Inte igen!

Jaha då var medicinen slut och smärtan ett faktum och som alltid kommer aldrig operationssmärtan aldrig ensam. Nu har det gått en vecka sen jag gjorde den, men just nu känns det som jag gjorde den i morse. Självklart återvänder smärtan med drömmar, hjärtesorg för minsta lilla kyla och rejäl hjärnkaos. Tårar gör ont, varför gråter man med magen? Mitt operations sår lär aldrig läka så länge tårarna får magmusklerna att jobba. Allt jag ser framför mig är den verklighet jag vill ha, men när jag blinkar så är jag tillbaka i min sorgliga verklighet, men än så länge vägrar jag lägga mig i fosterställning för att gömma mig från den smutsiga och smärtsamma verklighet jag bor i. Jag måste acceptera den. Jag hittade en sista tablett, var tusan var du när jag skulle gå och lägga mig?? Känner redan hur den börjar arbeta i kroppen och ger det en halvtimme sen kommer jag vara immun mot tårarnas smärta och jag kommer återgå till att minnas och mitt sår kanske kan få börja läka ifred igen...precis som du?