Fy fan vad jag e bra!

För första gången någonsin sitter mamma brevid mig när jag kör och pappa sitter och sover där bak med nicole. för varje liten sträcka jag kör inser jag att jag verkligen har lärt mig att kunna se risker i trafiken och köra på ett någorlunda miljövänligt sätt. Jag var tillomed så fast besluten av att klara av att köra de 9 milen hem bara för att. Har aldrig klarat det innan pga att jag sällan orkat köra mer än 5 mil efter en lång dag utan vila och en dag med mycket stress. Det gick bra, kanske inte så smärtfritt just nu eftersom man e helt slut men nu vet jag att jag är kappabel till att köra 9 mil i regn, dimma och mörker.