..Och med den kommer också en påminelse om att nu börjar det nya året närma sig. Jag sitter i skolan med brutal migrän sen 30 timmar tillbaka. Stressen över mitt skolprojekt får min puls att rusa, tankarna rusar till framtiden, den jag hade skjutit undan för några veckor sedan. Alldeles för många veckor tydligen. Nu sökte jag på samma utbildning som jag kollade på då...den finns inte...allt känns som en mardröm har slått in. Jag visste det var nåt som var för bra för att vara sant, när jag kollade på det sist. Jag hade en plan, nu står jag här eller jag sitter ner och nyper mig i armen och frågar mig själv, vad var det som hände?...nu är det rast och jag ska hasa mig ut i sällskap av Philip, försöka minnas min tidigare plan.
En halvtimme senare:
Nej ingen uppenbarelse kom om vad jag hade sett och om hur jag planerat. Jag måste ha drömt det eller så valde jag den skolan bara för att ha något att göra, bara för att vara nära kärleken, bara för att ha råd med boende. Sen om det va det jag verkligen ville för att utvecklas, det verkade jag inte ha brytt mig om, när jag planerade...kan det ha varit så, jag tänkt?
Ja ja, i vilket fall så fick jag tipset från min lärare att tagga ner lite i stressen över framtiden och i stället sätta igång och slänga ut krokarna till alla skolor jag kan komma på "Hellre söka för mycket, än för lite. Hellre att du söker sånt du inte är intresserad av för att visa att du finns än att bara vänta på att det är dags." Så nu sitter jag här, med migrän som gör så ont (trots stor dos ibumitin) att jag verkar helt väck. Om jag låter vintern kyla ner, mitt varma huvud och låter den rensa mina lungor känns det lite bätte. Det känns som det är det enda som funkar. Som att det är det enda som får mig att se och känna klart....Du skrämmer mig inte längre framtiden, här kommer jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar