Jag saknar min telefon så sjukt mycket!!! Kunde inte idioten som hittade den vara en hederlig människa som åtminstone ringde upp nån vän på min telefonlista och gav tillbaka telefonkortet. Telefonen i sig var den bästa jag har haft i mitt liv. underbar knappsats, perfekt skärm, enkel att skicka sms med och helt underbar kamera, men för mig var mitt mobilkort mer värt än vad min dator är. En telefon bok full med underbara människor, musik jag inte har på datorn längre, vackra sms och bilder från min sista kväll ute detta året. Fattar ni att jag sörjer!!Visst kan jag få tillbaka mitt nummer om jag betalar 250 spänn till telenor,men inte innehållet. Saker och ting känns inte alls bättre när jag vet att det var pappas telefon från början. Den senaste timmen har jag ägnat åt att leta upp den så jag kan köpa en lika dan igen. Men möttes av en chock när jag fick se priset! Den kostar lika mycket som jag har kvar i julpengar! Visst det kommer månader längre fram då CSN kommer ge mig möjlighet att köpa en egen sån, men det var som ett slag i magen när jag insåg att pappa verkligen hade unnat sig en telefon och att så kan man göra om man har jobb och det bra ställt. Jag har ju en telefon nu. Och den går och ringa ifrån och om man är riktigt tålmodig kan jag sms också men det tar tid. Har inte ens lärt mig mitt nya nr. Snacka om I-lands problem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar