Anklaga en het augustidag för att va höst

Oj, inte meningen, självklart är det sommar i luften och denna hetta brukar ju följa med till månadens slut. Jag känner hur den osynliga klockan tickar i tinningen och påminner mig om att höstvardagen är så nära nu. Nicole började på dagis igen, vilket har gjort henne gott. Mitt sommarschema börjar närma sig sitt slut på jobbet och om en vecka ska jag åter till skolan för att göra ett datakunskap prov. Alltså till skolan. Snacka om att denna sommaren bara rann i väg. Självklart har vi hunnit med mycket och lite till, men ändå!

Om 3-4 veckor sitter jag åter igen och trycker framför skolans datorer och matar mig själv med information, då börjar skollivet igen.

Jag har ju även haft sommarlov på min "skrivblogg", men i dag 2 dagar in i augusti väckte jag liv i den igen med 3 av sommarens handskrivna texter. Jag sitter och stirrar på dem där på bloggen och är övertygad. Jo, de hör hemma där.

Jag blickar ut över min ostädade lägenhet som stått ensam länge, här sitter jag igen. Hemma och det ser ut som ångest. Än mer ångest när jag vet att det måste städas då mina föräldrar åter når Värmland i morgon kväll.

Eller så får det va, för just nu eller nyss har jag ingen lust att städa. Den arm som blottas i ett av två fönster, bränns. Solen vill ha ett besök, så nu går jag ut och lämnar den stökiga ångesten bakom mig och säger hej till Augusti