I går morse var man ju inte direkt kry efter en hård internatfest på torsdagkvällen. men ändå lite glad över efter att haft stöd via msn med personer man inte trodde skulle vilja/orka lyssna på mig och mitt snefylle gnabb. Men huvudet var tungt, trodde nästan jag skulle tappa det. Det blev alldeles för mycket alkohol, intriger och roligheter så de tunga i huvudet smittade av sig till hjärtat och än en gång var jag splittrad. Men jag tog mig till skolan iaf för att visa att man levde. Jag var till och med på Andrum. Efter en stund gick jag och Dennis till Ica och köpte bakfyllefrukost. Vi lyxade till det som bara den och kröp upp i soffan och pratade. Dennis var ett lika så skönt stöd som de på msn. Jag pratade ut med den inblande några timmar senare och alla de där tunga tankarna kom igen, att ulka tårar är fett jobbigt, orkar inte mer sånt.Men efter en trevlig åktur med Phille till Hässleholm så blev det lite bättre. Väl hemma bestämde jag mig för att åka och hälsa på en gammal bekant. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, vi kolla på skräckfilm och det bjöds på rosé och kallt&varmt. Nu mår man nästan som igår morse, fast det finns en stor skillnad. Jag är upprymd av glädje och ork i både hjärta och huvud. Det är som mitt batteri med glädje i själen har blivit på fyllt. Känns som glädjen håller i sig. C, har rätt inget behöver vara komplicerat så länge jag bara tar en dag i taget..här och nu.
"Reality depends on what you are willing to imagine and allow."
