En tidig december morgon...

Jag är så tacksam för att jag somnade så tidigt igår. Nicole somnade hos mig i soffan. Jag väcktes yr vaket ur mina vackra drömmar av hennes tysta stämma som sa att hon behövde gå och kissa runt 06:00. Vi hann knappt sätta oss upp förrän hon kräktes över hela soffan, sig själv och mina kläder. Efteråt skrattade hon bara. Där satt jag på golvet och tittade ut över det gula kletet, aldrig mer att hon får dricka Fanta i så stora mängder som igår kväll. Men men inget att göra nåt åt nu. Sprang ner till tvättstugan med en liten lapp om att jag var tvungen till att tvätta och jag hoppades att det var lugnt att jag tog en maskin. Eftersom jag redan var uppe passade jag på att röja undan det jag skulle gjort igår. Jag lyckades självklart tappa ett av de nya glasen i golvet, surt. Att dra fram dammsugaren innan sju på morgonen gjorde inget, eftersom min enda granne är på jobbet. Jag bockade av mina ärende denna dag, ovanligt tidigt och försökte mata den lilla. Det hann inte gå mer än 3 minuter och massa musbett senare så kräktes hon igen över oss. Nu fick jag en känsla av lättnad och panik. Det var inte Fantans fel, men vad var det då? Jag ringde pappa i panik,han svarade i lugn ton och förklara att det var på väg åt magsjuka helt enkelt. Alltid skönt att höra sin förälders lugna röst. Vad bara att gå ner i tvättstugan igen och lastat in mer. Möttes av en lapp: Hoppas det inte är allvarligt och du får gärna ta båda. Inget mer. Tack då. Jag hann inte mer än innanför dörren så hade hon spytt på golvet igen. Hon var på väg till toa. Jag hjälpte henne sista biten. Gick ut för att torka upp. Då skriker hon: Vad är det ,mamma ? och pekar ner i toalettstolen. Ja det undrade jag med, såg ut som en brun dammtuss. Det vara diareé på gång. Pappa hade rätt. Jag förklarade läget för henne och sa att i dag stannar vi i soffan. Satte mig här igen och märkte precis tystnaden. Hon har somnat.Klockan är nu 10:00. Det ligger en tjock atmosvär av tung, stark doft som känns både sur och frätande. Jag har tvättat händerna i en evighet, men än sitter det i. Men orka bry sig, det är min ängel som mår dåligt. Då finns jag här illaluktande och sleten, men jag finns här.