Året var 1992 och var vi 6 stycken flickor som skulle börja förskolan i en liten skola i de innersta skogarna av Norra Skåne i en liten by med några hundra invånare. Jag hade vid den här åldern bott där i ca 1½ år på en enorm hästgård. Sen hade jag 2 föräldrar som var aktiva och tyckte jag skulle vara aktiv. Genom framför allt gymnastik och kyrkans barntimmar lärde jag känna mina kommande skolkamrater och blev redo för vad som komma skulle. Det är 20 år sen.
NU är det 2012 och jag befinner mig i en stad (läs litet samhälle) där det just från detta dagiset ska utgå 7 stycken flickor som ska förenas med 43 andra 6 åringar. Jag kan ju inte tala för alla barnen, men tror att majoriteten av dem har levt sina 6 år här, har sina mor/farföräldrar inom nära räckhåll, massa lekkamrater genom fotboll, hockeyn och allt annat som barnen i Säffle nu verkar sysslar med. Nicole sysslar bara med Sångkulan (typ som kyrkans barntimmar) och självklart är alla i den gruppen hamnat i samma klass.
I morgon ska 5 av dessa 7 tjejer till den nya skolan för att träffa sina lärare, sitt klassrum. Nicole är inte en av de 5...Som ni hör är det här mina tankar om besvikelse eller hoppfullhet kommer in i bilden. Nicole är en söt, artig, nyfiken liten prick,men tar ingen onödig plats, slår sig inte fram utan finns där. Så som mamma, för så vet jag att alla mammor har känt eller kommer känna, så önskar man ju att hon hamnade med den stora gruppen och kunde falla tillbaka på deras trygghet, nu blev det inte så och hon måste hitta sin egen trygghet i sig själv och hennes helt nya vänner.
Ja som ni hör är det bara jag som oroar mig. Ja, för tro inte Nicole bryr sig om det som jag. Så egentligen borde jag också sluta tänka på det som ett orosmoment i min vardag. Särskilt eftersom det påverkar mig nu och förskolan är först i höst. Knäppt va. Än så länge lever jag på hopp om att fröknarna vet vad de gör och får helt enkelt hoppas att det inte spelar någon roll att jag inte skrev ett önskebrev till skolan och det ska bli spännande när Nicole kommer hem från sitt besök i klassrummet med sina lärare nu i vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar