onsdag 10 september 2008

hopplöst fall

Vaknade med brutal smärta i ryggen i morse, men det var bara att palla sig upp för jag har inte råd att missa skolan mer än vid extrema fall. Man blev på lite bättre humör när man träffa Kalle& co. Har märkt att min känslighet (ingen allergi eller liknade..än) mot vita födoämnen som vitt bröd, mjölk, nudlar och potatis har blivit värre. Har en känslig mage sen födslen men har aldrig tagit hand om min mage på rätt sätt. Först på äldre dar man verkligen börjar förstå vad det handlar om men e proffs på att "glömma"att hålla mig på rätt spår. På fikarasten va jag osmart igen med att köpa cafeterians goda bullar, men det vände sig i magen så det blev inte många tuggor på den.
Efter den rökpausen slog smärtan i ryggen. Det var så illa att jag mådde illa. Grabbarna såg hur jag led så kalle lyfte upp mig för att knäcka till ryggen. Det hjälpte faktiskt en stund iaf. För i stället för smärta kom tillståndet sömnig. det var riktigt jobbigt att ta sig igenom samhällen. Väll dags för lunch, jag frös som att det var snö ute och det var inte ens så kallt ute. Väl hemma petade jag i en pirog sen kröp jag ihop i soffan medan de tjöta o käka sina nuddlar. Kalle tyckte synd om mig igen och gav mig en ordentlig massage. efter all massage + en ibumetin så kände jag mig mycket bättre, redo för en lång eftermiddag. Min artikel går framåt och jag är rätt nöjd med det lilla jag åstakommit för att vara den första "riktiga" artikel jag gjort. Men vid halv 4 brann huvudet och jag ville bara hem och ta huvudvärkstabblet och gå och lägga mig, men sånt funkar ju inte när man är ensamstående mamma. Så jag drog upp till chasse en stund i stället. Men jag orkade inte så länge som jag trodde jag skulle så det vara bara att bege sig hem o laga mat.
Hemmagjord potatismos och köttbullar. uppskattat av den lilla men ack sån ångest jag ade efteråt. Fast det är inget mot vad jag nästan har nu . sitter och käkar chips och dricker coca cola i min ensamhet. sån ångest, men det dämpar iaf all annan ångest tills ja kommer på att jag får ångest för det oxå.

Nåt som får mig att må bra är att möblera om och allra helst på egen hand. det är en tvångstanke jag har haft sen jag var 5 år. Och har jag väl bestämt mig så gör jag det oavsett om möblen väger dubblet så mycket som jag. Min mormor varnade mig som 9 åring för att om jag fortsatte så kommer jag få riktiga problem med ryggen innan jag är 25. Nånting säger mig att hon hade rätt. Sitter och har lite ont i ryggen igen och röker som en skorsten fast jag egentligen bordse diska/ städa så jag kommer i vettig tid i säng...men nej som vanligt sitter jag här och slösar tid....hopplöst fall..javisst!

Inga kommentarer: