Nopp, jag kan inte få nog av Labyrints musik

Labyrint, Aleks, Stor, Dani M & Jaqe mfl.

Jag måste till Blekinge i sommar!

Ett år jag önskar jag kunde radera

25 år har jag levt, många misstag har jag gjort och många erfarenheter har jag fått, men enbart ett år jag verkligen ångrar på riktigt. Tänk ett år fylld med vilda "äventyr" och galna människor. Jag ångrar inte vad jag har gjort utan jag ångrar hur jag gjort det. Jag sårade fler än jag kan räkna till, jag agerade mer omoget än en nybliven tonåring.
Många som "drabbades" av mig det året, kanske inte direkt tog någon "skada" av mig just då, men nu i efterhand skäms jag som en rutten tomat. Vi hade kul, det hade vi, det hade jag. Det tror jag. Jag har förträngt mycket av det året, det blev för mycket av det roliga, på alla sätt. För varje grej någon någon påminner mig om det året, chockas jag. Har jag gjort det där/varför minns du/ hur tänkte jag....Jag kan inte göra något i mitt liv ogjort, men jag kan be om ursäkt för mina fel, kan inte alltid förklara varför de ha gjorts, men jag kan erkänna dem och gå vidare och hoppas att ni förstår att den jag var år 2003, är inte den jag är nu

Crashin´A Party

Jag har inget emot att man festar och spelar hög musik, men jag har emot att man ska ge sig på att överrösta den höga musiken med falsksång, vrål och prat. Enligt mig är det "fjortisvarning" på det och är sånt som man gärna får hålla till förfesten. Fast det finns ju faktiskt en oskriven tidsgräns på hur länge det får lov att kallas förfest, den gränsen går inte efter klockan 02!
Jag kände mig som en gammal tant som fått nog, olikt mig och dagen efter så har mer än en från hemma i Hässleholm reagerat med - Var du avundsjuk på deras festande eller, det är ju så man ska festa ju!!
Ska dock förtydliga att ingen av dem är någon jag festar med ofta och nog för att de jag umgås och festar med också gillar hög volym, men de lekar aldrig Harrys hemma. Mitt ex var en ängel och ringde Farbror Blå som skicka hit en bil, folket drog, musiken stängdes av och i stället var det min dotters gälla gråt som ekade i lägenheten, då hon sen en tid tillbaka vaknat av ljudet och av sin förkylning. Tog en stund innan hon lugnat ner sig. Till slut var det så tyst, att ljudet på teven lät högt. Nu är det söndag...återstår att se vad som händer nästa helg, för nåt säger mig att detta är första gången polisen kommit hit till vår gata och in på deras fest. Klagomålen är inte få, utan väldigt många och vi hade ren tur att Karlstad hade en polisbil just i Säffle i natt, för Securitas har inget samarbete med vår hyresvärd längre...Vilket kanske förklarar varför det alltid är sån kaos på denna gata. Den gata som jag ansåg som väldigt städad när jag flyttade hit för 1 år sen och 4 månader sen...Den gatan är nu ett av stadens populäraste häng varje helg. I 4 månader har jag inte klagat, mer än påpekat på twitter om hur festligt det är på min gata, med partyfolk både under och vägg i vägg. Mer än så har ingen av oss brytt oss. De har ju alltid slutat vid halv 11 för att dra ut och komma åter först vid 2, men inte igår...Kanske gjorde det nytta att polisen kom, kanske inte, men nu är det gjort - crashin´a party.

5 år och 38.8 grader i feber

Inne på dygn 3, feberskillnaden är minimal och har pendlat mellan 38.3 - 39.5, men inte är hon trött o gnällig för det. Det enda hon gnäller om är att jag tjatar och att näsan rinner. Vatten är det enda med garanti man får i henne mängder av, allt annat är hopplöst. Har sympatisovit med henne, låtit henne ligga i min famn och vi har tillsammans blundat. funkat lite grann, men inte tillräckligt. Hur lär man en femåring (dessutom gnällig femåring), att bara för att det är varmt betyder det inte att man bränner sig. Lyckades först för en timme sen, få i henne någorlunda varmt honungsvatten. Effekten jag sökte kom. Hon blev tvärttrött och ligger nu frivilligt i sin säng. Jag kan nu för första gången plugga i lugn o ro. Dock känner jag mig stressad, så mycket som ska göras. I kväll är vi bjudna på middag och timmarna krymper. Hon ska bli bättre, jag ska hinna bli färdig med mitt + att jag lovat pannkakor tills att hon vaknar...snart är det nog jag som har 38.8 på grund av stress....

Denna börjar snart bli klassisk

Young Jeezy - Leave You Alone (Explicit) ft. Ne-Yo : Tuung

6 dagars praktik

Wow en vecka har gått redan, var tog tiden vägen? Jag praktiserar ju nu inom handikappsomsorgen och detta är något yrke jag aldrig testat på förut, men tack vare mina tidigare praktiker inom äldreomsorgen så har jag med mig lite erfarenheter som gynnar nya erfarenheter.
De boende är så mysiga och personalen lika så, jag har lärt mig mycket nytt och önskar nästan jag kunde vara där hela tiden. Vem, vet vad denna nya erfarenheten leder till i framtiden. Inne på andra veckan nu och denna veckan är späckad fram till helgen, späckad med nya erfarenheter och möjligheter. Jag gillar min praktik på gruppboende med trapphusmodell.

De var så grymma i morse!!

Min pappa är en ängel & jag är sugen på kött

Min pappa är inte som din pappa, min pappa är speciell. Eller ja det är nog din pappa också om man frågar dig. Fast just för mig är han bäst. Ca 40 mil skiljer det mellan mig och min familj, men vad hindrar det han att överväga att åka till Värmland med min kusin till helgen för att kolla över min bil igen. Nu har bilen lagt av igen. Sådär 5 dagar innan sista besiktningen. Kunde inte kommit mer olägligt. Det hände lagom till att jag skulle köra till min nya praktik, den jag kom 10 minuter försent till på cykel. Den värmlänska snön har inte fått nog utan ska enligt rykte och nyheter landa här åter i morgon igen o över helgen. Allt sånt här tar bara musten ur mig. Pappa vill bara hjälpa, jag har världens bästa pappa och även om jag blir lika glad varje gång av att träffa han eller kusinen så känns det jobbigt att inte klara sig själv här i norr. Att känna sig så ensam att ens egen far kommer hit. Det gör mig glad. Tack.
Dock är jag inte så glad just nu, mest stressad och sjukligt hungrig. Om 2 timmar ska jag vara halvvägs till praktiken och innan dess ska jag hunnit plugga, städa, sortera tvätt, packa väskan inför kvällen, kolla över bilen, men framför allt äta. Så galet sugen på kött så jag blir knäpp!
Energinivån är väldigt låg här efter att haft en helvetisk natt med dotterns mardrömmar och kylan som smet in i huset och fick oss att vakna av köld. Sen till dagis och en massa tvätt. Nicole svor ilsket åt att vi inte har någon bil länge eller att jag inte kan bära henne. Där efter har jag faktiskt klarat av 2 väldigt viktiga möten och ett viktigt telefonsamtal med pappa, så det är väl inte så konstigt jag är hungrig? Hoppas min första praktikkväll blir kul ändå, trots stress, kyla och mörker

Än är du kvar

Ja helvete, du och jag, vårt hat, vår kärlek, vår egen berg och dalbana. Som magneter dras vi till varandra ändå, så har det varit i alla år. Fast för första gången under alla dessa år med vår kärleksturbulens är vi faktiskt inte ihop eller ens överväger att bli ihop igen. Jag har varit din mardröms flickvän och det är ett under att du ens vill se åt mitt håll efter all skit, fast du är ingen ängel du heller så klart, men du har haft en ängels tålamod, då jag gett upp så fort det inte gått oss vägen. Nu vet vi att det går inte går att vara ihop, men det går inte heller att vi är ovänner. Vi bor bara några 100 meter i från varandra och med tanke på hur vi lätt bruka hamna i luven på varandra, så nej tack. Fredliga vi är det bästa. Så vi umgås igen, ibland. Vi 3. En del folk får säkert ont i öronen att höra att vi ens tittar åt varandras håll igen och igen, men så är det, såna är vi och ja vi kanske verkar tröga i era ögon för att vi "inte fattat" att vi som par inte är en bra grej, men som ni märker är det inget ni eller vi kan tjata om, utan något vi måste acceptera och det har vi gjort. Det är ju faktiskt "din förtjänst" att vi bor i Säffle och när vi är på god fot så har vi riktigt trevligt. En helg har passerat, en trevlig sådan då vi gjort dig sällskap och du har hjälpt oss när vi mått dåligt, då vi båda drabbats av olika infektioner som tagit musten ur oss. När vi båda var lite sletna så satte du igång Dunderklumpen och sjöng med till den galna barnfilm från förr. Det var kul, så kul att vi båda somna som stockar i din soffa, medan du satt vid datorn. Om några veckor, kanske månader, är trevligheten i Säffle med oss tre slut. Du flyttar, du lämnar Värmland, söker dig till en ny stad. Skapar ett nytt liv. Är glad för din skull, lovar, fast jag lovar det kommer bli konstigt, då man under detta år vant sig vid att du alltid finns här och snart är det ett minne blott. Fast fram tills din flytt är ditt nummer jag åter terroriserar och senast nyss.

Jersey Shore i massa år

Ja för er som inte kopplat det så tillhör jag den grupp av människor som gillar och ser mer än gärna på MTV serien Jersey Shore. Den innehåller allt en riktig dokusåpa ska ha, bortsett från att det inte är någon tävling, så ingen åker ut så man lär sig älska eller ogilla samma karaktärer. De som är med är alla amerikanare med italienskt eller spanskt påbrå http://sv.wikipedia.org/wiki/Jersey_Shore_(TV-serie). Sverige försökte göra en copy för nåt år sen med lite blandade rikemans svenissar, men det verkade inte ens hålla en halv säsong och lagom till att man vant sig vid det så var det slut, forever. Det kallades för Kungarna av Tylesand och med tanke på att det är Sverige och inte USA, uppskattas inte riktigt sånt beteende ute bland folk och bland polis, oavsett om det är ett filmteam med. Jersey Shore började redan 2009, men det var först under sommaren 2010 då jag lärde känna folk som själva såg sig som en del av karaktärerna i serien. Bland annat en kille som alltid kallade sig för The situation och en annan som hade kropp som Ronnie, jag själv var Sammi för ett tag *haha*
Det komiska är att jag fram till just dagens avsnitt har trott att alla dem är massa år äldre än mig,jag är 86:a. Det visade sig att bara två av dem är äldre än mig (80 och 81:a). Resten är 86:or,87:or och 88:a.
För första gången ser jag en återblick av de första säsongerna och jag bara ler. Just love it. Förr kolla jag för hela gängets bus, nu är det mest för Pauly D, typ gått och blivit lite småkär i en sådan personlighet och den kroppen så klart. Från början kunde jag inte ens se hans frilla, men precis som i verkliga livet så vänjer man sig vid folks annorlunda utseende och ser till deras persona i stället. Ja tänk vad en simpel dokusåpa kan göra med en. Go Gudios!

Längst bak: Mike The Situation, Jwoww, Ronnie

Längst fram från vänster: Snooki, Pauly D, Sammi, Vinni och Deena

Skratta så jag satte jalapeño i halsen

Så lite, så enkelt

ca 450 kr fattigare med en smärta som består ett tag till

200 kr för att träffa en distriktsläkare som kände och klämde och var allmänt tråkig. Kan hon vara tråkig kan jag det också, min attityd har sällan varit så kall. Hon ifrågasatte mina symtom och åter igen - eftersom du inte har någon feber är det inte akut. Hon skrev ut en medicin innan hon ens visste om det var den jag behövde och sen var det inte mer med den vårdcentralen. Hade det inte varit för mitt lite trevligare besök på labbet hade det inte varit värt en enda krona. Kaoset fick tårarna att spruta åt alla håll emellanåt. Smärta, förtvivlan möter allmänvården. Det var bara att torka tårarna och gå upp på nästa möte. Till en läkare som jag väntat på att träffa, en läkare som inte hade med detta att göra, utan med mitt allmäntillstånd, med min psykiska hälsa som varit ur balans sen länge, men som nyligen nått sin botten för en stund. Han skrev ut medicin och gav mig lite stärkande ord att ta med hem. Väl hemma, ja eller nu snarare funderar hur länge sen det var jag tog Alvedonen sist...Börjar i vilket fall bli dags för en ny dos om jag ska överleva natten. Ja, Alvedon får det bli och aldrig mer något besök till allmänvården med något som känns akut. Aldrig igen, nu handlar det bara om att överleva tills man blir kallad till gynmottagningen om 2 veckor.Fram tills dess får det kännas som att någon stampar på min mage och jag får fortsätta med livet som om det inte pågår. Nu ska jag försöka undvika att gnälla mer om mitt underliv eller allmänvården här.....

Ny månad och smärtan består

Nej jag har ju inte varit hos doktorn än, men nu är ju doktorerna inga trollkonstnärer heller som trollar bort detta direkt utan mest till för att fastställa att man har ont och vad det heter och kanske vad det beror på. Kanske. Jag önskar just nu att de var trollkonstnärer och fick det att försvinna för evigt. Jag kan trolla bort smärtan för en stund, men då behövde jag visst 2 ½ Alvedon för att smärtan skulle domna bort och jag sov som ett litet barn bland alla kuddarna, mådde som en prinsessa i drömlandet och vaknade nöjd när klockan ringde. Fast jag hann inte va vaken länge förrän smärtan knackade på underlivet igen, fast väldigt försiktigt, nästan helt okej. Jag kände mig lite yr och avdomnad, men vi var uppe ovanligt tidigt, såg lovande ut. Kanske höll jag på att bli bra igen?
Dock hade jag nu drabbats av en typisk hudåkomma jag haft i minst 5 år, påminner lite om cystor fast på benet! Svårt att förklara, men tänk dig ett sånt runt tuggummi du köper i en sån röd automat, mer eller minder. I dag mer. Tänk att du får en sån precis på "sittknölen" och den är minst 5 cm stor. Ingen Alvedon i världen hjälper mot detta. Kuuuuuuul, så nu när jag slapp släpa mig fram på grund av underlivssmärtor, måste jag nu halta fram på grund av min "vad det nu heter - hudåkomma." Livet är fan inte rättvist och dessutom börjat nattens Alvedon sluta verka och jag upptäcker att jag har inte alls blivit bra, bara bedövad. Som om inte det vore nog måste jag in och lämna massa blodprov i dag, då min mage (som även den är opålitlig) är under utredning för diagnos. Hurra för i dag, lär ju vara helt slut när jag kommer till skolan i eftermiddag.