Hög på glädje!

jag vaknade och hade ett leende upp till öronen, varför förstod jag inte. Jag förstod bara att det här skulle bli en bra dag. Jag kunde min romantik epok och hade dessutom blivit som frälst av deras filosofi. Luften var kall, men det störde mig inte. Allt var vackert, hösten är hjärtligt välkommen nu. Jag slogs av ordet karma, karma e vackert så länge man inte bråkar med den, det har gjort så nu försöker jag försonas med den. Inget har kunnat förstöra min dag, eller jo det suger att inte ha nåt internet och det suger att motivationen till att skriva om Jane Austen är lite bortblåst. Men det gör ändå inget. Det är saker jag kan ta igen i morgon. Jag är som en speedad lyckokanin. Kaffe och energidrycks överdos gör att kroppen är ofrivilligt skakig, men det är inget som skrämmer mig, men pulsen är lite frusterande. Jag fick höra en mening innan från en kär vän som fick mig att börja tänka......Det är ditt fel att....Han sa det inte argt, han sa det mer som en fundering....det fick mig inte låg men blev så nyfiken att pulsen steg och eftersom han fortfarande vägrar säga det, så har den ju knappast gått ner. Men han ber mig fortsätta le, inte glömma det utan bara vänta på att tiden är mogen. Jag fortsätter le, ja vill inte sluta. Men däremot vill jag sluta vara så här äckligt okoncentrerad...men än är det några timmar kvar som jag har tid att arbete på....wish me luck :)