Satt precis och kollade igenom bvcboken inför vårt första besök i blekinge och de första sen Nicole var typ 22 månader. den såg så tom ut på tredje sidan där man fyller i om utvecklingen månad till månad. I "min första bok", ska vi inte ens tala om. tror Nicole knappt var två år när jag skrev i den! Fatta vad jag skäms nu i efterhand. Varför var jag inte mer noga med att skriva ner sånt? Visserligen så är hon frisk och väldigt med i utvecklingen nu,men ändå. Men jag fattar inte att jag inte skrivit som en dåre i dom böckerna, är det inte det en stolt mamma ska göra?? Blev lite ledsen i ögat över detta. När jag läste igenom allt så kom jag på mig själv med att sakna tiden med henne som bebis. Denna vackra, bestämda och busiga lilla varelse som hasa sig fram, var skallig med små fjun, hade vackra små bebisfötter, som sov i min säng, som gjorde mig hysterisk eftersom jag ville allt skulle vara så bra som möjligt för henne, hon som satt på en ponny redan vid 1 års ålder.
Den där lilla ängeln är inte så otroligt liten längre. Hon är en liten flicka nu, en flicka som kan allt och håller reda på allt och alla. Hon som älskar att vara på dagis, med mina vänner och att köra kundvagn. Min lilla tjej som nu säger:
älskar dig, mamma..blir helt tårögd med tanke på hur snabbt tiden har gått och hur mycket jag verkligen älskar henne och jag känner nästan en saknad, trots att hon befinner sig i rummet bredvid, i sin djupa skönhetssömn. Tårar faller....Jag älskar dig Nicole, du är allt jag har och det enda jag vägrar släppa..
