Som har en arbetslös, typ fattig , halv lat och gnällig mamma. Känns som hon är den ända ungen på dagiset som är där 2 ½ timme om dagen, känns så brutalt svårt att förklara : nej nicole du ska äta lunch hemma och vi måste gå nu. Nej nicole, mamma ska inte till skolan, jag kommer snart och nej nicole du får leka mer i morgon. Hon har ju typ knappt kommit dit förrän hon ska hem igen.
Igår var hon inne på sin nya avdelning och lekte och trivdes. Hon ville så gärna följa med matvagnen till sin avdelning och blev helt paff när jag sa nej. Där ute hade de värsta badfesten. De andra barnen hade stora basänger och rutschkanor som var helt perfekt så här i värmen. Nicole titta på mig och sa bada. Jag förklarade lugnt att nej vi måste hem och göra lunch. Och väl hemma fick man skrapa ihop det sista man har för det börjar sina i skafferiet och än mer i plånboken. De sista 100 lapparna använde jag till att betala min räkning från när jag åkte in till akuten i karlshamn. Jag sitter och letar jobb in i det sista men det går inte alls, ska försöka sälja lite kläder på nåt sätt och fram till jag får pengar får vi helt enkelt leva på pasta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar