måndag 29 mars 2010

Uppdatering

Rastlösheten fångade mitt liv för ett tag och höll ett stadigt grepp, men jag vann nyligen tillbaka makten. Har skaffat en tillfällig sambo i form av Dennis, att ha en till här som ska åt samma håll som mig och den lilla har fått mig att orka upp till det som rastlösheten har sagt nej till. Jag har återförenat Nicole med sin pappa, kvalitetstid medan jag får ordning på mitt.

Jag och Dennis har haft många mysiga kvällar där vi ventilerat våra hjärtan. Men i fredags tog det stopp, jag tappade rösten. Blev en skoldag i tystnad och den tystnaden gav mig tinnitus. Jag tog kontakt med en gammal familjemedlem och vi bestämde att han skulle agera tolk på det som jag hoppades på skulle vara en av mina viktigaste dagar i livet. Han ställde upp och på lördag förmiddag styrde jag bilen åt Östra göinge. Öppet hus på den skola jag var intresserad av att kalla min framtid. Min vän agerade bra tolk och lärarna förstod mitt syfte. Skolans dag avslutade med en "föreställning" av allt de hade att erbjuda och jag visste att det var hit jag ville.

Alla intryck och min ljudlösa stämma gjorde mig trött, trots att jag egentligen var full av lycka, fanns, så mycket jag ville säg. Jag fick vila hos min vän, det blev djupsömn, men när jag vakna var en hes röst tillbaka, hellre det än ingenting. Ny dag hade också skapats. Jag tackade för att han ställde upp och for ner mot Bromölla och hämtade hem min sambo för att i sällskap med honom vänta in vår käre vän Philip för att prata om helgens aktiviteter. Resterande tid av söndagen ägnades åt god mat, gott sällskap och passade även på att starta upp en ny blogg. En blogg för alla ord som jag vill spy upp, har fått ett hem, ett alldeles eget hem.

Ny dag med nya tag och den inleds med vårkänslor, musik och en het dusch. Kanske att jag även lägger upp min nya stolthet, oavsett: välkommen måndag!

fredag 26 mars 2010

Skapade en ny skolblogg

Igår beklagade jag mig djupt om hur trött jag var på min profil, trött på allt jävla spring eller osynlighet. Fast tröttast var jag på att skolbloggen, än en gång stod stilla. Jag får tvinga fram inlägg ur de andra. Inlägg de skulle levererat för flera veckor sen, inlägg som fortfarande var under process.
Jag hade släppt dem på grönbete, de fick skriva om vad fan de ville, så länge de levererade något, jag precis som dem har bara 3 krav på oss: Bidra med någon typ text, få det korrekturläst och publicera minst 2 inlägg, var av en skulle vara redovisningsarbete.
Min irritation och snacket med läraren, lyckades visst pressa fram 4 nya inlägg av 3 personer, men när person nr 2 skulle lägga upp sin bild, 20 minuter innan vi slutade för dagen, möttes vi av en motgång, en motgång som jag vägrade se igen.
Sen en månad tillbaka, hade den bloggsidan haft serverproblem som gjorde att vi inte kunde lägga upp våra bilder. Jag kände en inre vägran för att skylta med vår nu mera bleka blogg, med en massa text.¨, utan bilder.
De där två inläggen skulle upp i dag, så på mindre än än 10 minuter skapade jag grunden till en ny blogg, igen. Innan 15:30 var de publicerade. Jag ändrade lite till, sen bar det av hem.
Väl hemma ägnades tiden åt tvätt, bus, packning och slutföra grunden till den nya bloggen.

http://jamshogsfolkhogskola.wordpress.com

måndag 22 mars 2010

Är mitt liv för trist just nu för mitt kreativa tänkande?

I höstas flödade mitt huvud av texter och dikter. Mitt liv var upp och ner, men ändå vackert.
Jag hade hittat detaljerna i livet. Skrivandet var min meditation.

Nu, massa månader sitter jag här med ett liv som går upp och ner, men finner aldrig någon ro till att skriva och när jag väl skriver känns det mer som att jag skriver mest för skrivandets skull i stället för min egen. ..

Trots att mitt liv är mer kaotiskt med alla framtidsplaner, kärleksbestyr, vänner, dottern och uteliv och får mig att sprudla av tankar blir det bara ett tomt papper när jag väl hinner skriva.

Senast, jag hade något kreativt i hjärnan var när jag var på Burger king vid bion, när jag såg alla människor eller efter mötet med Jambo.

Så om inte tidigare, så typ i natt när John Blund ska få älska mig till sömns som inspiration inför vårt diktande i skolan i morgon. Han brukar väcka tankar i alla fall.

Jag har inte gett upp hoppet om att hitta min skrivande hand igen, men det är segt att inte hitta den när jag behöver den!!!

Nu ska jag kalla på john blund så vi kan skapa den passionen bara vi kan skapa...Puss på er!

torsdag 18 mars 2010

Det vackraste jag har hört och skådat på länge..

Efter ett evigt tjat på Spotify:"Lyssna på Magnus Weideskog...." Första gången jag hörde den reklamen, blev jag irriterad. Nej inte mer sånt. Men när jag kände att jag sjöng med i "förlåt" så var det lika bra att lyssna på skivan och då menar jag lyssna ordentligt. Jag lyssnar och läser olika recensioner på nätet...Det känns som min bild av han är annorlunda.

För mig är han som en manlig version av Melissa Horn. De är i alla fall båda från vår huvudstad. Blivande 23 åringar. De är båda singer/songwriter med sina enkla instrument, magiska röster och personliga texter som nog kan få vem som helst att känna igen sig. Man har upplevt det de sjunger om, antingen dagligen eller när man minns tillbaka på sin ungdom. Båda två fångar blicken till skivomslaget, de har båda ett enkelt, men ändå så förtrollande ansikten.

Melissa Horn fångade mig direkt, jag var såld och håller hårt i min skiva "Säg ingenting till mig." Alla hennes låtar är ljuvliga popballader i nästintill visform. Hon ger bilden av sökandet på den stora kärleken, om att lämna någon man älskar och om det stressade livet i "En tid tillbaka."

Magnus Weideskog lena röst som passar våren perfekt. Vilken kvinna hade inte velat att hennes kärlek sjöng för henne?
Men, om man är singel, som jag blir texterna.....kärleksfulla men nästan lite för desperata, fast ibland är jag det också och då lyssnar jag gärna på "Somna bredvid mig" och minns tillbaka. Fast egentligen kan jag bara relatera till hans storhit "Förlåt" och "Lämna honom". Hans röst får 7 av 10 från mig, men det är mest för att han är så galet snygg och när han gör sina iTunes covers på youtube. Han är helt fantastisk på engelska och hans tolkningar på bland annat Lady gaga är helt magiska: http://www.youtube.com/watch?v=ASpPuZQAzbo I´m in love!


Varför var inte han med i melodifestivalen??

onsdag 17 mars 2010

En liten påminnelse

Om Jämshögs folkhögskoleblogg som jag startade för en evighet sen, men har på senare tid inte lagt någon energi alls på den. MEN nu är jag på väg tillbaka och här är min första "comeback" på sidan:


tisdag 16 mars 2010

Sömnlös i smärtor

I flera timmar har smärtorna hemsökt mig. Långt ifrån första gången det sker, men dock första gången på länge som det hållt på fram och tillbaka i lite mer än en vecka. Det påminner om magknipet man får när man är hungrig i kombination med en illamående mättnadskänsla i form av en jätte svullen mage som får det att värka i ryggen. Som sagt inte första gången, jag lider sen barnsben av magproblem, men sen en tid tillbaka, ja alltså innan den här pendlande veckan och även nu, så finns det ingen anledning för min mage att krångla så brutalt. Värken lurar in mig i en svidande trötthet och ett snurrigt illamående. Jag har medicin som alltid brukar verka rätt snabbt och hårt, men efter nästan 5 kurer eller mer så känns det som att mitt nya bekymmer i magen inte vill låta sig rubbas, utan gör mig i stället ännu mer svullen med hjälp av medicinen.Jag vill ge av en stor rap utan dess like, jag vill spy, jag vill kunna äta något lindrande och bara krypa ner under täcket och blunda de sista timmarna som är kvar av denna kyliga natt. Lönlöst, inget händer. Inget kommer varken in eller ut. Jag känner mig bara uppsvälld och uppgiven. Jag ska testa svepa den sista Coca colan jag har, kolsyran kan bli min hjälte, men sockret där i kan komma till att bli en motsats. Klockan tickar, jag kan inget annat än chansa......

onsdag 10 mars 2010

Ger inte upp!

Bakom det tjocka lagret av smink, dolde sig en brutal trötthet som gapar efter en liten portions stärkande sömn. Med en skakig hand droppar jag Visine i ögonen, en sval hinna av lättnad lägger sig över mina bruna små stenar.
De får inte ge upp än, jag har fortfarande en del kvar att åstadkomma innan jag kan slappna av för kvällen.
Jag mäter upp 4 koppar kaffe, startar den stammande kaffekokare och väntar tålmodigt på att den varma doften skulle fylla mitt kök.
Den bruna vätskan är kanske inte det jag är sugen på egentligen, men jag vet att den falska energin den ger mig, kommer få mig att fortsätta ha kraft till att omarbeta min text beträffande verket "Solen har sin gång" av Hemingway.



Den har inte riktigt velat samarbeta med mig den senaste tiden, utan snarare blandat ihop de små bokstäverna till en enda stor förvirring av gamla ord.
Jag har haft känslan av att jag bara tagit små kliv, fast åt fel håll. Detta har dock bara lett till en strid som mitt fokus nu vill vinna.
Dåsig eller inte, för just i detta ansträngda ögonblick är det åter dags att gå till botten med Hemingways verklighet en gång för alla. Önska mitt litterära psyke en lycka av framgång, för att sedan få prisas med en stillsam tillfredsställelse...

måndag 8 mars 2010

fredag 5 mars 2010

Hemma igen

Fy fan vad jag älskade att vandra runt på Förmedlingscentralen i dag, inte varit där på evigheter. Älskade dock inte att få massa borrar och slangar, nerkörda i halsen, fast då ska det inte ens tala om min bedövade mun, jäkla tur det var en rolig tandläkare. Rolig var även vädret som lyste som en varm vårdag men höll på att ge en frostskador. Så seg att jag ser stjärnor, men hade faktiskt tänkt att hälsa på en riktig stjärna som man inte träffat på evigheter och ta en kaffe ihop kanske två, så här på den här ovanligt lugna fredagen hemma i.....http://www.ica.se/img_archive/butiksbilder/2545-2004_07_06.jpg

onsdag 3 mars 2010

Glödhet penna eller brinnande tangentbord

Jag har gått in i mitt sista block (ämne) på Jämshögs folkhögskola. Svenska B. Om jag inte har nämnt det tidigare så hade jag planer på att söka mig vidare till en annan folkhögskola i trakterna för att läsa på skrivarlinje. Där det är tänkt att jag ska få en möjlighet att hitta en kategori för min passion. Romaner, journalistik eller kanske till och med manus. Dock för att komma dit krävs en inre styrka av mig både för min egen del, för min nuvarande skola och min kanske blivande, för att visa att jag kan det jag vill vara bra på, att vara skribent.




Vi fick en personbeskrivning i uppgift tills i dag. Vi fick ett schema vi kunde följa och sen skulle vi skriva en berättelse utifrån vår karaktär. Jag hade fruktansvärd prestationsångest i morse. Tänk om jag missuppfattat uppgiften, tänk om ingen förstår hur jag tänkte när jag skrev, tänk om ingen gillar den? Tänk om jag bara tror att jag kan och vill detta!? Svetten rann när jag nådde klassrummet och pulsen pumpade hårt enda tills det var min tur i en liten grupp med fina berättelser. Jag blev torr i halsen, men en inre stolthet växte fram när jag mindes att jag hade kommit på allt det här, helt själv. För fan, jag har inget att skämmas för!! Tonläget ändrades till någon som var stolt. Efteråt förväntade jag mig kritisk feedback men det slutade med förståelse och glädje utifrån det jag precis hade berättat, det jag hade skrivit. Till och med läraren sa att jag gjort ett bra jobb.

De här fem kommande veckorna slåss jag inte bara om att få ett bra omdöme av i svenska B, utan även av mig själv, mitt största hot. Jag kräver att jag hittar sinnesro och accepterar att man inte kan jämföra sig med andra, att jag har min stil, min alldeles egna.

Jag kan om jag vill och vill så jag kan!

Ett skrivet ord kan bli en inspiration för en annan...

Min status på facebook. Med den menar jag att ett ynka litet ord kan få mig att inspireras till att....vad jag inspireras till är en tolkningsfråga och upp till betraktaren.
Kalles kommenterar: Awsome!

Min käre vän, du vet verkligen hur du kan få mig att le, får mig att känna en efterlängtad styrkan växa inombords. Jag vet, du är inte långt borta, du finns än i våra liv, men här finns ändå en tomhet efter dig. Vi saknar dig så och jag tror till och med jag kan prata för Philip. Minnena av dig består, vi hör låtar du tipsat om eller se bilder från våran tid. The awsome three and the baby.Nicole minns dig som igår:"I karlshamn bor kalle och han är min kompis."... Du kommer alltid vara oförglömlig och en av de mest underbaraste människorna jag känner.

On Spotify:
Blackstreet - No diggity

Blomkraft min vän!

måndag 1 mars 2010

Hört på dagis!


Nicoles fröken berättade:
Hon skojade med 5 åringarna precis innan vi skulle gå hem.

Fröken: Har ni fångat en fluga någon gång?
Barnen: ja, men inte nu, nu är de inte här.
Fröken: Nej de kommer nog tillbaka när det blir vår igen.
Barnen: Ja, för just nu är de i Thailand!

Ja, barn vad ska man säga. De ger en ett gott skratt minst en gång om dagen!

Del 2 av perfekt galen helg!

Denna helgen tillhör de helger jag aldrig vill glömma!
Lördag: Vaknade lite innan 10, drack kaffe, kolla på tv och snacka skit. Sen bar det av till ett vårlikt Karlshamn för att leta present i typ 2 timmar. Ingen lycka den här gången heller. Är jag kräsen tro? Pausade och slängde i mig en kebabtallrik, vilket orakade trötthet så väl på bussen vid 13:45 somnade jag och det resulterade i att jag hamnade i Olofström. Suck! Jag raggade skjuts och sprang runt och frös. Som tur va kunde en rektorns son hämta mig så jag var hemma lagom till halv fyra. Var bara att slänga sig i duschen innan det bar av mot internatet för att hämta folk till Näsum. Sen var det racer fart till Bromölla för att där visste jag att presenten fanns. Efter en massa spring så nådde jag äntligen Dennis bostad vid ca 17:15. Där höll han och Sandra på att sminka sig för fullt. Vi drack kaffe, förberedde och sminka oss för att vid 19:00 ramlade den första gästen in till Dennis 26 års fest. Vi var sjukt mycket människor där, vissa bekanta sen tidigare och vissa fullare än andra. Alla var jätte mysiga och dunder trevliga. Det flödade av Aqua tini, Xider, öl, grogg , tequila och öl för min del. Framåt 23:30 och efter sista dansen så gick taxibussen till Brasseriet. Jag kom dit med en av Dennis syskon och fick mig en liten chock. Det var dansbandskväll med coverband. Åldern var någonstans mellan 18-65 och alla verkade svin fulla. Ja var bara att svälja, när dennis kom svalade vi massa Orgasmer och sen for vi ut på dansgolvet och öste. Tror bandet gillade mig eftersom jag fotograferade dem en sjukt massa. Det var ju inget fel på dom och deras röster bara på deras låtval. Tur man kände en av vakterna där sen många år tillbaka för då hade jag någon att gnälla för. Vi var där till stängningsdags sen blev vi skjutsade hem till Dennis på efterfest som säkert varade en timme. Efter det deckade jag tungt i Dennis säng. Grabbarna var jätte snälla och lät mig snarka ut och hur och när jag kom hem på söndagen minns jag knappt men hem kom jag och sov fram tills familjen kom hit med den lilla, sen käkade vi tillsammans. Efter att dom åkt så deckade vi igen. Fy fan vilken underbar helg, vilken underbar musik och vilka underbara vänner jag har. Love it!

På Dennis 26 års fest den 27/2 foto: Cecilia M.

En sjukt galen och underbar helg del 1!!

Denna helgen tillhör de helger jag aldrig vill glömma!
Fredag: Efter mycket om och men på fredagen så bar det i alla fall av till Kristianstad för att lämna Nicole till mormor. Efter det gjorde jag stan i nästan 3 timmar utan nån lycka så bar det av hem till Dennis mamma och snacka skit och drack massa kaffe med de han klippte och färgade håret på. Fullt hus när jag kom dit, alla bröderna med vänner va hemma. Har bara träffat en av dem innan. Efter nästan 2 timmar där bestämde jag mig för att följa med Hampus & co. Jag for hem och slängde mig i duschen och hann precis med bussen vid 20:00. Väl i Karlshamn så kom han och mötte upp mig och vi gick upp till hans polare Sebbe. Tänkt jag skulle få komma till en annan fest men fick höra att det inte skulle finnas plats (nähe?) Det visade sig ändå att vi skulle dit senare så hah! 4 cider senare gick vi igenom stan och jag snubbla på en isfläck och flög framlänges och klirrade de två sista flaskorna och skrapade ansikte, armbåge och lår, men det ända jag kunde tänka på när grabbarna hjälpte mig upp var : Mina cider, mina sista cider!. Väl framme hos min gamla sambo Frida träffade jag mysiga Uven, Kenta mitt ex, Präst, min gamle sambo, Fille och Danne. As mycket folk och as ball fest! Vid 23 tiden gick Uven, jag och Hampus vidare till Harrys, där jag stod med på listan och kom in gratis (älskar facebooks nya system). Tror det gick en halvtimme sen hade jag blivit av med dem. Slösade en del i baren och började tycka det blev lite drygt, men vid ca 23:45 knuffade jag mig fram till scenen för då var det dags för El medico på scen igen! Jag dansade både med och bredvid han en stund och hamna vid baren igen. Där stod jag och försökte fixa mig hem, var ju inte kul o vara kvar när man hade ont och kände sig lonley. Självklart gick det ingen skjuts hem och i stället låter jag mig bjudas på drinkar av nån random guy.Jag dansa, sprang runt och drack med Präst innan kvällen led mot sitt slut och jag stannade i Karlshamn över natten. Dessutom skulle jag ju shoppa i Karlshamn på lördagen så lika bra att ta två flugor i en smäll.
Dansar brevid El medico 26/2