fredag 30 december 2011
torsdag 29 december 2011
Ingen mer julmat för då spyr jag!
Dagarna har varit intensiva, mysiga och rent av magiska. Familjerna har avlöst varandra, från Skåne till Blekinge, från Blekinge till Småland. Familj, vänner. Kärlek, gemenskap, fest. Shopping, mat, sova, fest, skolarbete, mat, filmer, mys, sova, fest, skolarbete, mat, promenader, skolarbete. Sista veckan har tagit sin början nu, den börjar där julen slutar. Dagarna närmar sig nyår, dagen då vi ska skåla ut 2011 och hälsa 2012 välkommen. Jag hoppas 2012 är mitt år. Året ska i vilket fall börja med en anda av det förlutna, precis som mycket av hela den här resan. Denna lilla minisemster går mot sitt slut och så även kursen Människan socialt och kulturellt, men än har jag lika mycket kvar att skriva om som jag har att uppleva. Än är det Skåne som gäller och nu kallar min gamla tonårssäng på mig, där hon ligger och väntar. I kväll ska jag lägga mig ovanligt tidigt och jag önskar mig en själv en riktigt god natt och hoppas alla ni andra har haft en helmysig jul.
lördag 24 december 2011
Julafton 2011
Jag började dagen D inne i stan med folk jag tycker om. Jag kom hem när alla låg i sin säng. Vakna sent, men gröten var god. En tomte kom på besök och ett barnsligt leende bestod. I köket kokar maten som vi så längtat efter att få på faten. God Jul!
torsdag 15 december 2011
onsdag 14 december 2011
Den andra bloggen har fått ett nytt utseende, vad tycker ni?
För er som inte vet, vill jag bara berätta
En helt vanlig tisdagsnatt, enda skillnaden - är kvar i Skåne
Den avslagna drickan står och stirrar på mig surt till höger, böcker, papper och pärmar ligger i en hög till vänster och bakom datorn står det obligatoriska kalla kaffet. Jag sitter vid ett köksbord och klockan är närmare halv 2 och längtar efter nattens cigarett. Inget ovanligt, inget ovanligt alls. Låter precis som en vanlig dag hemma. Men nej. Jag är fortfarande kvar i den norra delen av Skåne, inne på andra veckan nu. Denna andra veckan har jag verkligen levt rövare eller ja, ett bättre ord - levt som en hässleholmare. Har träffat både gamla vapendragare och nya folks. Jag vågar väl påstå att det är först igår som jag känner mig helt 100 igen. Märks att man inte är 20 år, längre. Dessutom har jag inte festat så här sen jag bodde här nere, för över 1 år sen. Så jag är ju väldigt ovan efter att bara suttit hemma i min ensamhet och stirrat i skolböckerna, helg in, helg ut.
Fast tro inte att jag bara levt rövare, nej nej - jag är faktiskt här nere för att plugga och känna julstämning. Plugga, ja det gör jag nu och har jag gjort under hela helgen trots den ovanligt tunga huvudvärken som bankat på mig. Även pepparkaksbak, julkalender, lussebullar, julmusik,julmust, Janssons, en massa glögg och även Lucior har spanats in, så julstämmningen kan jag ju inte klaga på.
Visst har samma ups and downs, nått mig här nere som hemma, men jag vet att i längden gör det här miljöombytet mig väldigt gott. I en miljö av trygghet, kärlek, vänskap, gemenskap, familj, jul och glädje i Sveriges söder. Här trivs jag ett tag till. Nu ska jag koka lite glögg, ta en cigg och sen återvända till mitt skolarbete. Så bra är jag!
Fast tro inte att jag bara levt rövare, nej nej - jag är faktiskt här nere för att plugga och känna julstämning. Plugga, ja det gör jag nu och har jag gjort under hela helgen trots den ovanligt tunga huvudvärken som bankat på mig. Även pepparkaksbak, julkalender, lussebullar, julmusik,julmust, Janssons, en massa glögg och även Lucior har spanats in, så julstämmningen kan jag ju inte klaga på.
Visst har samma ups and downs, nått mig här nere som hemma, men jag vet att i längden gör det här miljöombytet mig väldigt gott. I en miljö av trygghet, kärlek, vänskap, gemenskap, familj, jul och glädje i Sveriges söder. Här trivs jag ett tag till. Nu ska jag koka lite glögg, ta en cigg och sen återvända till mitt skolarbete. Så bra är jag!
torsdag 8 december 2011
onsdag 7 december 2011
Den senaste tidens kaos och den nya månadens lugn
Jag älskar Värmland, ja jag gör faktiskt det. Men precis som i vilket förhållande som helst behöver man en paus ibland. Det blev för intensivt och jag hade planerat ett långt förhållande med detta landskap och ville inte riskera att tröttna på det på grund av stress.
För stress det var både natt som dag. Åter har jag och C.H lämnat varandras sida som kära, men jag har svårt för att släppa taget om min vän, om han. Det blir kaos, på vilket ben ska vi stå?
Ibland är vi bättre än bäst, såna vänner man ska vara, ibland tror jag han vill hoppa lite på min dörr av ilska för allt ont jag gjort honom till och från i typ 3 år. Gatan skiljer oss åt, men ändå inte, för staden är den samma.
Jag pluggar när ni andra sover, jag läser om sånt jag jag aldrig hört innan och ska ta egen ställning till mitt val av yrke, är det här jag?
Jag ger skolan mitt allt och kanske har jag Jämshög att tacka alla mina väl godkända kurser för, min ambition, min tro. Året har krympt till månader och snart är det slut. Stressen biter en i halsen. Jag ska hinna klart med väldigt många kurser, komma på vad jag vill med det här - Vill jag för evigt vara en Attendo? Jo, jag tror det. Det är två jobb jag trivs med. Mitt i all tankekaos om vart livet bär hän om några månader hälsar CSN att mina "gymnasiepengar" är slut. No more cash!
Plötsligt blir det ett måste att jobba samtidigt som jag pluggar, kommer jag klara det?
Mitt lilla barn som från början, för nästan exakt ett år sen undrade varför vi inte åkt hem till Blekinge än, har nu en annan syn på Värmland än då. Nu talar hon om Värmland som sitt hem, med sina vänner och dess äventyr. I Blekinge finns släkten, i Skåne finns hem nummer två, föräldrahemmet. Den trygghet jag alltid kunnat lita på när livet blir sådär jobbigt tungt. Ett hem mitt i mellan det lilla samhället och landet. En liten liten gård med hästar, stallkatter, lådor av barndom och en trygghet av lugn och aktiviteter som inte jag behöver stå för. Min dotter ser detta som jullov, en möjlighet att hitta på massa annat med dem hon tycker om.
Själv har jag inte hunnit se nån av mina gamla vänner i ögonen. Bara min familj, hennes släkt. Resten av uppmärksamheten har mitt skolarbete, djuren och de olika eventen jag varit på fått. Jag var orolig för att jag mist en del av dem, då lång lång tid har gått, men ack jag bedrog mig. De har väntat, de väntar än. En av dem, en av de allra viktigaste, trodde jag var long gone, men efter 6 års vänskap finns han där än. Jag väntar på min bil, den är på service, när den är tillbaka ska jag omfamna de jag behöver i mitt liv, våra minnen och det vi har kvar tills jag åker igen. Jag känner mig socialthandikappad här nere.Det senaste halvåret har verkligen satt sina spår och den gamla jag är som livlös, ser bara studier och fruktar nästan det sociala umgänge hon en gång sökte.
Man kan säg det bara gått en helg en så länge, kanske inte konstigt jag tar stapplande steg då?
Även om den helgen varit händelserik och även om jag sett massa saker som jag saknat med söder, så blir det mer och mer klart att Värmland är nu mitt hem, det är där jag bor och kommer stanna, men skåne kommer alltid finnas i mitt hjärta!
För stress det var både natt som dag. Åter har jag och C.H lämnat varandras sida som kära, men jag har svårt för att släppa taget om min vän, om han. Det blir kaos, på vilket ben ska vi stå?
Ibland är vi bättre än bäst, såna vänner man ska vara, ibland tror jag han vill hoppa lite på min dörr av ilska för allt ont jag gjort honom till och från i typ 3 år. Gatan skiljer oss åt, men ändå inte, för staden är den samma.
Jag pluggar när ni andra sover, jag läser om sånt jag jag aldrig hört innan och ska ta egen ställning till mitt val av yrke, är det här jag?
Jag ger skolan mitt allt och kanske har jag Jämshög att tacka alla mina väl godkända kurser för, min ambition, min tro. Året har krympt till månader och snart är det slut. Stressen biter en i halsen. Jag ska hinna klart med väldigt många kurser, komma på vad jag vill med det här - Vill jag för evigt vara en Attendo? Jo, jag tror det. Det är två jobb jag trivs med. Mitt i all tankekaos om vart livet bär hän om några månader hälsar CSN att mina "gymnasiepengar" är slut. No more cash!
Plötsligt blir det ett måste att jobba samtidigt som jag pluggar, kommer jag klara det?
Mitt lilla barn som från början, för nästan exakt ett år sen undrade varför vi inte åkt hem till Blekinge än, har nu en annan syn på Värmland än då. Nu talar hon om Värmland som sitt hem, med sina vänner och dess äventyr. I Blekinge finns släkten, i Skåne finns hem nummer två, föräldrahemmet. Den trygghet jag alltid kunnat lita på när livet blir sådär jobbigt tungt. Ett hem mitt i mellan det lilla samhället och landet. En liten liten gård med hästar, stallkatter, lådor av barndom och en trygghet av lugn och aktiviteter som inte jag behöver stå för. Min dotter ser detta som jullov, en möjlighet att hitta på massa annat med dem hon tycker om.
Själv har jag inte hunnit se nån av mina gamla vänner i ögonen. Bara min familj, hennes släkt. Resten av uppmärksamheten har mitt skolarbete, djuren och de olika eventen jag varit på fått. Jag var orolig för att jag mist en del av dem, då lång lång tid har gått, men ack jag bedrog mig. De har väntat, de väntar än. En av dem, en av de allra viktigaste, trodde jag var long gone, men efter 6 års vänskap finns han där än. Jag väntar på min bil, den är på service, när den är tillbaka ska jag omfamna de jag behöver i mitt liv, våra minnen och det vi har kvar tills jag åker igen. Jag känner mig socialthandikappad här nere.Det senaste halvåret har verkligen satt sina spår och den gamla jag är som livlös, ser bara studier och fruktar nästan det sociala umgänge hon en gång sökte.
Man kan säg det bara gått en helg en så länge, kanske inte konstigt jag tar stapplande steg då?
Även om den helgen varit händelserik och även om jag sett massa saker som jag saknat med söder, så blir det mer och mer klart att Värmland är nu mitt hem, det är där jag bor och kommer stanna, men skåne kommer alltid finnas i mitt hjärta!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)