fredag 2 oktober 2009
Varför tycker katter om mig!?
Skolan har fått en egen liten skrikpäls som är jätte söt. Men hon är skygg. några fri1:or gav den mat och några klasskompisar försökte fånga upp henne i sin famn för att visa att de var ofarliga. Jag stod där ute för att ta frisk luft och läsa igenom dagens texter. 9 sidor på mindre än 3 timmar. Snacka om att jag har kramp nu. De andra går. Jag ler åt mina ord. Jag lyckas riktigt bra när jag bara släpper ut det. Helt plötsligt håller jag på att bli vält. Den svarta lilla kissen har trasslat in sig i mina ben. den skriker efter att jag ska se och röra den. Jag kan knappt sätta mig ner förrän den är uppe i famnen på mig. Typiskt, måste du vara så söt, måste du ge den närhet jag behöver. Jag är ju jätte allergisk mot dig. Den smekte sig mot mig hårdare om jag tittade bort. Jag ville bara krama om den när den satt i min famn, men det hade redan börjat klia i näsan. Fick nästan springa därifån för att inte få kraftigare reaktioner. Katten tittade förvånat efter mig precis som att : gav jag inte dig det du ville ha, gjorde jag nåt fel. Svarta katter är otur även när de inte går över vägen....