"En seg dag i skolan, lyckades bra med matten trots att jag var okoncentrerad. Jag längtar hem. Direkt efter skolan blev jag körd till min nya fritidsplats eller va det nu vill att jag ska kalla det - Åke Dahlgren och hans små körhästar. Ringrostig, bland hästar, men någon hade skvallrat för den gamle kusken att jag var ett kuskbarn. Nu gällde det att visa att jag var en duktig elev. Jag lastade de två fuxarna Inter och Mirabell, gjorde vid, sela och satte för vagnen. Hela tiden iakttagen. Jag åkte med som groom och känslan var härlig, jag kunde lika väl varit i Vinslöv nu, i min hästfyllda barndom. Men det var jag inte. Jag var i ett samhälle jag inte ens minns namnet på, men det fanns ett stort ridhus och det låg i den djupa skogen i närheten av Tidaholm. Åke lät mig köra. Det måste varit dagens höjdpunkt. Väl hemma på VK blev en lång dusch och när jag blundade såg jag mig åter i ridhuset och den glada Åke som sa: Du kan ju köra häst. Nu vill jag bara sova, för i drömmarna är jag hemma i Skåne igen. Vill inte vara här mer."
21 februari
"Det var dags för skola igen, men det skulle inte bli en behaglig sådan. Jag hade värk i hela ansiktet och tvivlade på att skivan skulle bli färdig. Men efter att åter varit i studion stod jag med min "radioteater" i handen, jag hade klarat det. Jag hade fått en uppgift, planerat, skrivit manus, hittat de som ville vara röster och ljudklipp för att få ihop den lilla historia som mitt hjärta ville få utlopp för. Den lilla glädjen räckte dock inte för att ta bort smärtan, blev sämre. Jag ligger nu i sängen, sjukskriven. Ovanligt, men så är det. Becca erkände precis för personalen att hon tatuerat sig, gud blanda inte in mig i detta, jag vill bara sova. Jag vet inte om det blev nåt möte, men jag slapp iaf. Vaknade av att det var en massa spring inne hos mig, folk som ville låna tidningar och gav mig piller för den extrema smärtan. Kändes som de inte ville låta mig ligga där. Vid middagen fick jag nog och hasade mig ner till de andra. Patrik hade lovat att handla åt mig, hoppas han håller vad han lovar för jag behöver cigg nu. Alla är så tjatiga här i dag. Jag vill bara krypa upp i Beccas famn och smittas av hennes glädje, men inte ens det orkade jag. skit liv! "
23 februari
"Allt som vanligt i skolan, rökiga tanten, på plats igen. Medialektionerna började bli dryga då jag väntade på att de där som bestämmer skulle ringa. Trots väntan på telefonsamtal ekade det tyst. Var jag åter glömd, fast här. Jag gjorde en okej matlagning med hatet mot de som brukar glömma mig, i bakhuvudet. Tur Becca var med annars hade väl maten smakat ilska. Plötsligt kommer Isak av alla människor och säger att det är telefon. Wow, mina böner är hörda, får jag komma hem nu?
-Hej det är J.J....Bla bla bla oj va vi babbla. Alltid trevligt med överraskningar mitt i maten. Alla verkade glada för min skull att jag nu tänkte gå på en massa möten och med J.J. Alla var glada till och med Isak, men inte Mackan.
Efter gruppresan till Malmö och återföreningen med J.J blev jag nästan lite chockad när han sa - J.J drar ner dig i skiten.
Skiten ja, det var där jag inte skulle hamna igen. Är helt säker på att Mackan säger det bara för att förstöra för mig, men gillar ju Mackan så varför bråka, får helt enkelt koncentrera mig på min hemkomst om någon månad"
5 april
"Så nu är jag här, i ett kalt klassrum. Har geografi med en dam med rött hår och konstig dialekt och hamnade visst i en grupp som ska prata om Iran. 2 av de 3 Robin som visade mig runt på mitt studiebesök för 1 månad sen. Nu bor jag här, inte hemma men nära nog. Nu är det inget mer V.K för mig, jag klara det och nu sitter jag här i en liten bod på Jämshögs folkhögskola och planerar mina egna hemresor, när jag vill. Alla är så snälla, här ska jag stanna länge"
22 augusti
"Bara för man lämnat det förflutna bakom sig betyder inte att det förflutna lämnar en. En liten panik växte i mig när jag såg den storvuxna mannen vandra ute på gräset med Robin, Robin från VK. Visst blev jag glad att se han här, men den där mannen hade jag precis förträngt, jag var ju fri från VK nu eller kom de för att hämta mig?
I boden, snett över mitt, Mackan från Malmö, Robin från Göteborg. De var här för att stanna. Skulle vi klara detta på egen hand. Återstår att se och allt vi kan tänka: Livet här kommer vi! "
Det var 2005. Nu är det 2011 och ja livet här kom vi. Livet går bra och alla av oss från den tiden av våra liv, verkar ha det bra oavsett var de just nu befinner sig i världen. Ni ska veta att jag tänker på er allihopa (ja även personalen)
Nu åker dagboken ner i lådan igen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar