut i gammal pocket form, ebok och en bok man kan lyssna på via cd-skiva, ipod, Ipad, Android och säker nåt mer. När jag var liten, skulle jag vara glad om det fanns Anne Franks dagbok...på kassettband och då syftar jag ändå på 90-talet. Fast åter igen, varför tänker jag på det här med bok nu, är ju inte som jag ska dö än, har flera år på mig förhoppningsvis och än vet jag inte ens om jag kan skriva mer än det som redan är skrivet....

onsdag 18 april 2012

Vi spelade den om och om igen. Den blev liksom vi och vi levde i vår egen värld av konst & gammal jazz. Nu är det snart ett svagt minne, min gamle vän från förr

Ur & skur dagiset Tuvan i Säffle

Bara några månader kvar, sen är det slut. Slut på tiden på världens bästa dagis. Jag har faktiskt testat att tycka illa om det, men det går inte. Varje dag jag lämnar Nicole på dagis lämnar jag det mer än ofta med ett leende, då jag alltid möts av ett leende av helt underbar personal och supersöta barn. Miljön är helt fantastisk då det ligger precis i utkanten av östra delen av Säffle. Det är ett utedagis, vilket innebär att de är ute så mycket som bara går. De har en stor yta att röra sig på med massa buskar, en del träd och blommor och det verkar alltid vara något nytt att upptäcka bland löv och grässtrån. Under vår, sommar och höst är de knappt inomhus. De är på Mulle, går till parken, biblioteket och går och badar bland annat, alltid är det nått och god mat verkar de få varje dag. Jag hör sällan Nicole klaga över en dålig dag på dagis och det känns lite trist att om några månader är tiden på Tuvan slut, då är Nicole en av 7 som ska gå vidare till förskola/fritids. Önskar hon kunde stanna på Tuvan för alltid, men det går ju inte, det är ju bara för mig att inse. Tänk om jag inte ringt fröken Ann och bestämt det där besöket för att se hur dagiset ser ut och se om det var något jag ville söka till, den där dagen i oktober 2010, hade jag varit lika nöjd då...?

Fettisdagen firas i dagis fina paviljong 


För ca 1 ½ timme sen, kom jag hem från ett litet men väldigt bra föräldramöte. Det var ett ämne som kanske inte berör hos med barn födda -06, på samma sätt som de andra föräldrarna med mindre barn, men bara att dagis kallar till ett litet informationsmöte för att ge möjlighet till diskussion mellan föräldrar och fröknar, skänker oss alla trygghet och en tro på att de vill göra allt för barnens bästa och samtidigt vara noga md att behålla kommunikationen mellan dem och oss föräldrar Jag tror ingen av oss ångrar valet av dagis och jag personligen rekommenderar denna typ av dagis - Ur & skur.
Kärlek och respekt till Ann, Susanna, Annika, Helena, Caroline, Marielle & Dalvanete!

måndag 16 april 2012

Jag ryser* 2pac, 2012 -Detta måste vara det tyngsta hologrammet, ever!!

Erik Hassle

Denna underbara röst har äntligen släppt en helt ny låt och på sin Facebook sida, utlovar han en video till denna inom kort. Låten var verkligen Hassle, som alla andra av hans låtar. Har lyssnat på han sen Hurtful, den kom 2010. Innehållet i hans låtar är exakt samma, men han gör det så olika. Jag har gråtit floder till hans låtar och allt annat desperat som man gör när man är ett ledsamt ex. Ja, för det är det jag vill kalla hans musik - Exmusik. För oavsett om det handlar om att sakna någon, att ångra, att känna sig sårad eller bara minnas så sticker det i hjärtat och man blir lite sådär blödig. Kanske är inte du lika känslig som jag och då rekomenderar jag honom varmt för dina högtalare. Fast är du som jag, ska du vara noga med hur du doserar Erik Hassles låtar, de kan få dig att tänka och ibland ska man helt enkelt inte tänka på det som varit. Helt enkelt, låta det som varit vara i fred och gå vidare....Men som sagt hans nya låt var bra.

I natt jag drömde...

Eller om det var i morse...skit samma när men såhär var det: Drömmen började med att jag skulle återförenas med Nicole som varit i väg hos en kompis och vi skulle bege oss tidigt till dagis. Jag var väldigt trött och hade fått låna en bil, då jag jag var säker på att jag skulle krocka om jag körde pappas bil (lånar ju hans bil nu, min är på lagning i Skåne) Vi kom till dagis, trötta och irriterade på varandra och en av de lite nyare dagisfröknarna var där. Jag vet inte varför, men jag hade sett fram emot att träffa Ann (en av de ordinarie) och blev ännu mer grinig, ville liksom bara där ifrån. Pussa Nicole hejdå och hon rusade in till de andra barnen trots att jag sagt till henne att hon skulle säga till fröken: Jag ska till barndoktorn i dag (BVC). Jag var helt enkelt tvungen att säga det själv. Jag gruffade och mumlade fram: Kommer tidigare i dag, vid 2, Nicole ska till läkaren i dag. Okej då ska vi komma ihåg att Nicole inte ska ha någon lunch i dag, sa solstrålen till fröken...Jag kom hem och tänkte städa lite, upptäckte att dammsugaren var borta. Tänkte jag skulle plugga lite, upptäckte att skolböckerna var borta. Fixa lite med räkningarna, upptäckte brev från Kronofogden (har aldrig någonsin fått brev därifrån). Fick panik. Ville krypa upp i en famn och gömma mig och gråta en skvätt. Ingen famn ville veta av mig. Satt där på golvet och började minnas det fröken hade sagt om ingen lunch...Vadå ingen lunch....?
Oh nej, hon kanske trodde jag menade tandläkaren. Jag försökte ringa till dagis, telefonen funkade inte. Jag satte mig i pappas bil, den vägra starta, ingen luft i cyklen och jag sprang till dagis. Ingen där, de var på utflykt. jag satte mig och vänta. När de väl kom, kurrade Nicoles mage så mycket att det ekade. Hon var besviken på att hon inte fick vara med de andra och äta. Jag berätta för personalen att det var inte tandläkaren jag mena. Då blev de sura och sa jag fick skylla mig själv. Att jag var en dålig mamma. Jag fick låna Anns bil för att ta oss till BVC. Vi stannade inom ICA för att handla nåt ätbart...nån hade kapat mitt konto och som inte det vore nog blev Nicole sjuk i flera veckor av sprutan hon fick...........Vakna upp i panik och av att Nicole kittlade mina fötter och blinkade gulligt med ögonen: Ska vi inte gå till dagis nu? 
(Dagis)


Väl på dagis blev jag varm i hjärtat av att se Ann. Både jag och Nicole berättade klart och tydligt att jag skulle komma tidigare för hon skulle till "barndoktorn" på BVC och jag lämnade dagis med solsken på läpparna och en fråga till mig själv: Varför drömmer jag såna här konstiga drömmar?

Igår kväll släpptes äntligen denna videon och jag tjöt av glädje!

Labyrint & Dani M 

"Det är ditt fel, mamma!"

Nicole är ett augustibarn, så var väl tanken från början också, dock kom hon ut några veckor för tidigt. Veckor, inte dagar. Hon blev ett lejon, ett sött sådant. En liten plutt. Den plutten har blivit stor nu. Stor och bitter på mig. Nej inget allvarligt och ja, jag förstår henne: Mamma varför döpte du mig till Nicole, det är ju inte ens svenskt? Hade varit mycket finare om jag fick heta Colenubia för det heter ingen annan (hennes egen version av våra namn) Mamma varför födde du mig på sommarlovet, jag kommer inte kunna ha kalas med mina kompisar? Kunde du inte väntat en vecka!? Mamma varför flytta vi till Värmland bara för du var kär? det var elakt av dig, jag hade faktiskt en kompis i Blekinge. Hon har säkert glömt mig och det är ditt fel mamma....


Nej, Nicole är inte jämt bitter på mig, men denna bitterhet trodde jag var något som skulle komma först när hon är ett mellanstadiebarn, men nej tydligen är detta väldigt viktiga saker i min femårings huvud och det är bara för mig att be om ursäkt och säga - Du kan få kalla dig vad du vill så länge du vet vad du heter. När du blir större kommer det vara kul att ha kalas på sommarlovet och Jämshög kommer du besöka när du minst anar och vem vet Josefina har kanske inte glömt dig. 





Hej va det går!

Livet och dess vändningar, det är precis så jag hinner med. Är som att lära sig en ny dans, ett nytt språk på mindre än en minut. Ibland läskigt, men ofta rätt spännande....Fast som ni kanske märkt är jag ibland rätt less på dessa vändningar och blir så där low och hatisk. Nu sitter jag och skrattar åt mig själv och hur rätt min mamma alltid lyckas ha.  - Efter regn kommer solsken, efter mörker kommer ljus, ja hon har försökt med alla klyschiga meningar och även egenkomponerade för att få mig att se att det mörker jag var i, inte varar för evigt. Jag tyckte hon var tjatig, sådär mammatjatig. Så som min dotter tycker jag är. En riktig tjatmamma...Min dotter kan skriva och läsa till 80 % på egen hand nu, min dotter är fem år.
Själv märkte jag att lite uppmärksamhet från någon annan än henne kunde få mig glad igen och är jag glad ja då behöver jag inte bo i soffan och bli apatisk, utan tycker det är rätt spännande med allt som rör sig eller andas..Nej, jag är inte kär även om det kanske låter så, men jag är fruktansvärt glad. Igår ringde dessutom en av mina äldsta vänner och fick mig att skratta så mycket att jag fick ont i magen. Det var länge sen. Som inte all denna varma vänskap de senaste veckorna skulle vara nog, så ringde ------------------ (håller namnet hemligt ett tag till) och frågade om jag fått nått sommarjobb? Hade visserligen inte kollat min mejl på några dagar nu, men sa direkt nej. Detta resulterade i att jag ska upp till -------------------- för en intervju och planera dagar för bredvidgång. OM jag får just detta jobbet så tror jag på högre krafter, på riktigt och än mer om jag klarar av det så pass bra att jag kanske får behålla det till hösten....Inte hoppas för mycket, men tro på att livet inte bara är skit, det får man. Jag blir visserligen glad bara jag får jobb i sommar, har till och med sökt i Åmål och Grums, längre än så orkar jag faktiskt inte åka.
Jag har sökt jobb inom handikappsomsorgen, demensvården och äldreomsorgen och just nu håller jag på med studieenhet 2 i näst sista kursen - Demens. Tyckte jag gjorde första så slarvigt, visserligen aldrig nöjd när jag väl lämnat in arbeten för rättning, men nej slarvigt i svenska språket eller ej - Väl godkänt, betyder att jag fått med de svar de söker + lite till. Jo för så är det, hur mycket skit jag än mått detta året, så har jag alltid försökt hålla tråden i skolarbetet på samma nivå och lyckats. Fast det krävde ju också att jag nu sitter här arbetslös och rastlös, men det är det nog värt när sommaren väl kommer om 5 veckor!!

lördag 14 april 2012

Egentligen är jag jätte bitter

Och kanske kommer mitt barn vara bitter på mig för det här, minst 2 gånger i framtiden. Trötta ögon tvingar sig att titta på barnprogrammet hon redan sett. Magen svider, den vill ha mat. Så nära nu...både maten och tröttheten. Vem vinner. Brända fingrar plockar ut det som varit gömt tillräckligt länge i ugnen. Stressen i kampen mot klockan. Vem ska vinna...Jag önskar jag hade flera armar eller bodde i ett kollektiv...Jag har varken eller...Jag vet att det är bara att kämpa, klara det själv, men egentligen är jag bitter, väldigt bitter. Vill så gärna ge henne allt i hela världen, men det enda jag kan ge henne är mig. En dag när hon blir stor, kanske hon också blir bitter av minnet på bara oss två, men nu är det så och det är något bara framtiden kan avslöja....

tisdag 10 april 2012

Ibland känner jag mig som en utomjording

Alla dessa oskrivna regler som man bara snubblar över så fort man tror man fått grepp om nått. Vad är det alla andra verkar veta som jag ibland inte har någon susning om?
Varför kunde man inte fått gå bredvid, göra praktik innan man fick detta liv tilldelat sig?
Människor, de både fascinerar och skrämmer mig. Alla är så olika, men vill så gärna vara så lika...eller?
De är uppdelade i två olika läger - de som följer den tradition av hur ett liv ska gå till utan att ens ifrågasätta varför de gör det, det bara är så och av vanan trogen att se andra göra så (till exempel giftemål) vill de också göra så....Sen finns det dem som går emot detta på ett eller annat sätt, de vill helt enkelt inte vara en Svensson utan en Gustavsson. Uppleva livet på sitt sätt, ibland redan innan de själva bestämmer över sitt liv. De gör revolution mot det vanliga, men de vanliga säger fy och börjar kalla alla Gustavssons för hippies eller bara rent av konstiga och anser att nästan allt de gör kan vara en skada för samhället om de gör det i för stor utsträckning, de blir outsiders. Ska det vara så? Två läger, kanske fler, där de som ifrågasätter på något sätt blir en minoritet tills jorden kraschar och de äntligen kan säga - ni skulle lyssnat på oss...
Och där står jag med många flera, med ena benet i det vanliga livslunket och med andra benet i frågorna om varför, varför förstår jag inte världens mening, min mening....Ska jag förlita mig på "det förbestämda" för att fortsätta hoppas på..vad det nu är jag hoppas på..eller bara ta dagen som den kommer och fortsätta känna mig som en utomjording som bara flyter med strömmen......

fredag 6 april 2012

Minns det som igår, nu är den tiden förbi

En paj, en pizza, en omelett. Det var allt som behövdes för att mätta två små magar. Alltså inte samtidigt, men om vi skulle ha pizza då köpte jag EN pizza och det sluta mer än ofta med att liten hade ätit sig mätt på 3-4 bitar och resten fick jag ändå sluka. Omelett älskar hon, men hon kunde sällan äta mer än halva. Paj, visste man direkt att det var dela som gällde. Om detta berodde på liten magsäck ;) eller inte, det vet jag inte, men det känns som igår och just nu när man står och gör dubbel sats av omeletten för att HON ska ens bli lite mätt börjar man nästan sakna den lilla som inte åt som en häst. Nu ger hon verkligen en utmatning till plånboken & kökets utbud, precis som ett barn ska!

Igår åt hon "exotisk" mat, mat hon aldrig någonsin smakat på tidigare - vegetariskt. Hon var så artig trots att hon var osäker på vad hon gav sig in på. Kanske har hon lärt sig att lyssna på sin mage eller på sin mamma som tjatar om att smaka lite, men hon åt upp hela havrebiffen, en hel del nudlar och några stekta grönsaker. Hade man ens försökt servera henne detta för ett år sen eller två hade hon inte ens tittat på maten, skrikit som ett djur eller gråtit sig blå tills hon fått en macka i stället...Eller nej kanske inte riktigt så illa, men hon hade i alla fall inte ätit en bit utan lite protester i alla fall. Nej nu ska vi ta våra stora tallrikar med omelett med bacon och vår påskmust och sätta oss och titta på den animerade sköldpaddsfilmen - Sammys äventyr och bara njuta av att det inte snöar mer. Gla påsk önskar vi er alla

Världens snyggaste par!!

tisdag 3 april 2012

~*~

*~ Om ni såg det jag ser,
skulle ni också bubbla
av färgsprakande glädje
~*

4 veckors praktik är nu slut

Lärorika veckor, hälsosamma veckor. Nya erfarenheter, nya bekanta. Mer än 3 veckor enbart med promenader eller cykel, ingen bil. Ytterligare 2 stycken VG i kursen Utvecklingstörning och andra funktionshinder, bara en uppgift kvar innan jag påbörjar kursen för april. Kanske har jag sommarjobb ordnat, kanske inte. Oavsett, så var det 4 härliga veckor, på sitt sätt.