Bakgrundsfakta och lite sånt till texten Ett tomt dokument den 3 november

Ja alltså, det inlägget som nu cirkulerar här och lite där sen några sekunder sen. Det inlägget av mig. Ett inlägg som publicerades redan den 3 november, men då var jag inte nöjd alls. Dock hade redan 55 stycken hunnit läsa den och så även de inblandade. Hm. Jag tror jag svor en halv natt över detta i vägskickade misstag som mest kändes förvrrande för både mig själv och läsarna. Jag lovade att skriva om den så fort jag kunde. Så fort jag kunde blev nu, inte dagen efter. Även om jag älskar att skriva, kan inte ens jag tvinga fram rätt bild av det jag vill visa. En tolkning av en text. Tolkningen får dock inte vara hur den vill, den får gärna påminna om min tanke, men jag kan inte tvinga någon till att förstå hur jag tänker när jag skriver. Det enda jag vill att ni ska förstå är att jag älskar det jag gör. Har dock haft jullov eller nåt liknade, den senaste tiden. Visst har jag skrivit, men bara för hand i ett litet anteckningsblock, kollar ni på skrivbloggen, ekar den tyst sen den 16 december. Inte likt mig, eller hur. Just därför ville jag bara förbereda er på den text våg som kommer fara in efter års skiftet.

Som mitt sätt att välkomna 2011!

Galenskaparna och After Shave - I afton inställt

Nätpoet, arbetslös och hemmafru del 3

Cuz Im a Housewife...na na nana...Nej var inget gnäll, jag gillart! (De säger gillart, här uppe)

Städa, diska, laga mat, tvätta, ta barnet till dagis, älska, göra frukost, gå promenader och söka jobb och älska mycket mera. Kanske får det att låta som mannen i huset inte gör nåt, så är det knappast. Han gör precis lika mycket och han gör det bra. Har upptäckt att jag kan bli "nykär" minst 2 gånger i veckan i denna fantastiska man som snodde mig från Skåne/Blekinge till detta vackra norr av Dalsland/Värmland. Nyfikna röster frågar ofta: Varför flyttade ni hit?

Mitt svar klingar lika vackert varje gång: Av gammal kärlek som inte har rostat, utan blommar på nytt!

En månad har gått och visst har vi haft en vardag av både onda och goda ord i vår för tillfälligt, enformiga vardag. Det vuxna livet går segt för oss båda, 2010 var varken mitt eller hans ord, men jag har nåt som har blommat sig stark, tack vare honom. Jag har en tro. En tro på att tro, hopp och kärlek övervinner allt. Vår kärlek!

Visst, det betalar inte högen med räkningar, men den påminner oss om att framför detta dyra och svåra år så finns ett ljust och det ljuset vill skina på oss nästa år, men bara om vi inte slutar tro på oss och den lycka och kärlek vi byggt starkare nu än någonsin.

Ja Coffe, det är ett namn som cirkulerat mer än en gång på just denna blogg och än är det långt ifrån slut. Fast även här finns det en skillnad. Det är ett nytt kapitel av oss i en nyskriven bok. Vad är det då med denna Coffe som gör att jag med nöje diskar, städar och bara myser i soffan av hans närhet som smeker mig på kinden, trots att hans blick riktar sig mot skärmen där Zlatan som sparkar boll. Jo, sen den första dagen mina ögon la blicken på denna långa förälskelse på 1,94 m så har den haft svårt för att slita sig till 100%.

2 år av berg och dalbana, inte bara för oss utan för dem runt omkring. Vi möttes i en dokusåpa, med andra ord en folkhögskola. Nu har vi mötts igen, i en annan stad, i ett annat liv. Nu påminner det med om en dokumentär, en romantisk sådan. Titlen på denna borde vara typ: Om att leva med en gnällig flickvän eller Jag älskar dig ändå.

Lite hårda ord om mig själv, men typ så. Jag erkänner, ja tycker synd om Coffe , för oftast (precis som förr) är jag som en evig pms människa som gnäller en massa och jag chockas ofta över insikten om hur stor hans kärlek är för mig, att han ens orkar stå ut. Jag har börjat lära mig stå ut. Älskar han mig så mycket borde jag faktiskt ta till mig det och älska mig själv lika mycket. Jag går här hemma och pysslar, senast i kväll grävde jag fram vårt skrivbord under alla papperna och i morgon väntar tvätt och en ny diskhög. Det gör jag med nöje.

Jag är lycklig och det finns bara tre saker som gör mig helt lycklig: Min besvarade kärlek av min älskade Coffe, min älskade dotter som ger mig bekräftelse på att jag är en bra mamma, hennes mamma. Ja och på tredje plats kommer ytterligare något uppenbart: mina ord, mina texter, mitt jag. 3 enigheten gör mig komplett. Ni gör mig komplett min älskade familj.

Älskar er med hela mitt hjärta.

Nätpoet, arbetslös och hemmafru del 2

Jobb jobb jobb, ja det är inget jag har än...Känns som detta börjar bli en grymt tjatig mening: Jag är arbetslös! Fast...Det finns en skillnad i nuläget: Jag är inte soffliggare och känner mig oattraktiv på arbetsmarknaden, utan sitter inne med med inte 1 utan 3 jobb erbjudanden!

Dock är detta jobb som vore mycket bra val, om jag inte vore mamma (om ens flickvän) Jobb som kräver hängivenhet till hundra procent, ( Vilket får mig att undra, hur tusan lever de människorna som jobbar med detta? Rika och ensamma liv eller?)

Så vad tusan gnäller jag om, jag har ju jobbmöjligheten för en gång skull och kan dessutom bli rik på köpet! Nja, jag har ytterligare en prioritet (förutom att vara en underbar flickvän och en älskvärd mamma), jag tänkte faktiskt utbilda mig på riktigt. År av studier för att ta igen det där gymnasiet i Hässleholm, jag tydligen inte ville gå på för en massa år sedan, gör att jag först som 24 åring kan ens börja fundera på att skaffa mig en utbildning också! Jag har nämligen kommit in på omvårdnadslinjen (i både Blekinge och Värmland dock.)

Den 10 januari ska jag infinna mig i mitt nya klassrum i Säffles eget Komvux (tror ni fattar vilket län jag valde.)

Minns en Amelie, som för massa år sen sa:

Jag ska aldrig läsa omvårdnad, det är inte jag!

Ooops, tur man kan förändras, för här sitter jag nu förhoppningsvis en evighet senare och längtar till att plugga just Omvårdnad!

Om jag hade blivit nekad den platsen hade det stått mellan att jobba som extrem säljare, hästskötare till galopphästar eller åter i en kycklingfabrik. (Vad väljer man då tro?)

Jag har dessutom fortfarande chansen på jobbet som mediasäljare vid sidan av studierna och jag skulle inte klaga om det blev så. 2010 har verkligen inte varit mitt år när det gäller arbetslivet, men kanske 2011 blir raka motsatsen. Det är bara att hålla tummarna och hoppas!

Nätpoet, arbetslös och hemmafru del 1

Ja det där va väl inget nytt. Nu har det gått mer än 1 månad, några förändringar i mitt lilla liv, ja massor, men inte det uppenbara. Bortsett från arbetslösheten och den ännu värre sysslolösheten, trivs jag som fisken i vatten i mitt nya län, mitt nya hem och i mitt nya liv. Jag är mer än kär, jag är så lycklig och jag är framgångsrik på en amatörnivå som jag inte tänker klaga på.

Ja helt sysslolös är jag ju verkligen inte. Jag skriver inte mer än innan, men jag skriver mer över allt än innan och jag kallar det precis som innan för att nätverkar och skapa sig ett okänt ansikte. Många sidor på internet med mina signum ( TechnoAnkan & Minnyans) har exakt samma texter eller ord, ni kanske sett någon annanstans, men de vägleder bara till en sida. Min.

Detta har artat i att hemmet för mina ord besöks mer än 100 gånger om dagen, jag har 13 följeslagare på twitter, korresponderar med en av Sveriges största hiphop artister om våra olika konstverk och den publik jag fruktat mest för ( poeter.se) har gett mig över 44 applåder. Kanske låter som skryt, men jag ser det mer som hopp. Det jag brinner för har lyst igenom och trots att jag blev nekad en av Sveriges bästa skrivarlinje, så klarar jag mig på egen hand och en framtid inom skrift är jag kanske inte nekad.

Med detta vill jag bara visa att har man en dröm man brinner för på ett eller annat sätt, ska man aldrig ge upp den, utan fortsätta kämpa för en vacker dag kan dagen komma då en lottovinst är mindre värt en ens personliga framgång.

För några dagar sen läste jag färdig Bräcklighetens poetik en bok av Bob Hansson, den man som är den skyldiga till att jag släppte spärrarna för mina ord och börja skriva och visa vem jag är. Den boken fungera likt en bibel. Jag har dock aldrig läst bibeln, men jag har hört att bibeln är för den som vill följa sin profet. Bob Hansson är lite av en profet för mig och säkerligen många andra. Det jag vill komma till är att denna boken, kom lagom i mitt liv. Han visade att han inte har glidit in på ett bananskal att han, (den där ouppnåbara) också har kämpat igenom livet för att bli det namn han är i dag.

Det borde blivit som ett bakslag i huvudet,"Usch måste jag kämpa också?", men i stället tänker jag positivare än någonsin och ser min framgång som ett mål jag måste jobba för i stället för att ge upp och se som nåt ouppnåbart. Andras ord ger mig inspiration, mina ord ger mig liv. Jag är en lycklig amatör skribent och poet som njuter av livet, men lite framgång på amatörnivå, sitter aldrig fel heller.

Galenskaparna & After Shave - Cyklar

Vad vore min och många andras barndom utan detta härliga gäng?
Svensk humor när den var som bäst!

Som inte grannarna tyckte jag var jobbig redan

Alltså har inget bevis som styrker att jag har stört mina grannar men lite skyldig känner jag mig när jag slår igen porten bakom mig när jag varit ute och rökt. För en halvtimme sen var det dags igen, röka alltså. Ensam stod jag ute i kylan och kollade ut över den sovande bakgården och alla dess släckta fönster och det enda som höll mig sällskap var den isande kylan, men det var inte tyst. Nåt kändes fel. Många av bilarna på baksidan är av märket Volvo och är försedda med motorvärmare eller som i detta fall diselvärmare. Så det brukar höras ett dovt ljud från bilarna under nätterna, så att deras ägare ska slippa den kyla jag och min mindre lyxiga bil får utstå varje gång vi åter igen ska samspela efter en kall natt. Fast nu är det inte om min bil detta handlade om.

I alla fall, det dova ljudet är jag van vid men ånga/rök var jag inte van vid. Var tvungen att passera den silvriga Volvo några gånger för att se i fall det satt någon där i. Ljudet gav mig huvudvärk. Jag skulle precis vända tillbaka till min port för att fimpa min cigg och gå in i värmen, när jag plötsligt ser gnistor i ögonvrån. Spelade mina ögon mig ett spratt? Jag vänder mig om och jag var tvungen att stanna där ute lite längre för att se om det jag såg var på riktigt. Jag behövde inte vänta länge förrän nästa regn av brinnande små ting kom, nu stod jag bara två meter från bilen med blicken riktad mot den och jag höll på att ramla baklänges. Jag backade långsamt och kände att pulsen steg..Varför är det bara jag som är vaken!?

Jag fimpar och slänger en sista blick mot bilen, som en blink kommer en ensam gnista igen. Nej nu blir jag för nervös för mitt eget bästa.

Går upp och berättar för Coffe och vi letar och har oss efter ägaren. Jakten går inte så bra, så vi ringer 112 och berättar och ber om hjälp...De skickar en brandbil som dyker upp efter 3 minuter och lyser upp hela gatan och och det dånar och har sig och brandmän/kvinna springer runt och har sig och frågar om det är vår bil. Om jag fick huvudvärk av ljudet från volvon var det inget mot brandbilens enorma motorljud och dess vita strålkastare som lös upp mig.

Hej där ägare här har du mig. Nej, faktiskt inte minsta tecken på liv från nåt fönster.Vi lämnade bilen i brandmännens händer och väl hemma hittade vi ägaren. På Facebook. Hade jag hittat han först hade jag tagit kontakt med honom direkt och nu hoppas jag att han inte är sur för att jag kanske väckte honom mitt i natten av att en massa brandmän/kvinna stod och granskade hans fina bil. Ja fin var den, så det är väl dumt om gnistorna skulle starta något. Nu får jag väl helt enkelt hoppas att grannarna tycker om mig ändå...

Du är min nya stad och jag gillar dig

Upp och ner vandrar jag längs de snötäckta gatorna. Bakom varje hörn hittar jag något nytt som gör mig nyfiken. Du har en historia jag ej vet nåt om, men den får det att pirra i kroppen.
Vem är du?
Varför har du så trevliga invånare som trots att vi inte känner varandra gladeligen hälsa på mig med ett leende som verkar förstå att jag inte är som dem, jag föddes inte här. Jag är en utomstående som vill in i din vackra famn.

Tegnér, Samrealskolan, enormt sjukhus, en stängd kanal och ett dagis i ett hus som påminner om det hus Emil i Lönneberga boddde i. Trots dina minusgrader såhär i vintertid, skrämmer det inte mig från att ta upp kameran och fotografera dina byggnader nya som gamla, din årstid eller dina vackra människor i sin egen vardag. Du är nog den enda jag vet som med smileys vissar trafikanterna när de får köra eller inte köra och detta fick mig att dra på smilbanden av både häpnad och glädje. Tackvare de lysande gubbarna har min dotter lärt sig att: "är ledsen gubbe, ja då får mamma verkligen inte köra för då blir gubben arg för att hon inte gör som den visade, stå still".

Ett bibliotek, med 3 våningar och ett arkiv gör den fattiga bokälskaren salig. Jag önskar att jag kunde besöka Röda rummet och köpa alla dess godsaker, men nöjer mig gott med att låna de böcker som jag säkert hittat där, på biblioteket i stället. Jag var där i dag och skaffade ett lånekort och kom hem med 18 verk av olika slag. Mitt hjärta bultar av lycka, jag har det bästa jag vet i min hand och har inte behövt slösa en krona. Tack.

Du innehåller mycket kultur och många matställen, den som inte gillar mat eller kultur har hamnat fel, men en som jag som alltid haft ett nyfiket öga för kultur blir lycklig när jag ser att du som stad är full av aktiviteter för både unga som gamla. När pengar åter har nått min plånbok tänker jag utforska dina aktiviteter noggrannare, men fram tills dess tänker jag bara stå som
åskådare och glädjas åt att det här är min stad och den staden är du Säffle.

Vad rimmar på Säffle?

Sugen på: långpromenad, vara huslig, köra bil, stanna i soffan,handla, läsa bok, sova, nörda, äta, mysa, åka pulka, dricka kaffe, baka, duscha...Fast nej allt det där lät ansträngande, tror jag kryper ner i soffan igen, i någon timme till. Mörkret börjar lägga sig över Säffle och snön har byggt bo på min bil och jag ser inte fram emot att gå och skrapa fram den. Blä. Tror jag stannar här inne i stället och klurar på dagens svåraste fråga: Vad rimmar på Säffle?

Dessa underbara pulkor, när tusan ska de användas?

Wow, vad denna veckan har gått fort! Visst, veckan är inte helt slut, men första veckan på dagis är. Det har gått kalas bra trots minusgrader, massa promenader och nya människor. Första dagen gick både jag och Coffe dit med henne och hon åkte pulka. Väl där hälsade vi på alla, hon bjöds på banan innan hon släpptes lös med de andra små knottarna och vi bjöds på kaffe och pappers arbete. All personal (hela 4 stycken, var galet trevliga och söta.)

Nästan alla 5 dagar lyckades jag trotsa den brutala kylan och min trötthet. Det var nästan så jag såg fram emot de is kalla promenaderna, släpade på en blå pulka som raspade mot den grusade trottoaren. Dock börjar jag undra när dessa plastiga fordon för barn, verkligen ska användas? Gatorna är så väl grusade att man kan höra hur pulkans livslängd minskar för varje meter och lagom till att en trött liten flicka vill somna i sitt självgående fordon, måste jag väcka henne och be henne använda sina trötta ben för att kunna passera de snölösa delarna av gatorna. Nog för att det är tryggt att veta att grusen minskar halkrisken för oss ensamma som envisats med att vandrar upp och ner längs gatorna, men oss mammor med pulkor då, vilka vägar ska vi gå?

Oavsett om vägarna blir bättre eller sämre nästa vecka så spelar det ingen roll, då börjar Nicoles första riktiga vecka på dagis Tuvan, Ur & skur i Säffle Värmland. Det dagis där hon denna vecka lärt känna den nya personalen, lekt med alla leksaker, pysslat, målat, varit med i 4 års samlingen, sjungit, hittat en kompis, lärt sig engelska och ätit massa nyttig, närproducerad och ekologisk mat, men framför allt fått ett gott omdöme hos den nya personalen om att hon är en väluppfostrad, vältalig och konstnärlig liten flicka som har mycket att berätta och vägras trampas på. I dag sov hon i 3½ timme efter dagis och jag trodde nästan kylan hade gjort henne sjuk, men icke pigg som en lärka klev hon upp och gapade efter mat och frågade när hon skulle åka pulka till dagis nästa gång. Ja du vita landskap när tusan ska jag kunna släpa på pulkan igen??