Pga av mina smärtor, smärtstillande och direktiv från doktorn kom jag och familjen fram till att jag inte skulle klara av att ta hand om Nicole under omständigheterna. Så just nu ligger hon i sin gamla spjälsäng hemma i Tyringe och kommer spendera hela helgen där. På söndag kommer hon hit några timmar sen kommer pappa Alex och hämtar henne och har henne över veckan. Säger det nåt om hur ont jag har. Känns hemskt att inte kunna leka,bära eller låta sitt barn klänga på mig. Hon säger själv att - mamma har ont i magen, men inget plåster, och hon blåser gärna på det.Men precis som vilket annat barn har hon glömt 10 sekunder senare glömt det och vill hoppa på min mage och ge mig en bamsekram. Gulligt men sånt gör ont.
De dagarna som gick på sjukhuset saknade jag henne sjukt mycket. Men saknaden blev nog extra stor tackvare att man låg ensam och plågad i smärtor på ett stort sjukhus och hade ingen koll på hur hon hade det, inte innan jag fick telefon i alla fall. Jag vet också att detta kommer bli ännu ett rekord i längsta tid vi varit ifrån varandra. Men jag tror hon vet att jag älskar henne och om ca 6 veckor är jag som vanligt igen om ja nu sköter mig med mina direktiv om vad jag får och inte får och inte att förglömma tar mina "tunga" mediciner. Kejsarsnittet är ingeting jämfört med det här. Men nu är det gjort och snart e allt som vanligt igen, bortsett från ett stort fult ärr på magen haha*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar