onsdag 1 oktober 2008

trodde jag skulle dö...

undra om det var tårtbitens fel eller om det bara var så att all stress släppte. Vad det än var så drabbades jag av kraftiga kramper i underlivet vid 00:15. Jag tänkte inte så mycket på det till än början, tänkte mest att jag antagligen bara var hungrig eller helt slut efter den långa dagen. Men nåting stämde inte. Jag började frysa och det ghjälpte inte med 3 täcken, smärtan var som svår mensvärk fast 5 gånger värre och jag börja skaka i kroppen så tårarna rann och var tvungen att hyperventilera för att inte pulsen skulle slå över. Ju mer tiden gick dessto mindre kunde jag röra mig, benen vek sig och så fort jag rörde någonting kände det som om jag fick elstötar. Jag kröp ihop i en fosterställing och hoppades på att få lov att kunna somna, i stället svartnar det bara för ögonen och det mörka rummet blev ännu mörkare och jag började sprattla ännu mer. Den värsta känslan var inte att dö utan attt inte kunna få tag på någon. Ingen av telefonerna fungerade, så hur skulle jag kunna få nån hjälp om nu detta blev värre. Vad skulle grannarna tro om Nicole sprang runt här och skrek efter mamma och jag låg avsvimmad i sängen. Efter att ha kämpat med att komma till ro i 1 timme som kändes som 4, så hasade jag mig in i köket och tog några Ibumetin, lite mer än vad jag skulle kanske men det fick mig att somna vid 3 tiden iaf.

Låg i en polotröja och ett par tjocka mjukisbyxor under 3 täcken och en filt men var inte det minsta svett när jag vaknade. Nicole kom in och banka på mig vid 06:45. Jag var så otroligt trött men visste att det var bara att gå upp, hade mycket att göra i dag så här kan man inte va sjuk. När jag steg upp kändes allt som vanligt igen, som att det som hände i natt var bara en dröm . Men så var inte fallet. Lagom till vi skulle gå hemifrån började värken igen. Inte lika kraftfull men den finns där. Hela skoldagen har känts som en pina med än smärta som är hela vägen upp till bröst och rygg och en underbar huvudvärk.
Längtar verkligen hem..not. I det här fallet önskar man verkligen att det fanns en pappa med i bilden så man hade kunnat stanna hemma och vara sjuk. Sitter just nu i datasalen och försöker unvika att hosta eftersom det känns som jag ska spy + att trycket när man hostar, får det att värka till ännu mer i underlivet. hade jag haft mens, fine att jag hade haft ont men nu har jag ingen mens. Ska se om det är borta senast fredag annrs blir det läkare så fort som möjligt...Nej nu ska jag hem och försöka fixa tvätt tid och försöka hålla mig glad och vaken till efter 20 tiden....wish me luck!

Inga kommentarer: