Glädje är min substans!ett rus av lycka for genom ådrorna när man var färdig och tackat för sig. Jag hade lyckats, alla dessa timmar med övertid var värt mödan. Jag är hel nöjd med de jag gjort och för den konstruktiva kritiken jag fick. Jag har utvecklats, nu är det små steg kvar. Jag vandrar på en väg av asfalt, det gör inte ont i fötterna, vägen är platt och jag vill bara fortsätta gå. Höstmörket biter inte på mig för tillfället.
Min text har flödat i dag, jag var orolig ett tag att den var borta för gott, men i morse efter nästan en hel natts underbar sömn så slog den på som en doftande huvudvärk. Jag kunde invte sluta, det blev flera sidor och än är inte tankarna slut. Men de har ingen chans att äta upp mig, för jag hinner skriva ut orden i text innan de börjar gnaga på min hjärna. Vackert som vänskap och glädje, sitter jag nu och nästan känner mig som om kroppen spirar av vårkänslor, men det åär höst.. Har jag börjat gilla hösten, tro?
Efter mycket slit med, tankar, skola, barn och vardagsliv så förtjänar jag denna glädje. jag är mig själv igen, om så bara för en stund....Här och nu, en dag i taget!
