Såg en bild på facebook - fy vad jag saknar er!

För 16 minuter sen lades bilden upp på ditt bländande leende och din gyllebruna hud. Välkommen hem till kylan. Där sitter ni i vanlig ordning en fredagsnatt och skålar med era ölburkar och av bilden att läsa har ni lika kul som alltid. Hemma hos dig är det alltid varmt oavsett kylan utanför. Dina vänner, våra vänner är de bästa man kan möta och sist jag träffa er skratta jag så jag kved och det pågick långt in på förmiddagen, som i vanlig ordning. Det är vid den här tiden allt börjar "hemma", inte för att jag brukar vara ute här och se om staden lever, men rätt säker på att den staden leder med hästlängder i liv. Där brukar folk sällan sluta väsnas innan 5 och alla känner verkligen alla så oftast är det bara en enda stor fest, eller två. Vad jag vet har jag varken tid eller råd att återvända för besök förrän i juni, om ens då. Jag är ledsen om jag kanske åter igen sviker våra sommarplaner, men jag hade inte räknat med denna "fattigdom" som bet mig när jag återvände hit. Att CSN skulle säga tack å hej, var ju inte vad jag räknat med. Dock ska jag kanske inte säga att det är helt kört än,att det fortfarande finns en chans att jag kan nå sydliggare breddgrader med er, som jag lovat i snart 7 år!

Har jag tur förlåter du mig åter och vi förblir vänner i ytterligare 7 år till. Jag är inte världens bästa vän, men jag trivs i ditt sällskap och du har alltid livat upp mig och jag hoppas nästa möta blir minst lika fantastiskt som förra återföreningen vi hade då jag trodde du skulle kväva mig i dina kramar. Höjer glaset mot den stjärnlösa himlen och skålar för dig, för er, för oss. Ses!