tisdag 31 januari 2012

Om jag också bor i en djungel, kanske jag blir gladare?

Den senaste tiden har jag haft väldigt mycket att tänka på, känt mig stressad. Väldigt stressad.Mitt i den onda cirkel som just nu verkat fånga mig, slås jag av tanken att nästan alla i hela staden har minst en liten växt i varje fönster, om inte "en hel djungel."
Någon som hört om det finns nån studie på detta, om växter gör att man mår bättre eller att de bara är till för att förgylla hemmets skönhet? 
Jag har inte införskaffat nån djungel, inte ens en plastblomma, har aldrig haft nåt sinne för heminredning, pinsamt men sant. En gång i tiden har mitt hem varit "levande" med växter och blommer i den mängd att man knappt såg ut. Det doftade ljuvligt av växternas egna kraft och doftljusens brinnande låga och allt var bara levande och jag orkade le. Den gången var inte ens min förtjänst, det var den gången jag bodde ihop med en man med stil och inget intresse för mig. Då jag hade en sambo och vi var 3. Det är snart flera år sen, nu är det bara vi 2 här, gömda bakom våra stora gardiner, inne i mitt stök i vår enorma lägenhet. Här har jag sträckt mig till färgglada värmeljus lite här och där. Allt vi har tid för nu är - dagis, skola, mat, saga, pluggande och sömn, sen är dagarna slut och så även jag...Alltså vi har alltid haft fullt upp med skola & dagis, ja  till och med jobb, men aldrig förr har jag varit såhär trött och grejer. Ja, jag kanske ska se till att skapa mig en egen "djungel" här hemma, för vem vet, kanske får det mig på lite bättre humör?
Om inte nu direkt så kanske sen, när jag återhämtat mig helt.
Ja så får det bli när pengarna tillåter.  Fram tills dess får jag andas in den vackra doft mina ljus sänder ut och hoppas på den lilla sinnesro den skänker ska ge mig ny kraft i morgon.

fredag 27 januari 2012

"The day will happen whether or not you get up."
John Ciardi

torsdag 26 januari 2012

A bedtimestory


Tips om Sveriges häftigaste bröder - Salazar

En gång 2/3 av The Latin kings, nu stora namn inom producentvärlden i både musik och musikvideos, dessutom med populära workshops för unga. Inte att förglömma så var det deras Redline Studio som var den studio spelade in Ringarna på vattnet, en låt för Rädda barnen. Dessutom  som en del av gruppen Caligola och Masse ligger bakom låten Blodspakt med Kartellen. Vilka är de: Masse, Salla & Chepe. Hurra för dem, de är så bra att jag får ont i magen. Kreativa människor är det häftigaste som finns! Tror ni inte mig om deras framgång, utan ni vill ha bevis, lyssna på den länkade intervjun  med Salla på Musikguiden i P3, en intervju som gjordes i början av detta året : http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4067&artikel=4898773
Ni kommer då förstå att de ligger bakom mycket mer än bara Latin Kings och att The Salazar brothers är ett namn alla snart kommer känna till. Ung som gammal!

onsdag 25 januari 2012

Nyare än så här blir det inte - Dixgård & Norén som Caligola, live 22 januari + preview av kommande låt:


Jag tror på den här, gör du? 

2010 - Jag i ett par brillor för 6000 kronor


Börjar jag bli gammal?

I alla år och så sent som i höstas, har jag alltid varit känd för att vara en nattuggla som fixar vardagen ändå, trots minimal sömn.
Natten har varit tiden då jag varit som mest kreativ och dagen efter tiden då jag levt på ångorna av min lycka, av min personliga framgång.
Nu sitter jag här helt slut för att jag inte kunde somna innan kvart över ett i natt.
4 väckarklockor senare, hade jag ändå försovit mig *suck*.
Som inte studietiden redan hade förkortats av att jag försovit mig, har jag nu lärt mig läxan att jag kanske inte kan vara vaken mitt i natten längre, om jag då inte vill ägna dagen efter åt att sova på skrivbordet...


söndag 22 januari 2012

Med ögon av brunt guld

Dina långa ögonfransar kittlar din ljusa kind. Din lilla näsa lika rund som en nos lyfter i skyn när du skrattar med med dina rosa små läppar som gömmer 2 små tänder som liknar små viftande tår. Ditt ljusbruna hår matchar de djupa ögon av brunt guld du äger. Jag bländas av din klokhet och vackra iver för att hitta på något kul konstant. Din kärlek är lika söt som socker och jag känner mig berusad av din trygghet. Jag vill hålla din hand för evigt, men måste inse att du är du. Allt jag kan göra är att lära dig allt jag kan och hoppas du, min prinsessa med ögon av brunt guld, ser den rätta vägen. För dig. Älskar dig.

Kungen av musikåret 2011

Bevis: 


Populär 

Personlig favorit

Drottningarna av musikåret 2011


fredag 20 januari 2012

Det var inte så här jag menade!?

Alltså när jag sa att jag ser varje liten grej som ett äventyr menade jag inte att jag verkligen ville vara med om "ett äventyr!"
Tyckte det var ett lagom äventyr att komma in i en igenfrusen bil, att sätta på en ny vindrutetorkare i extrema minusgrader och hålla en trött femåring vaken efter dagis. Det kunde räckt där. Tydligen inte. Bilen pajade en aning, dissig personal på Q8 och fick gå hem med min nu trötta, hungriga och frusa femåring. Det som skulle bli en lugn kväll med veckans sista studier och soffmys, blev ett lite minikaos för att få tag på en händig karl som kunde fixa biffen med min bil i morgon, då jag inte är någon meckbrud. Äntligen kan jag andas ut, lagom till läggdags...

onsdag 18 januari 2012

Det sägs att insidan av ens hem speglar insidan av en själv..

I så fall hoppas jag att jag kan skylla på att jag varit sjuk den senaste tiden, för här är kaos. I mina tappra försök att plugga, städa och ta hand om min dotter, så har det hela tiden blivit att jag påbörjat mer än 4 saker samtidigt, som sedan lämnats i en enda röra då orken tog slut. Det har varit två långa dagar med smärta hit och snor dit. Jag har försökt kurera mig med både det ena och andra, men det där med vila blev det inte mycket av. Jag har känt mig misshandlad, som något försöker äta upp mig levande. Hurra för Paracetamol och hett vatten med smak av ingefära och lime, det finns äntligen hopp om morgondagen!
På tal om morgondagen är den fullspäckad med massa små äventyr, så jag har inte alls lust att vara sjuk längre. Ja, som ni kanske förstår ser jag allt som äventyr, alltså så även skolarbetet, postandet av brev och bokningar av olika möten, min vardag med dottern, mitt möte med min kaffevän och inte att förglömma de dagliga motionspromenaderna. Livet är ju rätt trist egentligen, så varför inte göra det roligare än vad det är?
Mitt motto brukar vara: Le, le åt varje människa du möter, då ett leende kan göra mer än tusen ord. Om det stämmer, det vet ju inte jag, men tror jag på det så mår i alla fall jag bra, för sån är jag.
Nej om man skulle ta och klunka den sista koppen heta vitaminer, snyta sig en sista gång och börja dansa sig in mot det ekande sovrummet och hoppas på en lugn natt, utan tårar, snor, feber och kaos. I morgon är en ny dag med nya tag. God natt

tisdag 17 januari 2012

Då var den här, årets första feber!

Nog för att jag anade att vi skulle behöva vara hemma i dag, men jag trodde ju knappast det skulle bero på mig också!
Jag vaknade upp hes och varm och fattade ingenting. Det var ju inte jag som var sjuk i natt, det var ju hon. Nog för att hon fortfarande var varm och snorig, men hon orka minsann le. Det gjorde inte jag.
Bihålorna svider för varje blinkning, halsen är tjock och släpper inte in nån föda, bara vätska. Svetten slickar min kropp till frossa . Det känns som jag fått stryk, misshandlad. Huvudet känns berusat, attackerat av en dålig fylla. Allt är vinterkylans fel.
Det var riktigt länge sen jag mådde såhär, men trots att allt värker och plågar mig, så har jag hunnit vara effektivt med skolarbete och sjuklingen nummer två i huset. 
Lillfröken hade sin värsta period i natt med feber o allt var det innebar, ju mer dagen går desto mer orkar hon le igen.
Jag väntar med att le tills i morgon, då jag förhoppningsvis är helt återställd. *host och snörvel*

torsdag 12 januari 2012

Jag har gått och blivit tjock!!

Alla som känner mig, vet att jag alltid gnäller om att jag är tjock o grejer, men det här är på allvar!
Mitt i all  jul & nyårsstök + det nya årets förväntan, måste jag ha glömt bort min kropp helt och hållet.
För just nu väger jag mer än vad jag gjorde som gravid. (Då gick jag "bara" upp 7kg.)
Det låter kanske som jag förvandlas till en jätte säl, men nej okej, jag ser fortfarande ut som innan utåt, men inåt påverkar min vikt mycket mer. Jag har ont, jag är trött och mår illa, känner mig bara tung på alla sätt och vis. Den dagliga motionen som pågick förra året, är åter påbörjad och jag knaprar vitaminer, järn och annat nyttigt, åter igen. Tror det är precis vad kroppen har skrikit efter den senaste månaden, men jag har vägrat se. Dock är jag sur över att alla mina favoritappar inte fungerar, så jag får helt enkelt gissa hur långt jag gått. Innan var jag en Cardiotrainer nörd. Fast än har jag inte gett upp, här ska ske stor förändring, för jag tjock nu och det är trist för kroppen, så här ska bantas från och med i dag. Vem vet kanske blir en följetong på bloggen!? *wish me luck*

onsdag 11 januari 2012

Och där var alla minnen borta

Nej, kanske inte riktigt så illa, men från och med i dag kan jag inte falla tillbaka i minnet på härliga sms fyllda med glädje, inte ens bevisa att jag har någons nummer... Det är bara ett tomt svart skal.

För ca en månad sen, började min telefon krångla. Från att varit en appfylld liten lur, kunde den knappt klara av en app och 100 bilder utan att den blev kaos. Den blev tråkig och självklart så gick min digitalkamera sönder samtidigt. Så i en hel månad har jag snålat med att ta bilder.

Igår kväll gick det till den gränsen att jag varken kunde ringa eller sms:a för att det inte fanns något utrymme kvar. Jag stoppa in USB:n och möttes av många filer som inte borde vara i den mobilen och rensingen började. Ca 4000 oönskade filer och ca 40 minuter senare är jag nöjd. Tills jag starta om mobilen. Den såg ut precis som innan.

Efter att ha vänt upp och ner på den några gånger, läst mina sms en sista gång och gett dem ett sista leende, så trycke jag på den "förbjudna" knappen - Återställ fabriksdata.....

Nu sitter jag och tittar i en tom inkorg, i en tom telefonbok och ett tomt galleri. Lite sorgligt, lite ensamt...och lite nytt. Som en nystart precis som 2012, ska jag försöka återvinna makten över min LG Android och ta tillbaka alla appar, bra nummer och fota nya bilder.
Och  nej alla minnena är inte borta, jag hann faktiskt tömma bildgalleriet till datorn - så de få bilderna jag faktiskt tog under december 2011, de bilder som visar vad vi gjorde, vilka jag träffade, det jag såg. Finns förevigat.

Fast påminn mig gärna den dagen då jag har råd - att aldrig köpa en Android med "bara" 941 MB i utrymme igen. Kanske en Iphone 4s nästa gång?
!!
??



måndag 9 januari 2012

En ovanligt brutal start, fast med lovande slut

Ja då var det igång. I dag var det introduktion på 4 av de 5 kommande kurserna denna terminen. Den ena tyngre än den andra och en bara så galet tråkig så det finns inte ord..Min hjärna blev kaos. Inte så mycket för att ämnena är tunga och kurserna många, nej nej. Utan helt enkelt för att den 5:e kursen är den som präglar hela mitt upplägg av denna terminen.

Jag går som på nålar, jag vet ingenting, förrän i morgon. Då vet jag förhoppningsvis massor. Ska försöka göra färdigt den minsta kursen i kväll, så man kan andas ut lite. Fast samtidigt får jag inte stressa fram det heller, för då vet jag att mitt så annars goda resultat sjunker helt i botten lagom till den slutgiltiga betyget i ämnet. Vill vi inte.

Jag gick från skolan och dess extremt sega datorer vid halv 5. Direkt efter dagis åkte jag och dottern till biblioteket, vårt favorithak på måndagar. Där laddade jag upp med en bunke böcker, minst 8. Nu är jag redo för det teoretiska till max.

 Ska göra praktik också, inom LLS, är så spänd på att veta var, när hur, så jag tror jag spricker snart. Fast innan jag får veta det är det bra om jag lyckats rita upp Maslows fina stege. Typiskt, jag som är skit trött efter denna långa dag. Lika bra att börja vänja sig för nu börjar det. På riktigt igen. Det här kommer bli en tung termin med en ovanligt brutal start, fast samtidigt med ett lovande slut.  *heja mig*



söndag 8 januari 2012

2012 börjar i morgon

Ja faktiskt, jag kan fortfarande känna 2011 krama om mig en sista gång, en sista kväll. Trots att jag nu varit hemma i Värmland i en hel helg, känner jag hur förra året har suttit kvar i väggarna.
Jag har försökt skrämma bort den genom att möblera om, skriva nya texter och färga håret. Jag känner mig hoppfull inför morgondagen, känns som jag kommer vakna upp i morgon och det nya året börjar först då. Först då är det nya tag som gäller, nya regler.
I morgon är inte vilken måndag som helst, utan första måndagen på sista terminen. I morgon är första måndagen på sista månaderna för min dotter på dagis. Till hösten börjar hon förskolan i en annan del av stan.
Snön som föll ljudlöst igår hade färgat min bil vit, den snön som envist ligger kvar är i jämförelse med förra året väldigt lite, men än är det vinter så det lär nog komma mer. Det är ju trots allt Värmland. Hemma i Skåne, är vädret precis som när jag lämnade. Inte ett tecken på snö. Jag visste vad jag gav mig in på när jag flyttade hit och nu är jag här för att stanna.
Frågan - vad ska du göra när du är klar?, känns svårare än vanligt, men ändå mer givet. En våg av inre lycka, inre tro på att detta är året för mig, växer sig bara starkare. Så nu ska jag tända kvällens sista cigarett i vinterkylan, innan jag kryper ner i den säng där förväntan redan ligger och smeker kudden. Välkommen 2012!...


torsdag 5 januari 2012

"Minisemestern" går mot slut

Tiden börjar gå mot sitt slut om några timmar är tiden här nere i Skåne slut. Då åker vi hem till Värmland igen. En månads "julsemester" har gått av stapel och jag har hunnit med allt och lite till. Till och med dragit på mig en dunderförkylning, jag blir så jäkla otrevlig när jag är förkyld. I dag hade jag gärna ägnat åt att åka till Blekinge, men plånboken tillät inte det, så i stället har jag packat bilen. För i morgon förmiddag ska jag befinna mig i Hässleholm för att hämta upp min resekamrat och helgkompis innan vi styr ut mot E6:an. Bilen lär bli trång, men hem ska den gå.
Jag har ägnat dagar och nätter åt att blanda ungdomens njutning med skolans förbliktelser och en del lathet. Dessa i kombination med varandra borde vara svårt att hantera, men med facit i hand har det gått riktigt bra. Mitt skolresultat är det samma som om jag vore hemma i norr och i norr har jag aldrig levt såhär.
Jag är stolt, men också trött. Man är ju inte ung längre även om ens skönhet ibland lurar en själv till att tro det. Det har varit många underbara kvällar, nätter och ibland dagar i goda vänners lag. Fyllda med skratt och tindrande ögon, ja minnen för livet.
Fast det ska faktiskt bli rätt skönt att när jag väl har kommit in med alla sakerna i min lägenhet och bara kan slänga mig i min soffa, kolla på min tv och bara va med min kompis, i mitt hem. I mitt lugn.
I natt kysste jag Skåne farväl, tills den dag vi åter kommer mötas igen i en outtalad framtid.....