Nej det är det inte. Jag gav upp. igen. Visst jag sårade, visst han kanske inte förstod. Men jag sa det jag behövde säga. Jag önskar honom lycka, den lycka inte vi kan finna. Visst jag orsakade själv mycket till våra problem. Men jag börjarde ramla ihop, kraften rann ur. Viljan försvann. Vem blev jag, vem är jag, drömmer jag, är detta en psykos eller verklighet...mår jag bra? nej jag gjorde inte det, inte om jag kände så. Jag är nog inte ämnad för ett förhållande och vi är inte ämnade för varandra. Vi mår inte bra även om vi gjorde varandra glada så var inte lycka nådd. Vi försökte igen. Men vi krävde för mycket av varandra. Jag gav upp. Och nu finns ingen återvändå . Nu ska jag hitta mitt fokus, min dotter och mina studier. hoppas ditt fokus blir dig själv. wish u the best....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar