Nyårsafton - Som en michelingubbe

Ja här sitter jag, detta är kvällens och årets sista val. Dansade runt i klänningen i en kvart sen gav jag upp. Nu har jag polotröja, klänningen, stumpbyxor och jeans och mina sletna men dock varma ughs. Ibland åker morgonrocken på, den som är mer som en filt för mig. Bortsett från kylan, ensamheten och den eviga väntan så är jag på rätt bra humör. Spelar väldigt låg musik, gammal vana. Men tänkte att jag höjder vid halv tolv. Men vilken spellista ska det bli tro? Lagom till att det bara är en timme kvar så tar pengarna på mobilen slut så alla ni som skickat men inte fått svar och alla ni som inte fått någonting alls: Jag dissar inte, är bara pank på mobilen. Jag önskar er alla Gott nytt år och hoppas ni alla har det hur mysigt som helst i kväll. Låt oss dansa in det nya året med glädje, favoritmusiken och de kära ni är med. Gott nytt år än en gång önskar Amelie i ett sjukt kallt Jämshög!

Nyårsafton - beslutsångest

Stanna här och fortsätta min planerade kväll i ensamhet eller dra till Näsum på fest? Jag sitter ihop kurad i fotöljen och gäspar stort. Inte för att jag är trött utan för att jag fryser såå galet mycket. Det är nu -11 i Jämshög och eftersom min ventil sitter i mitt skafferi så har nästan all mat där inne frysit till isbitar. Jag har ca 50 värmeljus tända och självklart är alla element i lägenheten igång, men inget hjälper. Jag kommer ihåg när det drog in så mycket i min lägenhet att jag blev förkyld av att vara inomhus. Då var det varmluft jämfört med detta.Den här kylan sabbar min kväll och jag har en känsla av att det kommer den göra oavsett var jag hamnar. Kvällens outfit är visserligen inte varm, men snygg. Jag har antagligen fått se våra "bråkstakar i trappuppgången." Det var 5 killar mellan 20-40 år, som stod och hängde. Jag kände igen rösterna sen tidigare och när jag märkte att de inte försvann när jag höjde musiken blev jag skit lack o gick ut "med soporna" nästan redo att slå någon av dem i huvudet. Men tappade hakan när jag såg hur många de var. De sa att de fryser och att de var på väg till bromölla....med cykel! Ja, har inte jag förkylning i morgon så har iaf dom det! Nu ska jag gå och fixa tvätttid och ta en sista funderare vad jag ska göra med kvällen...

Nyårafton - minnen

2001 - Tyringe med familjen (?)
2002- Tyringe med dåvarane.
2003- Vemmentorp med familjen.
2004- Falköpig med VSk.
2005- Ronneby med dåvarande.
2006- Lönsboda med dåvarande.
2007- Ronneby, jätte singel!
2008- Jämshög med dåvarande.
2009- Jämshög helt esam, eller i väg på fest (Återstår att se.....)

1988- Bogotá, Colombia med mina nyblivna föräldrar.

Lite kul hur man som liten längtade tills tolvslaget och alla raketer. Kanske var det för att jag växte upp på landet, kanske var allting annorlunda då. Nu för tiden har ju folk nästan skjutit upp allt de köpt innan tolvslaget och hela spänningen är nästan som bortblåst. Återstår att se hur det blir i år?

Nyårsafton - förberedelserna

Vaknade först vid 11 i dag igen. Men av nån konstig anledning flödade jag av glad energi. Den ostädade lägenheten som jag gnällt över i flera dagar tog sammanlagt 2 timmar. Mamma o pappa kom vid 14 tiden och vi tog en nyårs fika innan jag sa gott nytt år till dem och min dotter. Väl ensam så kom jag på att jag hade en julklapp att hämta i Karlshamn och jag behövde dessutom köpa tvättmedel. Plötsligt ringde det på dörren. Vem och varför? Jo det var Lucas som var i krokarna och udra om jag ville med på fest. Jag skulle tänka på sake. Väl i Karlshamn upptäckte jag att kameran som jag fått tillbaka från lagning, låg där hemma. Typiskt. Trots att man fortfarande kunde skymta solens ljus var månen klarare än någonsin. Den hängde lågt på himlen och bländade mig så som bara en vit stor måne kan. Blev fett besviken på City gross. De hade varken kvar de där stora 4 liters tvättmedlen som jag hade köpt här för och inga Mnt dew! Men jag fick min present iaf. Skyndade mig hem till ett mörkt Jämshög, för mist en månbild skulle jag ha. Nog fick jag det, men fy fan vad jag frös. -7 i Jämshög, så jag är faktiskt ganska glad för att jag inte ska ut någonstas. Jag satte mig och zappa mella Soud of music och Polisskolan 4, samtidigt som jag skalade 1 kg räkor och drack Smiroff Ice. Jag har precis kokat och skärt upp ägge i halvor, skärt upp salladsblad och rostat mackorna. Nu ska jag slänga in mig i duschen och sen blir det Nyårsmiddag all by my self :)

Efter en dag med motgångar

Så sitter jag här, inte ledsen inte arg, inte ens trött längre, bara förväntansfull inför morgondagen. Oavsett att dagens planer gick åt stöpet så vet jag att i morgon kommer bli en sjukt mysig dag i ensamhetens tecken. En dag i lyx. En dag som jag bara ska ägna åt mig själv, mitt utseende och mitt hem. Jag känner att jag behöver starta det nya året med den som behöver mig mest, med den som jag inte kommer förlora nästa år...mig själv. Visst kommer jag gå ut en sväng i morgon och hälsa på mina grannar i samhället men inte mer än så. Har värsta planen om vad jag ska äta, dricka och vad jag ska göra. Kommer bli awsome. I morgon är det upp tidigt för att tvätta och lämna Nicole till morfar så nu tänkte jag krypa ner hos slöfocken som deckat i soffan och kramas lite med henne och försöka somna till A cinderella story. God natt på er, i morgon gäller det!

1 år och 5 månader senare...

Så pratade jag i mer än 5 minuter med min granne mittemot. Nog för vi har hälsat och så innan, men inte så här länge. En mycket trevlig herre må jag säga. Hoppas han får en trevlig nyårsafton trots att jag kommer vara här och väsnas. *haha*

Aningen deprimerande

Jag saknar min telefon så sjukt mycket!!! Kunde inte idioten som hittade den vara en hederlig människa som åtminstone ringde upp nån vän på min telefonlista och gav tillbaka telefonkortet. Telefonen i sig var den bästa jag har haft i mitt liv. underbar knappsats, perfekt skärm, enkel att skicka sms med och helt underbar kamera, men för mig var mitt mobilkort mer värt än vad min dator är. En telefon bok full med underbara människor, musik jag inte har på datorn längre, vackra sms och bilder från min sista kväll ute detta året. Fattar ni att jag sörjer!!Visst kan jag få tillbaka mitt nummer om jag betalar 250 spänn till telenor,men inte innehållet. Saker och ting känns inte alls bättre när jag vet att det var pappas telefon från början. Den senaste timmen har jag ägnat åt att leta upp den så jag kan köpa en lika dan igen. Men möttes av en chock när jag fick se priset! Den kostar lika mycket som jag har kvar i julpengar! Visst det kommer månader längre fram då CSN kommer ge mig möjlighet att köpa en egen sån, men det var som ett slag i magen när jag insåg att pappa verkligen hade unnat sig en telefon och att så kan man göra om man har jobb och det bra ställt. Jag har ju en telefon nu. Och den går och ringa ifrån och om man är riktigt tålmodig kan jag sms också men det tar tid. Har inte ens lärt mig mitt nya nr. Snacka om I-lands problem!

En tidig december morgon...

Jag är så tacksam för att jag somnade så tidigt igår. Nicole somnade hos mig i soffan. Jag väcktes yr vaket ur mina vackra drömmar av hennes tysta stämma som sa att hon behövde gå och kissa runt 06:00. Vi hann knappt sätta oss upp förrän hon kräktes över hela soffan, sig själv och mina kläder. Efteråt skrattade hon bara. Där satt jag på golvet och tittade ut över det gula kletet, aldrig mer att hon får dricka Fanta i så stora mängder som igår kväll. Men men inget att göra nåt åt nu. Sprang ner till tvättstugan med en liten lapp om att jag var tvungen till att tvätta och jag hoppades att det var lugnt att jag tog en maskin. Eftersom jag redan var uppe passade jag på att röja undan det jag skulle gjort igår. Jag lyckades självklart tappa ett av de nya glasen i golvet, surt. Att dra fram dammsugaren innan sju på morgonen gjorde inget, eftersom min enda granne är på jobbet. Jag bockade av mina ärende denna dag, ovanligt tidigt och försökte mata den lilla. Det hann inte gå mer än 3 minuter och massa musbett senare så kräktes hon igen över oss. Nu fick jag en känsla av lättnad och panik. Det var inte Fantans fel, men vad var det då? Jag ringde pappa i panik,han svarade i lugn ton och förklara att det var på väg åt magsjuka helt enkelt. Alltid skönt att höra sin förälders lugna röst. Vad bara att gå ner i tvättstugan igen och lastat in mer. Möttes av en lapp: Hoppas det inte är allvarligt och du får gärna ta båda. Inget mer. Tack då. Jag hann inte mer än innanför dörren så hade hon spytt på golvet igen. Hon var på väg till toa. Jag hjälpte henne sista biten. Gick ut för att torka upp. Då skriker hon: Vad är det ,mamma ? och pekar ner i toalettstolen. Ja det undrade jag med, såg ut som en brun dammtuss. Det vara diareé på gång. Pappa hade rätt. Jag förklarade läget för henne och sa att i dag stannar vi i soffan. Satte mig här igen och märkte precis tystnaden. Hon har somnat.Klockan är nu 10:00. Det ligger en tjock atmosvär av tung, stark doft som känns både sur och frätande. Jag har tvättat händerna i en evighet, men än sitter det i. Men orka bry sig, det är min ängel som mår dåligt. Då finns jag här illaluktande och sleten, men jag finns här.

men då...

Självklart somnade jag, självklart vaknade jag nu tröttare än innan och självklart kom Nicole upp för att hon inte kunde sova. Fördelen med att jag somna är att jag kom på vad den bästa kärleksballaden heter. Ja men nu när man ändå är vaken så får jag väl börja med att slänga den lilla i säng och äta lite och om jag känner mig själv rätt kommer jag inte orka städa nu heller. Men i kväll blir ingen sömnlös natt. I kväll ska jag somna till en film. Så den här gången är det bara God natt.

orkar inte...

Jag sveper med blicken över lägenheten. Det ser inte klokt ut här. Kläder, skräp, påssar och väskor. Allt i en enda röra. Jag kom hem för snart 5 timmar sen och allt jag har gjort är: Matat och badat den lilla innan jag fick bära henne till sängs. Ätit godis, glo på dålig tv och lyssnat på Radio intervjun med Dennis och laddat upp bilder på facebook. Det värker i magen, jag borde äta, men först borde jag diska.Jag borde packa upp allt igen eftersom planerna är ändrade, men nej jag orkar inte. CSI var galet spännade i dag. Vem är det som kommer på allt? Jag sitter och saknar min telefon, den jag har nu är hur knepig som helst, trots att man bara kan ringa och sms:a på den. Blir väl till att leta efter nokia classic 6200 igen, för den var fan guld värd för mig. För nu har jag lyckats fylla mobilen med 10 nummer men det är inte kul att höra av sig till folk när mobilen inte är lika effektiv som jag är van vid. Jag har satt en gräns nu. 22:00, inget mer tv. då måste jag göra nåt. Kan ju inte lämna det så här tills i morgon det är ju pinsamt. Jag spanar ut över mitt rum igen, det är en kvart kvar.tror jag lägger mig ner och njuter av de sista minuterna med CSI......

Dagens låtar

Mando Diao - Wildfire (if it was true), You don´t understand me, Sheepdog.

Scarlett Johansson - Last goodbye

Coldplay - Lost

Veronica Maggio - Kvällens sista cigarett

Melissa Horn - Hur ska det gå?

Maria Mena - bye bye

Sacondhand serenade - Fall for you

Have you ever (Gabrielle feat. East 17)

En av de massa låtarna som flödar på min Spotify i natt.Borde sova, jag vet. Men den här natten började lustigt och slutade i chocktillstånd. Visst många timmar kvar av denna natten men jag lär ju aldrig somna igen! Vad är det som har format mig till att bli en sån...speciell individ? Har det alltid funnits i mig? Ingen, inte ens jag själv kan ge mig nåt svar! Det värker i hela kroppen, tårarna kommer från själen. Mitt hjärta slår i förtvivlan, frågorna till mig själv är för många. Sanningens ord är skrivna.Timmar går. Tårarna har torkat, men huvudet är tungt, vad kommer reaktionen bli? Tiden går saktare. Reaktionen blev som den brukar när jag berättar om hur jag uppfattat saker och ting...fast...ändå inte. Orden som skrivits i natt behövdes. Trots att det värker i hjärtat och ögonen är så svullna av trötthet. Jag kom på andra tankar. Klockan tickar men rastlösheten i kroppen vägrar låta kroppen somna. En bit choklad. En bit till. Maria Mena på Spotify. Jag tänker. Tänker på alla mina hjältar i mitt liv. Frågar mig själv: Vad ger jag för intryck hos folk, vad är det för speciellt med mig som gör att jag fastnar i deras minne, att de finns där för mig ?
Fnittermaja. Ja det är väl jag det. Det är samma jag som kör med dålig stil och dissar dom som gör mig glada. Vissa av dem i några timmar, andra i flera år. Nu passar Amanda Jenssens Borderline, bättre. En kvart senare.Tänk, om några dagar är det nytt år. Vart tog 2009 vägen? Nog för att det här har varit det mest svängiga året (både positivt och negativt) på länge så är jag rätt glad över att ett nytt är på gång. Nytt år, nya möjligheter.....Ytterligare 10 minuter går.En sista koll på min status på Face, som skulle vara för alla som ville skänka mig deras nr, men det har slutat med att jag och Tysken håller varandra vakna med att önska att vi vore med Pidde i värmen. Det blev 18 kommentarer.Klockan tickar, den tickar hårt. De onda, förvirrade, ledsna tankarna är borta. Jag är glad nu, lugn. Mig själv. Klockan är nu 05:15 och en tryckare på Spotify, men jag har ingen att dansa med så jag dansar väl mig själv i säng...Go natt/Go morron, gott folk!

Rånad i min frånvaro??????????

Har jag blivit bestulen i min frånvaro i 7 minuter????Jag lämnade min väska brevid mina vänner för att dansa de sista danserna på Cats i 7 minuter. Väl tillbaka bland de andra saknades nåt. Sen ca 02:50 har min mobil, 2 paket ciggaretter, pengar, halva min medicin och Minst 70 spänn försvunnit ur min väska, men bankkort, tändare, andra halvan av medicinen,tändare och körkort har jag kvar...? :O. Tack vare en kompis kompis kunde jag ringa hem. Och nu sitter jag här och fattar ingenting. Vet inte om jag ska hoppas på att jag blivit sjukt förvirrad och fått en blackout eller om jag faktiskt blivit rånad...?:O


En kväll som skulle bli fylld med glädje, gemenskap, Pidde,Harrys och minimal alkohol. Slutade med en dansant och inte ens salongsberusad kväll på Cats med Pidde, Th, Sandy och de andra. Jag höll hårt i mobilen fram till sista danserna sen la jag den i väskan och sen dess har jag inte sett den sen dess. Vi har ring och singnaler har gått fram. Vi har ringt och den har varit avstängd. Har precis ringt och spärrat numret....Jag hade bara uppe min mobil när jag fotograferade och svarade på gulliga sms. Hade uppe mitt öppnade ciggpaket när jag skulle röka. Inget annat....Hade 70 lösa, i sedlar i plånboken som jag vet att jag inte använde...men de är borta...Jag väntar på att klockan ska bli 13:00 så jag kan ringa Cats och hoppas på att de har hittat det..men odsen är små...Igår, precis innan vi skulle åka till Småland för att fira jul med mina släktingar glömde jag mobilen hemma och min digetalkamera tvärdog...Jag hoppas detta bara är en sjukt galen mardröm och att jag vaknar upp när jag minst annar det...Snälla någon nyp mig i armen och säg att jag drömmer!!!!

Julafton del 6

Fy fan vad bra jag mår! Fy fan vad skönt det ska bli att sova ordentligt igen. Eller ja, det beror ju på Nicole och hennes vattenkoppor men nu vet jag att jag inte lider längre i alla fall. Trots all stress, förvirring, smärta och ändrade planer har jag haft en helt fantasktisk julafton och jag har min underbara familj att tacka. I morgon bär det av till Taberg för att träffa faster med familj och sen om Nicole inte är allt för dålig och om jag pallar så blir det fest med Pidde och co och en tur till Harrys. Men det är morgondagens bekymmer. Nu avslutar jag dagen med min sista mugg glögg, ett pepparkakshjärta, en cigg och en dikten "Dra sitt strå till stacken" av Bosse Hansson. För en gång skull ska jag inte sova med datorn som huvudkudde. I natt blir en tyst natt. God jul på er där ute alla vackra människor som förgyller mitt liv genom att finnas där för mig eller bara genom att ni läser min blogg. Nu är julafton 2009 slut!

julafton del 5

Mina favoritlåtar på Julafton.

*Amanda Jenssen - Another Christmas.


* The Poguees feat. Kirsty Mcoll - fairytale of New york.


*The Hives feat Cyndi Lauper - Christmas Duel.


*David Bowie feat. Bing Crosby - Peace on earth/Little drummer boy.

Julafton del 4

Dumma doktorer som inte förstår hur viktig Tramadol är för att jag ska klara av min vardag när jag får såna här smärtsamma anfall. Jag kom hem för drygt tre timmar sen. Jag ringde 112 och det slutade med att jag hamnade på akuten i Kristianstad lagom till Kalles jul. Där satt jag med min torra bulle med massa grönsaker, min juice och bara vänta i min ensamhet på mina provsvar. Timmar gick och smärtan var olidlig. Tänk så är det bara en fis på tvären, gud vad pinsamt, men så var det inte. Efter ha känt och kläm och tittat på ultraljud så kom vi fram till att jag hade rätt med min första teori...En ny cysta. En sån där trevlig blåsa som gör sådär trevligt ont. 5 x 4 cm stor. Tydligen inte tillräckligt stor för operation. Sen hade de inte många doktorer inne med tanke på att det var julafton, så de ville inte operera. Hon skickade hem mig med 2 stycken Tramadol och samma smärta som jag kom med. Det tog ovanligt lång tid för den att verka, nästan 2 timmar. Jag led under hela julmiddagen, det var gott men jag hade svårt att sitta stilla pga smärtan som inte ville ge sig förräns det var försent. Efter maten var det dags för mig att öppna julklappar. Jag fick massa mysiga handukar, glas och massa annat önskvärt. Och jag fick årets julklapp för en mamma: Nicole fick vattenkoppor! 3 år och redan fått det överstökat. Ju tidigare i livet dessto bättre. Nu sover hela famljen, utom jag. Jag kan inte är för full av energi, glädje och lycka över att min smärta är borta och sitter och myser till julmusik med en het glöggmugg i handen.

Julafton del 3

Fan, sen minst 3 dagar har jag haft ont. Varför gjorde jag inget tidigare. Nu har det gått så långt att inga receptfria piller hjälper, så långt att smärtan påminner om vad som hände sist man hade så här ont. Sjukvårdsupplysningen gav mig massa nr, men ingen svarar. Konstigt? Nej det är julafton. Tårarna faller längs kinden, jag blir så uppstressad, jag vill inte ha ont. Klockan tickar. Lika bra att ta tag i det, medan det finns dötid. Fast helst vill jag bara sova. Är så trött, energin äts upp innan jag ens hunnit vakna, smärtan ler mot mig. Ja, då var det bara att ringa igen och svarar inte dom, så blir det till att ringa akuten. God jul Amelie. God smärtsam jävla jul!

Julafton del 2

Klockan 09:15, vaknade jag av ett: mamma, är du vaken? Efter att ha fnissat för mig själv en stund åt det komiska i det hela, lyfte jag ur min lilla ur sin lilla prinsessa och gav henne en julkram. Jag såg att hennes julstrumpa putade så jag påminde henne om den och hon hoppade rundor i rummet, viftande med de små julklapparna. Hon fick ett par färgglada jätte mjuka vantar och ett jätte fint halsband. Jag hörde hur mamma stod och stekte köttbullar ute i köket. Det luktade så gott, jag slöt ögonen igen och bara njöt av den varma doften. Vaknade till av att dörren gick igen. Naw, söte. Min dotter låter mig sova lite till. Jag gosade till det riktigt ordentligt och intalade mig själv: Bara 5 minuter till. Det hann inte bli några 5 minuter. Mamma kom och bankade på dörren: Glöm inte hästarna! Nej just det ja, jag hade lovat pappa det. Ja, va bara till att gå ut. Jag blev riktigt varm i hjärtat av att få min gamle ponnys mule upptryckt mot bröstet. Jag krama honom om halsen med dörren öppen, men han stod kvar, trots att maten låg bara några meter längre bort. Vi hade vårt moment. Efter att ha myst lite extra med alla 3 i hagen, tittade jag besviket på snön. På vissa ställen har det smällt helt och den är inte längre bländande vit och fluffig utan mer gråaktig och hård. Typiskt, jag som skulle köra släde i dag. Väl inne sattes julmusiken på Spotify igång på full volym, kaffet kokade, mackor rostades och ett frenetisk bläddrande i dagens tidning. Här sitter min mamma, min moster och min dotter och bara bara är....undra vad som händer här näst?

Julafton del 1

För 9 minuter sen körde jag in på vår uppfart...Vi tar det från början. Efter allt julstök och uppesitterkväll med Bingolotto så snygga jag till mig lite och klockan 00:00 tog jag min bil och det bar det av in till Harrys i Hässleholm för att säga God jul till Pidde. Jag hade missat hans fest tidigare på kvällen, men kände att eftersom jag inte hade druckit nåt kunde jag lika väl åka in och säga hej, eftersom han åker i väg på lördag och det är osäkert om vi hinner träffas innan dess. Väl på plats träffade Pidde, Tysken och Andre. Vi prata skit och pidde bjöd på Coca cola. Harrys stängde 02 och jag agera skjuts och sen åkte vi hem till han och han han påminde mig än en gång om hur han tjatat i minst 2 år, om att jag ska ta med en hårdisk där han kan slänga in all den musiken jag tjatat om. Efter som det är ett tag sen det kom på tal så räcker inte den lilla jag har längre haha* Vi fortsatte snacka lite skit och eftersom jag ändå var där slängde vi på en film: Hangover. Den var sjukt rolig, vi fnissade i kapp. När den var slut insåg vi att klockan faktiskt var rätt mycket och att det faktiskt var julafton. Vi önskade varandra en super mysig jul och jag gick ut till nåt som kändes som duggregn.Nu ligger jag i min säng och önskar att jag hade ett ljudlöst tangentbord...men men,man kan inte få allt! Jag fick iaf träffa en av mina närmaste vänner en sista gång så här i juletid. Nu ska jag försöka sova lite, innan julafton börjar på riktigt!

På månjakt

Eller ja, egentligen gick jag mest ut för att ta dagens tredje cigg. Har rökt ovanligt lite när jag varit här. Vet inte om det beror på kylan eller att jag sover bort mitt begär. För några timmar sen kunde man se halvmånen lysa klart över den mörka himlen. Jag ville se den igeb. Jag vandrade ut i den tjocka fluffiga snön som nådde mig upp till vaderna och hade en impulskänsla av att bara slänga mig rätt ut i snön och bara simma fram, men den tanken slog jag bort lika fort som den kom, när jag kom att tänka på att det faktiskt är -11 ute. Ingen måne, för mycket moln. Stadsljusen från byn lyste upp. Att smyga sig fram i halv mörkret var en utmaning. Trots att jag hade mp3n på full volym kunde jag höra mina knastrande steg i snön. Det var kallt men inte plågsamt. Jag behövde inte anstränga ögat för att se grannens julgran längre bort, men om jag ansträngde mig kunde jag skymta en stjärna bakom de rosa molnen. Jag gick bort från husen, ut så långt jag kunde. Lät mina ben styra mig ut på den upplysta åkern. Så långt ut att nattens mörker fick ta över den rosa stadsfärgen från himlen, så långt ute att jag nästan var ute i skogen. Där bakom nåt som såg ut som ett halvgrått litet moln, där var den, månen. Cigaretten var slut och jag hade funnit det jag sökte efter, jag vände sakta på klacken och gick hem. Nöjd över att vetskapen att tittar jag bara noga så hittar jag vad jag söker efter. Månen.

Hide and seek ska vara Hide and seek!!

Jag drömde drömmar som var sockersöta och smakade grädde. Drömmar fulla av lycka och kärlek. Jag visste att jag bara halv sov, att minsta lilla ljud utifrån verkligheten kunde ta allt det vackra ifrån mig. Jag pressade ihop ögonen, vägrade släppa det jag såg. Imogen Heap hade gått på repeat i flera timmar. Plötsligt bröts den speciella stämman av nåt RnB liknade, som en mix med någon okänd snubbe. Huvudet visste inte riktigt vad den skulle koncentrera sig på. Den udda musiken eller stanna kvar i drömmarnas drömmar? När jag insåg att det var reklam, hade jag inget annat val än att vakna och kolla upp vad som på gick på Spotify. Tydligen hade något nytt "stjärnskott" vid namn Jason Durelo döpt sin låt till watcha say som är en vers från Hide and seek låten med Imogen Heap! Jag visste inte vad jag skulle ta vägen. Var det verkligen lagligt att göra så där? Kunde man verkligen blanda den där sköna alternativa stilen med vanlig radiomusik? För mig var det som hela dess charm hade blivit våldtagen. Hide and seek är ju inte min favorit textmässigt, men den är ändå otroligt vacker och rörande. Hela den här musikchocken trollade bort vart enda litet minne av sömnens vackra, välsmakade drömmar. Nu känns det som jag har drömt en dröm. Jag sätter igång min favorit låt och pressar hjärnan till att minnas, men det är som bortblåst....Varför ska allt vackert alltid förstöras?

Insnöad

De vita små söta flingorna har gömt min bil. Den finns där någonstans. Den kan ta mig någon annanstans, bort från tankar och ensamhet. De vita små flingorna äter sig in i min sko och kyler ner min lilla fot. Bara tanken på detta får mig att vilja stanna i sängen tills i morgon. Jag är bjuden både hit och dit i dag. Men orken säger stopp. Febern är borta men förkylningen är lika plågsam som igår. Det enda som värmt mig i dag, var när Bob Hansson medverkade på Musikhjälpen. Han gav mig inspiration till att börja skriva igen. Hans starka ord, hans klara ögon och hans kändisskap för hans verk. I flera timmar tänkte jag på att börja skriva igen eller besöka en gammal vän för att hålla mig vid liv. Men hostan kom tillbaka. Klockan tickar. Mobilen är tyst. Är det verkligen lördag i dag? Jag har snöat in på att lära mig Bobs texter. Att förstå hans budskap. Han är så bra, så enkel. För varje ord ser jag vad han menar. Det snöar ute, jag vill inte gå ut. Ska gå till duschen snart, men bara en låt till...spokenwords, fint....jag la ner huvudet på kudden och lät min fantasin följa med i hans berättelse. Det snöar utanför, jag är insnöad här, lika bara att vänta en liten stund till....

Lördag morgon...

Nyvaken, förkyld och full med beslutångest om vad jag vill göra i dag. Musikhjälpen ekar på tv, samtidigt som spotify spottar ut mina känslor i form av musik. Nicole vet inte vilken musik hon ska dansa till.Borde packa inför min hemresa,men pallar inte. I dag ville folk som jag inte träffat på länge få sin tid. Men hur kul är det att snörvla folk i örat eller bege sig hem tidigt för man inte pallar lika mycket som i vanliga fall? Först och främst ska jag gräva fram min bil ur all snön. Hatar snö! Hatar att vara förkyld! Längtar hem! Längtar bort! Tror jag går och lägger mig igen så får någon annan ta tag i vad som ska hända i dag och kanske involvera mig. Nu ska jag iaf dansa till Länge leve alla biologer, som önskades av ett biologteam nånstans i Sverige, som skänkte 14000 till Malariahjälpen som musikhjälpen håller på med. När den låten är slut ska jag dansa till min nya favoritlåt med Amanda Jenssen.

Suck*

Första dagen på julovet: Nästan sovit bort lite mer än 20 timmar, druckit massa vatten, pratat med mamma på telefon, gett Nicole mat och rökt 1 cigg. Har lyckats vara uppe 2 timmar i sträck nu, då jag passat på att ge lillan mat,handla och läst en saga. Nu sover den lilla i sin säng och jag ska bädda ner mig i soffan och återgå till mitt febersjuka snörvliga jag. Helt ok film på tv iaf: Underworld:Evolution. Kul nu bråkar nån nere i trappuppgången och de vägrar tända lampan. Svordomar och en port som både stängs och öppnas. Plötsligt hatar jag att vi är själva. Jag slutar aldrig förvånas över skiten som händer i den här lilla hålan, när man minst anar det! Sikken toppen fredag!...=(

Skolavslutning 09

Igår var en virrig men trevlig dag. I kyrkan bjöds på teater, musik och tal i en halvtimme. Sen vandrade tåget med deltagare och lärare ner till skolan igen. Där bjöds på julmarknad, men den missade jag. Jag tillhörde den gruppen som hade fått höra att den skulle vara mycket senare.Passade på att bli stylad av Dennis. Kom lagom till lunch o åt med mina vänner. Efter det hjälpte jag till att plocka ner och gick på God jul samlingen som lärarna hade.

Efter det gick jag och Dennis hem och chilla med Alex i några timmar. Vi satt och inväntade den omtalade avslutningsfesten på internatet. Efter ett tag gick vi hem till Phille och snackade skit och packade ihop våra sista saker. Jag började känna av en plötslig trötthet som verkligen började bli svår att slå undan, men jag kämpade.

På vägen upp i backen så kände jag hur en vattenpöl börja växa i mina skor. Var de sönder? Inte blev det bättre av att det var blött i hallen på internatet. Det var jätte många mysiga personer där. Jag trivdes, men kände endå att nåt var fel. Vid 21 tiden började det bli för svårt mig och jag blev trött igen. Jag hade kommit till insikt om problemet. Jag höll på att bli riktigt sjuk. Jag hade börjat tappa rösten, hostan slet sönder min hals och näsan ville bara rinna i floder. Lika bra att ge upp, med tanke på att jag såg helt förstörd ut. Jag sa hejdå till alla jag hann med sen gick jag hem i kylan och kämpade med att hålla ögonen öppna. Kom hem lagom till att Fringe (min favorit serie på tv) hade börjat. Jag var så stolt över att äntligen få visa Alex vad han hade missat, med tanke på vilken serieberonde människa han är. Jag hann inte se mer än max 30 minuter så somnade jag sittande.....

flummiga tankar i vintertid

Just nu, i denna stund sitter jag i köket och sjunger julsånger och hittar på sagor med min dotter. Låter jag blicken fara åt vänster ser jag hur snön attackerar den lilla byn med sin kyla och elegans. Jag behöver inte ens slänga en blick åt höger, jag känner doften. Det är mat på gång. Synen av de hastiga rörelserna i stekpannan, får mig att fascineras: Hur får han det att se så enkelt ut, så proffsigt och alltid lika välsmakande?.... Jag tror minsann, jag blev lite hungrig trots allt =) Snöfallet har minskat men än är det inte över. Typiskt. Jag älskar snöns upplysande färg, den förtrollande magin och nästintill värme den ger naturen, när den lägger sig som ett täcke över den nakna ytan. Den döljer allt för en stund, i flera månader bäddar den in saker som tappats till marken. Sakerna faller i glömska tills våren kommer för att berätta deras hemlighet om vart de hållt hus. Trots att snö är vackert och detaljrikt, föredrar jag snö... så länge jag är inomhus i ett hus fullt med värme, juleljus och gemenskap. Maten är färdig, den var läskigt god. Han får mig att le vid varje tugga av avundsjuka. Varför kan inte jag laga mat, så som han?..........

Julgranen lyser i mitt hus

Att se sin sin lilla dotter komma in den lilla mörka matsalen, hand i hand med en lucia, fick det faktiskt att tåra sig i ögat. Hon var jätte duktigt både på att sjunga och stå stilla. Efteråt bjöd jag henne på en jätte stor lussebulle och hon sa då själv att hon var nöjd med insatsen. Väl hemma hjälptes vi åt att städa undan lite (här såg verkligen ut som nån hade släppt en bomb eller helt enkelt bara som att jag hade glömt hur man städar.) Hon hittade ljusslingan till granen och ville så gärna öppna den. Så vi avbröt och satte ihop vår glesa julgran av plast och placerade ut ljusen. De verkade inte funka. Blev tvärbesviken, men inte Nicole. Hon börja snurra på ljusen och hittade rätt. Den lös så vackert. Jag plockade fram julprylarna och lät henne löpa amok, medan jag satte igång Bing Crosbys julskiva. När hon tog upp en röd liten stjärna som hon prydligt hängde upp, mindes hur jag själv hade hängt upp den där hemgjorda saken när jag var precis lika gammal. Jag mindes hur jag som liten längtade efter jul när man plockade fram samma saker som förra året. Att man åter igen kunde placera dom på nytt i en ny gran, att man åter igen kunde sitta och titta på porslinstomtarna och Jesus krubban. På äldre dagar har man köpt nya prylar. I dag blandade vi gammalt med nytt....Jag kände mig ställd. Från och med nästa år börjar verkligen Nicoles jul, med tanke på att hon kommer vara äldre och mer med. Så min fundering är: Ska man föra vidare de gamla prylarna sen mina barnsben, skaffa nytt som hon åldras med eller skifta för varje år? Frågan kändes tung och men granen var i alla fall klädd och Nicole tyckte den var fin och det var ju huvudsaken.

Egokväll

I kväll är första söndagen på flera veckor som jag kommer spendera ensam. Trots att jag inte har nåt mer än sängen att passa, så känner jag mig lika stressad som vanligt. Jag vill ju hinna med allt jag vanligtvis har skjutit på, bland annat en meditation i ett hett bad med tända ljus. Lär inte hända i kväll heller. Klockan är redan för mycket och jag tror jag bara skulle känna mig stressad...eller? Sen igår har min identitets kris eskalerat och jag har varit så nära att tappa mig själv helt och hållet. Jag står i valet och kvalet om var jag ska ta vägen och hur jag ska göra. Och på några timmar innan vardagen återkommer, är det en ganska kort tid.

Det viktigaste för kvällen har jag iaf gjort. Packat ner Nicoles "Luciaklänning", glitter och Luciakrona. I morgon är det julfest på dags som gäller. Hennes pappa kommer också. Innan dess blir det att titta på när skolan ska göra skinkdoppet för Tanzania i Olofströms badhus. Jag tänker dock inte bada, allergisk mot klor. Sen ska jag köpa en julgransfot. Så blir det till att pynta granen på kvällen och dunka på med Julmusik och dricka sjukt mycket julmust. Tror ni lite julstämning en hel dag kan hjälpa mig att bli hel igen?

Jag ser men jag blundar...

Melissa Horn - Sen en tid tillbaka, Hur ska det gå och Jag kan inte skilja på. Detta är två låtar jag hittade i samband med att de gjorde reklam för henne på Spotify, för typ en timme sen. Jag hade hört sen innan att hon var bra, men det jag fick lyssna på var mer än bra. Det var gudomligt. Otroligt vackert och detaljrikt. Jag kände igen mig i så många av hennes känslosamma texter. Hon har en hel låt som förklarar precis hur ja mår och känner och det är som hon sätter min förvirring i sång. Hennes lena röst får det att bli varmt i hjärtat. Trots att hon är 2 år yngre än mig så känns hon som en vis ung kvinna. Det vittnar hennes musik om. Hon är lätt min nya favorit och är enligt mig den absolut bästa kvinnliga svenska Singer-songwriter som finns. Det här är kärlek för öronen.

En vers ur Sen en tid tillbaka:

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång

Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt

Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Vers ifrån Hur ska det gå:

Såna som vi med lyckan mitt i sorgen
Vi ställer frågor jag är trött på mina svar
Men du finns i mina drömmar när jag sover
Jag vill förändra nån av oss men jag vet inte hur man gör
Jag andas in och det känns som första gången
Du håller om mig och jag vågar hålla kvar

Refrängen i Jag kan inte skilja på:

O jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
Och kan inte skilja på om jag vill vara med dig
O jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
O jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
Men du om nån borde förstå att man inte gör såhär emot mig

Andra helt underbara verk av Melissa Horn:

*Vår sista dans
*När det äntligen är över
*Hur ska det gå?
*En famn för mig
*Jag ska sakna dig i morgon

Ingen rubrik

Efter gårdagen finns det ingen rubrik. Tankarna snurrar, förvirrade men ovanligt positiva. Många ord nådde mitt öra igår, några sms sen tidigare fick mig att låta tankarna snurra åter igen. Blir nästan lite yr. Men jag faller inte till marken denna gången. Jag gör inte saker på rätt sätt, men det var väl inget nytt. Det svider i hjärtat, men avståndet är taget, enligt mig är det på sätt och vis ett omoget sätt att hantera det här på, men stundtals, verkar jag mogen?. Vad som händer här näst vet jag inte. Men ord kommer yttras, det är en självklarhet, men först när jag är redo. Kan förstå om du inte orkar vänta på mig tills den tiden är inne. Det finns så mycket som borde sägas men så lite som kommer ut. Visst, på ett sätt ångrar jag att jag låtit munnen spy ut vad som pågår. men jag känner att skadan är redan skedd. Jag börja läsa igenom mina anteckningar ur " Du är min dagbok",som jag skrev så frenetiskt i för några månader sen, men som jag slutade abrupt med. Jag hade återvänt, hittat en lycka som jag kände igen, efter ett tag skapade jag orosmoment som vanligt. Hemlighetsmakeri skapades, en framtid för oss växte fram, promblem jag skapade kom och gick, tårar sprutade och hans förvirrade ansikte skrämde mig. Vad har jag gjort? Är det dags att börja skriva igen? Slutade jag skriva för tidigt?Det var ju min meditation, det som hjälpte mig att förstå mig själv, inte till punkt och pricka men för en stund i alla fall. Det var det jag kände att jag var bäst på. Mörker förvandlades till ömma vackra ord, detaljerna i livet blev klarare. Nu har jag varit inne i en sån okreativ svacka som har gjort att jag lidit av koncentrations svårigheter och själslig förvirring som skapat kaos, en svacka så stor att jag nästan förlorat mig själv helt och hållet och det har drabbat han så onödigt hårt. Jag backade sakta bort igår med en kall tystnad i stället, jag bara gick utan att säga någonting. Jag lät inte han rädda mig. Men hur ska den person som jag skadar som mest kunna rädda mig? Timmar har gått och jag har fortfarande inte yttrat ett ord. Jag känner en envis känsla av att jag vill hitta mig själv, med hjälp av mig själv. Är jag rättvis? Nej. Är jag egoistisk? Ja. Är den här känslan bara en tillfällighet? Jag vet inte......


Dagens låt (Katy Perry - Hot N cold) dedikerar jag till mig själv!

Orka!

Jag orkar inte vad som pågår runt mig, jag blir lycklig bara jag får stoppa i mig massa snacks och titta på favoit programmen på tv tills jag deckar, i kväll....Neeej jag vet inte, Måste komma fram till en lösning...orka. Ska snart gå hem från skolan efter att ha gjort Philip sällskap i redigeringen. Hemma väntar familjemedlemar och kvällens middag....Orka? Ja klart jag orkar äta och umgås med dom. Alx, har städat, så pass mycket att jag vet inte riktigt om jag vågar äta i mitt eget hus. Varje gång han är här agerar han Houseman *fniss* och lyssnar på mitt ältande om att jag inte förstår mig på mig själv. Han klappar mig lite på axlen och säger att han finns här för oss. Vad skulle man vara utan sina närmaste som står ut med mig så mycket som vissa gör. Det var visst något Alx ville berätta när jag kom hem så det gäller att skynda sig, men jag orkar fan inte springa..Jag är trött...Hungrig....Måste köra bil,Orka!

Som ett farväl

I dag var min redovisning och i dag när jag väl stod där framme och skulle presentera mitt arbete så kände jag verkligen, nu får det vara nog. Jag hade gjort ett bildspel om hur jag gått till väga för att lägga upp ett inlägg och som bakrunds musik var det David Guetta feat Kid Cudi - Memories som dunkade. Jag visade vad jag hade gjort och att nu orkade jag inte lägga mer överflödig energi på skolbloggen, att jag måste börja fockusera på mitt liv...Om folk vill visa världen vår skola så tar nån tag i det annars får det vara. Jag vill så gärna men jag orkar inte mer. Jag är nöjd med min insats med att visat upp vår skola på nätet och jag fortsätter gärna men inte som frontfigur. Nu ska det börjas skrivtränas för hand. Här är iaf mitt senaste inlägg:
http://blogg.passagen.se/jamshogsfolkhogskola/

"Du är inte Jesus"

På mindre än 2 veckor har jag fått höra det. Av både vänner och lärare. "Du är inte Jesus, du klarar inte allt", om du inte skärper dig kommer du bränna ut dig, tappa all motivation och i värsta fall bli deprimerad. Jag försöker hålla styrkan uppe, men de har rätt precis som Jesus klarar jag inte allt, jag behöver hjälp för att stordåd ska ske. migrän har varit en daglig aktivitet denna veckan. Stress, oro och förvirring har ju också existerat men är för tillfället nere på en lugn nivå. Jag gjorde ett bildspel i dag om skolbloggen, för att visa att jag faktiskt har gjort en massa och det är mitt sista ryck med att locka skrivare. nu har jag lovat mina kära lärare att lägga ner. Att börja fokusera mer på min egen utveckling och mitt eget omdöme. Jag måste tagga ner. Jag ska börja redan nu, ska krypa ner i soffan och titta på hysterishopparna på Ullared på tv och bara mysa åt deras stress. Coffe är hos grannen och klipper sig så det ska bli sjukt kul att se vad Therese gör med hans hår....Nej nog för i dag....Nu är det chilltime

Ny månad, ny stil?

Ja, visserligen det är december, bloggen borde gå i julens färger, men jag hittade inget passande så det fick bli psy/pink.

Inte bara bloggen som genomgått en uppdatering, även mitt utseende har en gång fått sig ett lyft. Och som vanligt är det självklart med hjälp av Dennis. Visst, blev det snyggt?I love it
Denna bild togs den 4/12, då vi var på Renés födelsedgsfest. Denna kvällen var det blåa linser som gällde ;)

(klicka på bilden för att förstora)

Hate myself!!

Är det en förbannelse som vilar över mig? Varför är jag som jag är, vad finns det för mening med det? Varför finns jag, har jag ens nån mening med livet? Varför vill mitt hjärta åt två håll? Lider jag av nån typ av schizofreni eller någon annan svårstavad sjukdom? Eller är jag bara en förvirrad själ med pms besvär? Kan det vara så enkelt? Oavsett vad det är och oavsett vad som händer så har jag en enorm svacka just nu (hoppas den är tillfällig.) Stress i skolan, koncentrationsnivån är på 0 och mitt sinne är på på högspänn, tankarna far åt alla håll. Negativa som positiva.

Jag har knåpat på det här inlägget i minst 1 timme. Vad är det som händer? Vad har jag nu gjort. Mitt i alla tankar, vaknade den lilla och jag fick sansa mig för att återgå till verkligeheten. Men nu sover hon igen, min käre vän Philip är här och försöker få mig på fötter igen. Han försöker få mig att se allt det goda jag försöker trycka bort. Mina vänner sitter nere på pizzerian och ropar på oss. Ja vill ner dit, nyfiken på vilka de är, men jag orkar inte.


Nu sitter han och kastar snusdosan på mig, allting fladdrar i ögonvrån. Men här är jag, en del av mig. förhoppningsvis hittar resten av mig hem snart. Jag sitter och funderar på vad messet: Tack för dissen? Jag som precis hade svalt allt det tunga. Men nu har jag tydligen gjort det igen, skadat han. Han den där som jag så gärna vill vara med men bara irreterar med mitt beteende. Jag förtjänar ingen som du..Jag förtjänar ingen...Jag får låta tårtar och tankar flöda. Ingen av oss 2 förstår vad som pågår men det känns som det måste pågå...Nej nu får det va nog tjatat om min förvirring, inget blir bättre....Ps. Bli inte oroliga för mig, det här går över när tiden är mogen ds.

What can I say// Dead by april

What can I say what can I do
This is who I am and I'm hurting you
What can I say what can I do
No matter how strong my feelings are
I always end up hurting you
I always end up hurting you


...without you I keep crying
With you Im just hurting you
Without you Im dying
With you Im tearing your heart
Without you Im crying

Nu är vinterkylan här...

..Och med den kommer också en påminelse om att nu börjar det nya året närma sig. Jag sitter i skolan med brutal migrän sen 30 timmar tillbaka. Stressen över mitt skolprojekt får min puls att rusa, tankarna rusar till framtiden, den jag hade skjutit undan för några veckor sedan. Alldeles för många veckor tydligen. Nu sökte jag på samma utbildning som jag kollade på då...den finns inte...allt känns som en mardröm har slått in. Jag visste det var nåt som var för bra för att vara sant, när jag kollade på det sist. Jag hade en plan, nu står jag här eller jag sitter ner och nyper mig i armen och frågar mig själv, vad var det som hände?...nu är det rast och jag ska hasa mig ut i sällskap av Philip, försöka minnas min tidigare plan.


En halvtimme senare:
Nej ingen uppenbarelse kom om vad jag hade sett och om hur jag planerat. Jag måste ha drömt det eller så valde jag den skolan bara för att ha något att göra, bara för att vara nära kärleken, bara för att ha råd med boende. Sen om det va det jag verkligen ville för att utvecklas, det verkade jag inte ha brytt mig om, när jag planerade...kan det ha varit så, jag tänkt?
Ja ja, i vilket fall så fick jag tipset från min lärare att tagga ner lite i stressen över framtiden och i stället sätta igång och slänga ut krokarna till alla skolor jag kan komma på "Hellre söka för mycket, än för lite. Hellre att du söker sånt du inte är intresserad av för att visa att du finns än att bara vänta på att det är dags." Så nu sitter jag här, med migrän som gör så ont (trots stor dos ibumitin) att jag verkar helt väck. Om jag låter vintern kyla ner, mitt varma huvud och låter den rensa mina lungor känns det lite bätte. Det känns som det är det enda som funkar. Som att det är det enda som får mig att se och känna klart....Du skrämmer mig inte längre framtiden, här kommer jag!

En hård men ack så trevlig helg

I fredags var det äntligen dags för Studio 54 i karlshamn. Jag och Dennis hade shoppat outfits några dagar tidigare och på fredag eftermiddag kom han till mig så vi kunde göra vid oss. Vid 21 tog vi bussen in för att gå på förfest med internatarna och sen bar det av till S clubs sevens lya för att slå följe med dom. Väl inne på Harrys så splittrade alla på sig. Vi dansade, drack Smirnoff och blev fotograferade. Det var faktiskt inte så stor skillnad på detta och det vanliga Harrys. Men det var ju ändå en upplevelse. Vid 2 bar det av hem igen, inte direkt trötta men fett ömma i fötterna. Det blev hem till mig och vi slängde på en film, snacka lite skit, innan vi deckade.




Vi vaknade relativt tidigt på lördagen. Man kände sig lite halvsliten, men även denna dag var väldigt viktig. Vi ägnade förmiddagen åt att bara glida runt och slappa och planera buss/tågresan lite smått. Plötsligt slog det oss att vi hade en till med körkort vi inte hade frågat och det skadar ju aldrig att fråga. Vi hade förväntat oss ett nej, men döm till vår förvåning. Vår käre vän Niklas sa: Ja, jag kan tänka mig att köra både dit och hem och det ska bli kul att dansa loss ännu en kväll. Wow, schysst. Vi packade in jackor, väskor, bananer, filtar och en massa dricka i bilen, plockade upp Jessica på internatet. Sen tog vi min lilla bil och for till bromölla för att sminka till oss innan vi skulle på förfest i Kristianstad. Väl i kstad, hamna vi hos en annan skolkamrat som hade en döläcker lägenhet. Vi drack vin, käka chips och lyssnade på indisk 70 tals musik. Vid 22 tiden bar det av. Alla var redo. Niklas satte sig bakom ratten och vi andra härjade i baksätet. tiden gick fort när man får skjuts. Väl på plats blockerades ingången av en stor pikébuss. Klubben precis brevid industri hade tydligen en anarkist fest för att Obama skulle till Danmark.






Men efter att förklarat vilka vi kände och betalat inträde så var alla inne. Ja gav de tre rookiesen en rundtur på stället innan jag släppte lös dem. Nån timme senare kom ytterligare 8 rookies som jag bjudit dit. Helt plötsligt så var jag värdina på festen jag själv blivit bjuden till. Han som höll i festen tyckte jag skulle se till så de nya gästerna skulle trivas. Så av 7 timmar kanske jag hann dansa...2 timmar, kanske? Trots att det blev ovanligt stressigt och att jag förvandlades till en hönsmamma som skulle ha koll på alla och nästan aldrig hade tid att slappna av så hade jag as roligt. Jag fick träffa alla mina gamla underbara stampkompisar och alla mina vanliga vänner trivdes där. Musiken var helt underbar och stämningen var fylld med kärlek och gemenskap. Roligast av allt så trivdes Niklas som fisken i vattnet på dansgolvet. Vid stänging samlade jag ihop alla som skulle med och vi begav oss hemåt. Inte alls speciellt trötta, allra minst chauffören. Vi fick vara med om soluppgång, allsång och en massa glädje. Tack alla ni underbara för att ni följde med :)





Väl hemma, blev det till att städa och gå och lägga sig. På eftermiddagen kom mina föräldrar med Nicole. Vi åt smörgåstårta och det blev pepparkakor och julpynt efteråt. Hur mysigt som helst, sen kom Coffe och vi tittade på massa söndagstv och käkade massa skräp, hur mysigt som helst. Perfekt avslutning på en underbar helg. Och en underbar start på den kommande månaden fylld av tomtar, ljus, mat och härlig stämning!