Så va det dags för hormoner igen

Ja, de slår alltid till när man har det som bäst, när man tror man hittat sig själv och det inre lugnet. De har tagit små smygande steg sen i fredags, men jag har hittills kunnat vifta bort dom. Men i natt kunde mitt sinne dofta oron i luften, snart var det dags igen. Dessa jävla hormoner höll på att sabba min lycka helt i dag, den dödade all min ork. skolarbetet fick inga renskrivna sidor och mitt häfte: Du är min dagbok, ska döden dö. Jag visste att det skulle komma många gånger jag inte hinner skriva i den, innan känslor och tankar förändras för drastiskt för att man skulle missa detaljerna. Känslan är som bortblåst, skriva vad är det? det var nog bara en lite fas jag hade, nu vet jag att den inte kommer hjälpa mig, inte nu på sekunden kanske. Just nu hade blocket mest gjort nytta av att vara en liten eld. Huvudvärken brinner och tankarna snurrar. Jag skulle städat i dag, nu sitter jag mest här och ser hopplös ut och bara hoppas på att mina nära och kära står ut med dessa hormoner jag lyckats undvika ett bra tag nu. Nej nu har det gått 30 minuter sen jag började på detta inlägget, nu får jag ta och rycka upp mig. Sin sak att jag går ner mig för en stund men min lägenhet behöver ett uppryck och det är nu och inte sen som gäller. Så hormoner f**k you, här ska städas !