fredag 28 januari 2011

"Skolavslutning"& konstig musik

Jag har precis avslutat en intensiv men efterlängtad vecka 4 och jag lever än! Tiden har gått galet fort och jag är förvånad över hur bra det har gått. Tidiga mornar och långa dagar. Har blandat mina studieenheter med nya musikupptäckter som Jónsi, har förgyllt mina dagar för att hålla energin på topp och sammanlagt litervis med kaffe och ovanligt mycket mys och bus med den lilla fröken. Hon har börjat trivas på dagis och har inget emot långa dagar, men blir inte förvånad om hon somnar för natten innan 18 ibland. 3 veckor har passerat och 3:e veckan var den veckan som allt började falla på plats, typiskt nog är det slut nu. Introduktions veckorna är slut nu. Nu släpper de ut oss på distans och eviga fristudier. Precis när klassen börjat slappna av och börjat lära känna varandra, så skiljs vi åt. Vi avslutade allt med goda pajer som en av lärarinnorna hade gjort och massa skratt och härligheter. Nu ska jag inte dit förrän...På måndag. Ja, ni läste rätt, jag har lärt känna mig så pass att distansen kommer jag sköta bäst om jag gör den skolan. Dessutom är det så trevlig miljö där och lärarna nära till hands, men visst det kommer nog bli många gånger hemma också och då kommer jag passa på att spela min konstiga musik i min vackra vardag.

Jónsi - Som en manlig Björk : Jónsi – Go

torsdag 27 januari 2011

måndag 24 januari 2011

Varför vill håret aldrig som jag vill!

Har drabbats av hårproblem. I november börjarde mitt mörkbruna hår se sådär tråkigt och livlöst ut, att jag la i en aning ljusare ton, dock såg det fortfarande mörkt ut. Mörkt och fullt med liv. Nu är det slutet på januari och begäret efter att förya det är åter här. Återigen lyser mitt hår med livlöshet och dassig färg, men, (ett stort MEN,) mitt i all dassighet är jag plötsligt så ljubrun i håret, att tvekan har kommit. Så här ljus i håret har jag inte varit sen jag var blond under, men nu är hårfärgen köpt. Om jag gjort mig själv en tjänst eller om jag missat min enda chans att fortsätta var ljus igen på egen hand (utan "stylist"), det vet jag inte förrän i morgon. Under hela 2010 gick jag från ljusblond, rödhårig, ljusbrun, och allt annat ljust där emellan och frisyrerna ska vi inte ens tala om. Läcker som få. Nu har jag inte klippt mig sen oktober (Dennis var en ängel och klippte mig en sista gång innan jag flyttade,) men nu står jag på egna hårben och då är det inte lika kul att pilla med håret längre, inte mer än det jag ska göra i kväll. För i kväll, som belöning för denna tidiga morgon, hårt arbetande skoldag och efter ett svettigt zumba pass, ska jag åter doppa håret i färgburken och för första gången på mycket länge bli - Svart! (igen)

tisdag 18 januari 2011

Tillbaka i skolbänken, den här gången på Vård & omsorgs College i Säffle


Ja, för er som glömt eller inte förstått allvaret än, så är det nämligen så att jag har flyttat till Säffle och det ligger inte i Skåne, utan Värmland. Ja nu var det sagt.
Trots att 2011 har tagit fart så går det lika fort som 2010. För lite mer än en vecka sen, satte jag min fot på Omvårdnads programmet med nervösa steg. I dag känns det som jag har gått där en månad redan. jag stormtrivs. Trots att de andra i klassen känner varandra sen tidigare och vi oftast är tysta i grupp så är det ändå som att det finns en tyst gemenskap och vi hjälper varandra när det behövs. Lärarna och rektorn på skolan, ja vad ska man säga. Det är ett skojfriskt gäng som även vet hur man är allvarlig och pedagogisk, men framför allt är det så sjukt trevliga hela bunten. Cafeterians enkla priser ser till att man håller energin på topp hela tiden. Trots att skolan ser vanlig och liten ut, är vi nästan 400 personer där dagligen!

Jag fruktade att min ork inte skulle klara av att förstå vad jag gett mig in på och att min kunskap och nyfikenhet skulle räcka till ett G igenom hela första kursen på 4 delar om jag hade tur. Har aldrig jobbat inom vården, men omsorg har alltid legat mig varmt om hjärtat och nyfikenheten ar vuxit på detta yrke. Nu sitter jag här med 2 slutförda uppgifter av 4 och med VG på båda arbetena. Mitt nya skolval, var nog verkligen ämnat för mig och det är ju tur eftersom jag trivs och med nöje sitter från klockan 9- 15 för att suga i mig nya kunskaper som jag sedan skriver ner på mitt sätt och lämnar in i hopp om att jag förstått uppgiften.

Det är inte bara en massa inlämningsuppgifter som erbjuds utan vi har även erbjudits förflyttningsteknik, APU, ett rum där vi kan träna på dockor OCH möjligheten till att göra praktik utomlands, var som helst i världen inom vård och omsorg. I det här fallet finns ingen tvekan, jag ska åka och denna resa hade aldrig varit möjlig utan Säffle Lärcenter och jag har redan fått höra att jag verkar vara en lovande personlig assistent. Nej, detta kan inte vara något nyhetens behag, detta är det jag vill. Tack Lärcenter

måndag 10 januari 2011

Januari - I vilka toner ska den här månaden gå i?

Det var det bästa med 2010, man kunde lite på musiken som kom, ny som gammal. Det var som 2010 hade sitt eget soundtrack. Jag har samlat en mapp på Spotify med de bästa låtarna som berört mig under hela 2010 -> Blandade favoriter 2010 . En gryta av låtar som berör mig och låtar som mättat min hunger efter bra musik för olika tillfällen. Minnen.

Januri har knappt börjat men den mappen fylls redan med 100 låtar. Jag kommer nog alltid förbli blandad, men jag njuter. Klassiska toner av Jazzkungen och drottningen från förr och nutidens jazzprinsessa, blandat med Ska i massor och varför inte lite bipbop. Ja mitt år har inte ens börjat men årets musik glädjer mig redan. Men vilken genger är det som håller längst denna månad, ska bli spännande att se när denna månaden nåt sitt slut, just nu leder Ska musiken :
http://www.lastfm.se/user/TechnoAnkan

What would life be without music!

Välkommen du 2011, du börjar bra!

Trodde aldrig jag skulle överleva 2010, men här sitter jag nu. Det var ett år med brustet hjärta, damm i plånboken och med 3 flyttar för att hitta hem, men framför allt var det ett år med en brinnande dröm, en dröm som aldrig hann slockna innan årets slut, snarare ta mer fyr. Talar förstås om mitt skrivande. Min last, min terapi, min dröm. Trots svårt mörker som kommit i vågor hela året och försökt dra mig ner till botten, så har jag kombinerat min eviga nyfikenhet om vad som döljer sig bakom allt och ingenting med min iver om att vilja presentera mitt fynd med mina ord för andra. Som sagt här sitter jag nu, levande på mer än ett sätt. Om 2 dagar kommer jag hamna i tidningen och denna gången inte för att jag skicka in ett av mina små verk, utan för att de är nyfikna på mitt skrivande.

"Känns som 2010, varade i 10 år!"

Jag har hittat hem, ja jag tror det. Om inget annat så har jag hittat nåt som kommer ta flera månader att släcka nyfikenheten på. Jag har den pojkvän jag jagade efter hela 2010 (samma som 2009, men endå det är han jag vill ha.) Min plånbok har fått känna smaken av både sedlar och små kronor och jag har en dotter som försöker anpassa sig och slänger in lite värmländsk dialekt när man minst anar det.
I nästan 6½ månad har jag haft sommarlov, när man var liten önskade man att få vara ledig jämt, men som 24 åring är det inte lika kul att gå hemma, när allt man vill göra är att få vara en del av samhället.

"Utan allt stöd från läsare, familj och vänner, hade jag aldrig kommit såhär långt i mitt skrivande på egen hand."

I morgon, 09:00 ska jag infinna mig i Komvux lokaler för att vara en av dem som ska läsa Omvårdnads programmet. I morgon och ca tre veckor framåt, ska jag infinna mig i ett klassrum igen, med penna, papper och någon som ska lära mig om sånt jag behöver veta. Bara att veta att jag har 3 garanterade veckor i värmen, bland andra människor, med en sysselsättning gör mig varm, förväntansfull och levande.
Säffle är den staden, som med öppna armar tror på mig och släpper in mig i samhällets vardag. I morgon börjar vardagen på riktigt, i morgon börjar 2011, Välkommen!

tisdag 4 januari 2011

Innan det blir gammalt skryt...


Innan det är försent att skryta (undrar om det någonsin blir försent att skryta med något man gjort bra?) Tänkte jag berätta om den text som jag filat på i det lilla magiska anteckningsblocket, då jag vandrade längs gatorna i Säffle i -10 (kanske mer) Ord flödade, den blev renskriven på datorn och lades enbart ut på denna bloggen. Fast bara i några dagar, (veckor) för sen tog jag modet till mig och skickade in den till en av Värmlands lokaltidningar.

Dagar gick (veckor), den föll i glömska och jag fortsatte skriva nya texter. Föräldrarna från söder var på besök och pappa skröt åt mig om att jag fanns på en internetsida som inte var min egen blogg och på självaste nyårafton fick jag se med egna ögon den länk jag trodde min pappa hade förväxlat med någon annan. Nej, det var sant. Mitt namn finns på NWTs nättidning. Coolt och fett stolt.

Det var min dröm med 2010 års skrivande när det året började för 1 år sedan, där jag satt hemma i min lägenhet och skålade in 2010 med min dator: Mitt nyårslöfte 2010, att få någon av mina texter publicerad i något som är etablerat, känt, som har ett namn. Den 13 december hade de publicerat min text. Dock utan min vetskap, men det blev en fin nyårspresent och jag känner att jag stolt kan komma med mitt skryt om att denna länk från en etablerad lokaltidning i Värmland, innehåller mitt namn och mina ord:

Kom ihåg vart den kunde läsas först:

Mitt i vintern skiner solen!

Åter igen dags för lite designuppdateringar och den här gången har jag inte gått efter årstider som jag brukar. Nu är det mina färger som lyser på denna sida. Gult är fult, nej inte enligt mig. Gult är värdeful(l)t möjligtvis och självklart lite krimskrams-streck i olika färger som bryter ut. Sån är jag: Lite hysterisk, men rätt fin ändå. Det tycker i alla fall min pojkvän (tur jag har, att han ens orkar stå ut med mig och mina känslor. Älskar honom för det, fast ibland önskar han nog att han skaffade en hund i stället. *fniss*

Min skrivblogg (http://minnyans.wordpress.com) har även den drabbats av mina hysteriska sträck i färgstark utbrytning. Min nyans på livet helt enkelt, för trots kyla, mörker och andra konstigheter så skiner solen och alla andra vackra ting i mitt hjärta. Fast, jag har fortfarande "jullov" ifrån den och skriver fortfarande bara för hand. Dock har jag blivit av med anteckningsblocket just i stunden, men är hel säker på att jag kommer hitta den snart och då kan jag säga med garanti: Jag mår bra nu och det går riktigt jävla bra nu...!
Bortsett från en rejäl förkylning m.m så kan jag inte klaga på livet.
Jag är älskad, jag älskar och jag gör det jag älskar!
Med andra ord: Mitt i vintern skiner solen!