Små smarta böcker från bibblan

Är inne på andra veckan i skolan och hittills är 3 av 6 arbeten inlämnade. Än ingen stress trots tunga ämnen. Just nu är jag hemma och gör ett djupdyk i böcker om ett ämne jag aldrig berört. Har bestämt mig för att ämnet ska bli gripbart i sina frågeställningar innan jag beger mig till skolan i dag.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Drygt en vecka senare, kommer videoinspelningen av Kedjans projektlåt - Ringar på vattnet. En låt till förmån för Afrikas Horn och i samarbete RH

Jag vill se

En del av min barndom

När jag gick på mellanstadiet, gjorde vi en teateruppsättning med klassisk musik. Griegs melodier spelade en stor roll. Just i stunden tänkte jag inte så mycket på den, men i efterhand är jag faktiskt rätt stolt över vad våra lärare och vi presterade. Då vi hade gjort alla bakgrunder och kläder själva. Vi var bara barn, hade kul och prestation var väl det sista vi tänkte på. Då premiären skulle äga rum befann sig mina föräldrar på en resa i Norge, så de fick se genrepet. När de kom hem hade de köpt en Evard Greig skiva till mig. Jag spelade nästan sönder den och jag var super glad för de klassiska sagor som utspelades ur högtalarna.

Jag tror att anledningen till att jag minns denna nu, är för att jag i dag såg ett helt avsnitt med Maestro tillsammans med Nicole. Jag gillade det även om de påminner mycket om program med samma anda: Kändisar som gör nåt, tävlar, åker ut, vinner och slutligen blir folkkära. När jag hörde talas om programmet tyckte jag det lät lite udda med en dirigent tävling, men det var faktiskt riktigt fascinerande då den klassiska musiken också är en konstform. Och nej, jag har inte tappat förtroendet för nån av deltagarna i programmet, snarare för det program som tar upp att man nästan borde. Mitt hjärta glödde av mammalycka då jag ser och hör hur Nicole tittar intensivt på när de dirigerar och börjar nynna med i Bergakungens sal. Hon sa att det såg kul ut och lät som en levande saga. Sen den timmen har jag saknat min Edvard Grieg skiva, som är en del av min barndom och kanske även blir en del av hennes..

Ni har väl hört talas om Kedjan? Kolla länken annars

http://www.finest.se/userBlog/entry.php?uid=38532&beid=1814949

Movits - I-landsproblem

De verkar sjunga på sista visan

Jag tror, dock inte säker att det var våren 2009 jag införskaffade mig ett par Logotec högtalare med sån där baslåda via Onoff.se. De finns nog ingen genre jag inte tvingat dem att spela och volymen har ibland varit skadlig.

En gång råkade jag bränna hål på nätet när jag hade med dem ute på balkongen och de har fått vara med om ett antal flyttar, men inget verkar ha rubbat dem. Jag har alltid kunnat lita på dem och än mer älskat dem. Ja, man kan faktiskt älska ett par högtalare.

De har varit en del av mitt knasiga liv. Nästan alla mina närmaste har varit på och pillat på volymknappen minst en gång och varit en stor del av min kreativitet.

Jag minns de gångerna jag faktiskt stört mig på att de varit så bra (Typ när min störbo, levde ut hans titel och höjde volymen till max trots tidpunkt på dygn och att jag bett honom sänka, en riktig retsticka.)

Trots att de kom in i livet 2009, blev det inget klagomål på dem förrän sommaren 2010. (Då hade jag dessutom börjat spela ganska brutal musik, inte grannvänlig med andra ord.)

För så är det, de har verkligen varit det perfekta sättet att visa grannarna att man är en snäll liten prick, då det oftast, både då och nu kommer mest svenska klassiker eller Jazz när volymen är som högst och det verkar gå hem även här uppe. Ja, menar vem kan motstå Siw Malmkvist?

Typ samma dag som mitt öra fick spatt och sluta fungera ordentligt drabbades även dem av ett rejält glapp. Detta har aldrig hänt innan. Inte det med mitt öra heller för visso, kanske den lider med mig och blir som förr när jag också blir det,eller?

Om inget annat så får jag sörja dem en stund och sedan koppla in någon av de andra två högtalarna jag har här hemma och skapa historia med dem och hoppas att det dröjer länge till innan de också börjar sjunga på sista visan..

Min Sims är en alkoholist

Just i stunden har hon precis fotograferat ett knippe små fåglar. Nu står hon där i underkläderna mitt på gräsmattan och tar sig ett glas vitt (ingen aning vad det ska föreställa. Antingen vin eller champagne ) Det där glaset har jag sett henne ta när hon vattnar blommor, kollar tv, hälsar på vänner och till och med när hon kommer ur duschen. Att hon tar ett glas när hon skriver blogginlägg eller liknade kan jag dock förstå ;)

Nog för att jag själv bestämde att hon skulle vara en partytjej, men då menade jag ju inte att hon skulle springa runt och dricka jämt....

Fast det förklarar ju varför hon är hungrig,trött hela tiden och tycker

trädgårdsarbete är tråkigt. Alltså bara så ni vet, är min Sims en alkoholist. Men döm henne inte!

En av förra årets favoriter har hittat tillbaka till högtalarna

Lediga veckan

Ja 8 veckor bara *poff* borta. Slut, gone, förbi. Sen i måndags är jag "arbetslös", men inte sysslolös. Jag lyckas ju alltid hitta på nåt. Typ dra på mig en yttre hörselgångs inflammation, urinvägsinfektion, sova extra mycket, städa en del och några kilometers promenader. Det är skönt att ha Sessan hemma igen och även om vi inte är allt för kreativa, så vad gör det. Vi bara är. När hon inte är på dagis vill säga. Ja dagis, det drar gång på riktigt nästa vecka. Då börjar allvaret, då är det andra terminen på omvårdnads linjen som börjar. Det har ryktats om en väldigt intensiv termin. Så det är väl bra om jag fått tillbaka min nu lite förlorade hälsa tills dess, gott mod behöver jag inte för det har jag gott om. Vet inte var min lilla stråle av positiv kraft kommer ifrån, men jag vet att den finns där.

Alltså, jag måste ju erkänna att trots de få dagar som har gått saknar jag jobbet, arbetskamraterna, de boende och rutinerna, men en ledig vecka är då aldrig fel, eller hur?

Vilken var den första vuxenfilmen du såg som litet barn?

Mamma hade Purple rain inspelat och jag var inte sen som 5-6 åring att gå igenom filmlådan i brist på annat att tittat på. Den lådan var mest fylld med inspelningar när pappa tävlade i enbett, dokumentärer från Colombia och denna. Purple rain. Som litet barn verkade den väldigt intensiv och lite läskig med alla dessa höga toner och känslor.

Några år senare gick jag igenom föräldrarnas skivsamling och hittade mammas skiva The hits med Prince, plötsligt förstod jag hans sound.

Jag såg filmen en gång till, den var bra trots min unga åldrer, bra men vuxen. Tycker fortfarande i vuxenålder att den är intensiv, känslosam, rockig, men också helt jäkla fantastisk och ett antal tårar har fällts. Vilken var din första vuxenfilm som du såg som barn?

Video games live

Slog på teven för en liten stund sen. Hamnade på SVT24 och ett program som heter Video games live. Först trodde jag det var typ som en award, men nej. Det är en seriös och världsberömd föreställning där en enorm symfoniorkester och kör framför musikteman från de stora spelen som till exempel World of warcraft, Halo, Zelda, Tetris och Super Mario är några av de namn jag kan. Jaha, tänker ni säkert vadå då?

Samtidigt som orkestern spelar visas de klipp från spelen som tonerna utspelar sig från och färgsprakande strålkastare lyser upp den publik som glatt jublar. Alltså det är så mäktigt, då många av dessa spel är mer som filmer, där grafiken känns verklig och musiken får en att känna. Detta är dessutom en riktig familjefest då de anordnar tävlingar i bland annat Guitar Hero och där vinnaren sedan får gå upp på scenen och spela tillsammans med orkestern. Det finns nog inget klassiskt instrument som inte medverkar och även en utspacead gitarr som ser ut som den kommer direkt från rymden dyker ibland upp och gör det rockigt. Det verkar verkligen vara något för alla, morföräldrar med sina barnbarn, flickvänner med sina pojkvänner och unga spelfreaks. Programmet i sig är också bra då de blandar med stycken från konserten med intervjuer och bakom kuliserna, vilket gör det hela mer personligt och intressant. Jag är så nyfiken på detta i verkligheten. Tänk att de i två timmar blandar stenhård rock med det klassiska och de gör det bra och hade jag kunnat hade jag åkt och sett det. Tror helt ärligt att min femåring hade gillat det!

Om ni inte tror mig eller måste se detta med egna ögon för att förstå vad jag menar, har jag underlättat med att länka från svtplay, så ni kan se vad jag såg. Är tillgängligt till 12/9:

http://svtplay.se/t/128511/veckans_forestallning

Hon är grymt bra och hon får avsluta min torsdag. God natt på er alla!

Klockan är nästan tio. I väst vandrar solen sin gång mot mörker. Månen står högt och vinden är kall. För mindre än två veckor sedan behövde man vara ute runt sex på morgonen för att uppleva 10+. Det var då, nu är nu och nu är värmen bortblåst. Men himlen är fortfarande vacker. Precis som då, för två veckor sen. .

Published with Blogger-droid v1.7.4

Filip & Fredrik visade mig runt i Säffle med deras program Lite Sällskap och några månader senare flyttade jag hit

Alsolsprits dränkt bomullstuss, två plåster och en dos alvedon

Det dunkar och värker runt och i örat, men sova måste man ju oavsett. När jag vaknar upp hoppas jag att den här dåliga drömmen är ett minne blott då tinnitusen ekar som en hård puls i huvudet och inte ens musik kan dämpa den. Inflammation i yttre hörselgången har det sagt och tips på kurer som kan bota har varit många. Jag känner mig vilse i alla råd och mitt i allt har jag ont. Har inte tid med det. Mini semestern är över jobbet kallar i morgon och fram till söndag. Allt jag får göra är att be. John blunda står här nu, han har smekt av mig kläder,bäddat upp sängen och nattens saga är redo. Den kommer nog handla om alla de ljuva toner jag gått miste om de senaste dagarna. Nu önskar jag och mitt dumma öra god natt!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Jag är kär i man vid namn Gad

Gad Gustaf Grecke. En man vars liv har fångat mig. Som ur en levande dagbok har jag fått ta del av hans liv. Ett liv som inte är slut, det har bara börjat. Han lät mig se hans bakgrund, hans inre, hans svaghet och kärlek. Precis när det kändes som jag visste allt, tog det slut. Sista sidan var skriven. En bok, lika tjock som en tung bibel hade fångat mig under en hel sommar. Orden om Gad Gustaf Greckes liv. Han kändes så verklig, precis som att jag kunde smeka hans kind och se det alla dessa kvinnor föll för. Han var en poet med orden och fångade livets detaljer medan han trollade bort det onda i verkligheten. Ljuva toner hördes alltid i bakgrunden, jazz. Han är en man, alldeles för gammal för mig, men orden hans, faller vilken kvinna som helst i smaken. Jag bläddrar, sökande efter en missad sida, men nej det är slut. Det kändes som jag läst ett konstverk, ett målande konstverk om allt det vi kan känna igen oss i även om vi inte är Gad. Det är inte slut för alltid dock, bara en stund till, då Anders Jacobsson, författaren som är känd för att vara en av de två bakom Sune & Bert, lovar att Gad Gustaf Geckes återkommer. Bok nr 2 i trilogin skrivs för fullt och jag kan inget annat än säga att jag längtar till att åter få ta del av Gads liv. Namnet som gjorde att jag blev kär i en bok.

Måns Zelmerlöv

Är du mänsklig eller fejkar du bara, för om du fejkar gör du det bra!!

Sitter och tittar på reprisen av Allsång på Skansen och bara ler. Alltid lika bra, men dock fick dagens program mig att ifrågasätta om programledaren Måns är en robot?

Alltså alla vet vi ju att han kan sjunga, vara programledare, dansa, vara röst i Disneyfilm, låta som en hårdrockare, spela gitarr som han aldrig gjort nåt annat, se snygg ut trots att han flåsar och talar skånska så alla förstår.

Grabben Zelemerlöv är 2 månader äldre än mig och jag börjar undra om han är omänsklig eller bara sjukt skicklig med det han gör. Jag tillhör i alla fall dem som inte tycker att han gör ett dåligt jobb som allsångsledare då han både kombinerar det vanliga programmet med sin egen skönsång. Sen kan man ju ifrågasätta sig själv om man tänker vara avundsjuk på denna skicklighet eller inspireras av den istället. Kan Måns lyckas, kan vi!

VK-Utdrag ur en överfylld dagbok som låg längst ner i en kartong

Tisdagen den 1 februari -05:

"En seg dag i skolan, lyckades bra med matten trots att jag var okoncentrerad. Jag längtar hem. Direkt efter skolan blev jag körd till min nya fritidsplats eller va det nu vill att jag ska kalla det - Åke Dahlgren och hans små körhästar. Ringrostig, bland hästar, men någon hade skvallrat för den gamle kusken att jag var ett kuskbarn. Nu gällde det att visa att jag var en duktig elev. Jag lastade de två fuxarna Inter och Mirabell, gjorde vid, sela och satte för vagnen. Hela tiden iakttagen. Jag åkte med som groom och känslan var härlig, jag kunde lika väl varit i Vinslöv nu, i min hästfyllda barndom. Men det var jag inte. Jag var i ett samhälle jag inte ens minns namnet på, men det fanns ett stort ridhus och det låg i den djupa skogen i närheten av Tidaholm. Åke lät mig köra. Det måste varit dagens höjdpunkt. Väl hemma på VK blev en lång dusch och när jag blundade såg jag mig åter i ridhuset och den glada Åke som sa: Du kan ju köra häst. Nu vill jag bara sova, för i drömmarna är jag hemma i Skåne igen. Vill inte vara här mer."

21 februari

"Det var dags för skola igen, men det skulle inte bli en behaglig sådan. Jag hade värk i hela ansiktet och tvivlade på att skivan skulle bli färdig. Men efter att åter varit i studion stod jag med min "radioteater" i handen, jag hade klarat det. Jag hade fått en uppgift, planerat, skrivit manus, hittat de som ville vara röster och ljudklipp för att få ihop den lilla historia som mitt hjärta ville få utlopp för. Den lilla glädjen räckte dock inte för att ta bort smärtan, blev sämre. Jag ligger nu i sängen, sjukskriven. Ovanligt, men så är det. Becca erkände precis för personalen att hon tatuerat sig, gud blanda inte in mig i detta, jag vill bara sova. Jag vet inte om det blev nåt möte, men jag slapp iaf. Vaknade av att det var en massa spring inne hos mig, folk som ville låna tidningar och gav mig piller för den extrema smärtan. Kändes som de inte ville låta mig ligga där. Vid middagen fick jag nog och hasade mig ner till de andra. Patrik hade lovat att handla åt mig, hoppas han håller vad han lovar för jag behöver cigg nu. Alla är så tjatiga här i dag. Jag vill bara krypa upp i Beccas famn och smittas av hennes glädje, men inte ens det orkade jag. skit liv! "

23 februari

"Allt som vanligt i skolan, rökiga tanten, på plats igen. Medialektionerna började bli dryga då jag väntade på att de där som bestämmer skulle ringa. Trots väntan på telefonsamtal ekade det tyst. Var jag åter glömd, fast här. Jag gjorde en okej matlagning med hatet mot de som brukar glömma mig, i bakhuvudet. Tur Becca var med annars hade väl maten smakat ilska. Plötsligt kommer Isak av alla människor och säger att det är telefon. Wow, mina böner är hörda, får jag komma hem nu?

-Hej det är J.J....Bla bla bla oj va vi babbla. Alltid trevligt med överraskningar mitt i maten. Alla verkade glada för min skull att jag nu tänkte gå på en massa möten och med J.J. Alla var glada till och med Isak, men inte Mackan.

Efter gruppresan till Malmö och återföreningen med J.J blev jag nästan lite chockad när han sa - J.J drar ner dig i skiten.

Skiten ja, det var där jag inte skulle hamna igen. Är helt säker på att Mackan säger det bara för att förstöra för mig, men gillar ju Mackan så varför bråka, får helt enkelt koncentrera mig på min hemkomst om någon månad"

5 april

"Så nu är jag här, i ett kalt klassrum. Har geografi med en dam med rött hår och konstig dialekt och hamnade visst i en grupp som ska prata om Iran. 2 av de 3 Robin som visade mig runt på mitt studiebesök för 1 månad sen. Nu bor jag här, inte hemma men nära nog. Nu är det inget mer V.K för mig, jag klara det och nu sitter jag här i en liten bod på Jämshögs folkhögskola och planerar mina egna hemresor, när jag vill. Alla är så snälla, här ska jag stanna länge"

22 augusti

"Bara för man lämnat det förflutna bakom sig betyder inte att det förflutna lämnar en. En liten panik växte i mig när jag såg den storvuxna mannen vandra ute på gräset med Robin, Robin från VK. Visst blev jag glad att se han här, men den där mannen hade jag precis förträngt, jag var ju fri från VK nu eller kom de för att hämta mig?

I boden, snett över mitt, Mackan från Malmö, Robin från Göteborg. De var här för att stanna. Skulle vi klara detta på egen hand. Återstår att se och allt vi kan tänka: Livet här kommer vi! "

Det var 2005. Nu är det 2011 och ja livet här kom vi. Livet går bra och alla av oss från den tiden av våra liv, verkar ha det bra oavsett var de just nu befinner sig i världen. Ni ska veta att jag tänker på er allihopa (ja även personalen)

Nu åker dagboken ner i lådan igen

Hamnade visst på Youtube och fick mig ett gott skratt

Ni måste ju bara kolla in - Internet är för porr (http://youtu.be/cMzohR31Fto)med samma svenska gäng. Som jag har letat efter den här musikalen, bättre sent än aldrig och det är allt härligt med ett sista tisdags skratt, inte sant?

(Eller kolla in det amerikanska originalet: http://youtu.be/md0qQJ8cmN8 )

Det var så här det började en gång i tiden, tack Pidde !

min konstnär

Den fula ankungen i solen av Nicole

Published with Blogger-droid v1.7.4

Dagens Jepser :D

2006-08-04

Min vackra ängel är nu 5 år och om hon får bestämma så fyller hon 6 år nästa torsdag. Det har varit en vecka i hennes ära, då det gullats en extra massa, smusslats med presenter och fått besäk av mormor och morfar. Solen har hållt oss sällskap och stranden har varit välbesökt, favorit stranden så klart. Hon var som dagen innan julafton, fast värre. Det var som hon själv insåg hur fort tiden har gått, hur stor hon börjar bli. Exakt ett dygn senare var hon minst lika uppspelt, men då var det "Mamma, när man är 5 år får man vara uppe länge, när man är 5 år får man titta på Cartoon Network, när man är 5 år kan man och så vidare...Men till slut somnade hon.

Dagen D började med att jag vaknade sist av oss och i soffan satt ett långbent leende och slog med sina fjäderlätta ögonfransar av lycka. -Mamma nu är jag 5 år!

Vi kramades så vi nästan började gråta, precis som vi nått över en onårbar gräns eller liknade. En fin kaka, smörbullar från Sandy´s konditori i Tyringe (tror de bytt namn, sen jag flytta) och några presenter låg och väntade på oss. Hon öppnade och sken upp. Visst var hon glad för presenterna och kakan, men det var inte därför. Det var för att hon visste precis vad hon skulle göra med denna dag: Först ha födelsedagsmys med oss, byta om för att sedan åka och köpa tårta som hon ville bjuda dagiset på. Hon skulle ha dagiskalas.

Inne på Holgers Café visste hon precis vad hon och de andra barnen skulle gilla - 2 fina prinsesslängder. Morfar, jag och födelsedagsbarnet körde upp till dagiset. Hon slängde sig i famnen på fröknarna, berättade stolt om att nu var hon 5 år och hon skulle bjuda på tårta.

Klockan 14:00 återvände vi, hon sken stort. Hon hade haft ett jätte bra dagiskalas med några av hennes favoritkamrater och hennes favoritfröknar, hon saknade bara Marielle där.

Det var en varm dag, så vi åkte ner till favoritstranden med mormor och morfar. Hon tog sig ett litet dopp. Dock blev hon lite gnällig, eftersom jag inte hoppa i henne, då jobbet kallade för kvällen. Jag gav henne en stor kram och försvann i väg i 5 timmar. När jag återvände fick jag smaka på hennes önskade födelsedagsmiddag: En stor saftig kräftmacka som liknade en färgglad blomma som min pappa gjort till de andra 3 tidigare och som Nicole glatt ätit. Vi läste hennes favoritsaga innan hon somna och sov tungt. Dagen efter hann hon inte säga mycket förrän hon sa " Nästa torsdag fyller jag 6 år mamma!

Hon tackar alla för gratulationerna via min facebook, sms, vykort och telefonsamtal. Förutom dessa fick hon fina sängkläder, docka, filmer, badlakan, ritblock, cd-sagor och en alldeles egen blänkande cd-spelare med tillhörande Siw Malmkvist som hon glatt spelar om och om igen. Det var en vacker dag!

Mormor och morfar stannade till lördag eftermiddag så bara för att hennes dag var slut betyder inte att hennes vecka var slut. Mycket trevliga små äventyr och massa god mat. Vi är jätte glada för att de kom de där 45 milen för oss. Nu börjar ett nytt år, eller hur min älskade 5 åring?

Mest spelade Mando Diao låten, just nu:

Radiohumor 1 - Pang prego: Jossan, Nanna, Kringlan & Simon

B.B King - Bad Luck Soul

Ja så heter låten som jag glatt trallar med i. Den är gulligt bra. Kom hem för en stund sen efter att ha vandrat 2,5 km i solnedgångens sken. Detta efter att jag avslutat mitt kvällspass på jobbet. Det var en bra kväll, fast det brukar det ju vara. Om man backar ytterligare så lämnade jag ju bloggen och begav mig ut på stan. Inte för att shoppa eller sitta och steka i solen. Nej nej, det var motion som gällde. Min Noom Android skulle rasta mig, blev dock sur när jag hade gått mer än 1 km och den bara visade att jag gått 68 m. Detta berodde på att den var inställd på cykling. Jag var tvungen att stanna och skratta en stund i hetta. Ja hett det var det verkligen, men jag vandrade på och hann med 3 km innan jag nästan sprang in på jobbet, svett och dann. Innan jag kom dit, svängde jag av vid kanalen och lyckades tajma slussarna för första gången. Alltså jag tillhör ju de som bara sett detta på tv. Det är dock lite pinsamt att det nu är augusti och att det är först nu jag ser det, då detta pågått för fullt hela sommaren. I vilket fall, intressant var det och jag har massa bildbevis.

I kväll träffade Han som jag är vikarierande kontaktman för och han höll nästan på att hoppa till då han såg mig. Han skrattade och sa - Oj, vad brun du blivit, trodde det var din skugga som var på besök.

Vi skratta glatt ikapp och jag gladdes över att min heta vandring gjort så bra resultat.

Gick förbi Coffes jobb på hemvägen och gav han en stor puss så att han klarar sig i natt då det åter är dags för ett nattpass på hans jobb. Jag tänker inte spendera natten med hans apkatt som är helt loco så fort Coffe inte är hemma, jag passar på att smyga dit när han somnat *fniss*

Nu ska jag försöka ta tag i mitt kaos, eller ja snart. För nu är jag mätt. Paltkoma som de säger här typ. Ska chilla en stund, sen får vi se vad kvällen har att bjuda på!

Anklaga en het augustidag för att va höst

Oj, inte meningen, självklart är det sommar i luften och denna hetta brukar ju följa med till månadens slut. Jag känner hur den osynliga klockan tickar i tinningen och påminner mig om att höstvardagen är så nära nu. Nicole började på dagis igen, vilket har gjort henne gott. Mitt sommarschema börjar närma sig sitt slut på jobbet och om en vecka ska jag åter till skolan för att göra ett datakunskap prov. Alltså till skolan. Snacka om att denna sommaren bara rann i väg. Självklart har vi hunnit med mycket och lite till, men ändå!

Om 3-4 veckor sitter jag åter igen och trycker framför skolans datorer och matar mig själv med information, då börjar skollivet igen.

Jag har ju även haft sommarlov på min "skrivblogg", men i dag 2 dagar in i augusti väckte jag liv i den igen med 3 av sommarens handskrivna texter. Jag sitter och stirrar på dem där på bloggen och är övertygad. Jo, de hör hemma där.

Jag blickar ut över min ostädade lägenhet som stått ensam länge, här sitter jag igen. Hemma och det ser ut som ångest. Än mer ångest när jag vet att det måste städas då mina föräldrar åter når Värmland i morgon kväll.

Eller så får det va, för just nu eller nyss har jag ingen lust att städa. Den arm som blottas i ett av två fönster, bränns. Solen vill ha ett besök, så nu går jag ut och lämnar den stökiga ångesten bakom mig och säger hej till Augusti

Det här är konst - han är konst - Han är Bob Hansson och det här är från hans monolog

Tänker högt: Bara med Operah i spetsen?

Såg finalen av The Big Give, en programserie som Oprah Winfrey låg bakom. Det gick ut på att 10 deltagare skulle bli 3 och dessa deltagare skulle agera välgörenhet och ge mest och bäst till behövande runt om i landet. Det fanns 3 domare var av en var Jamie Oliver. I finalen skulle de 3 finalisterna jobba som ett team och samla ihop pengar till en skola och The Blue man group ställde upp med både pengar och artisteri. Samtidigt fick ett barnsjukhus en matlagningskurs och leksaker. Båda eventen var djupt uppskattad av barnen och man log av att se hur enkelt det egentligen är att engagera sig, att ge och att se förändring.

Imponeras verkligen av entreprenörer med stora visioner och hjärta av guld.

Eftersom det var final var ju de förra deltagarna inbjudna för att se vem som skulle vinna. Man fick se att även dem gjort mycket bra för främmande människor de bryr sig om och för detta skulle de belönas. Med inte 10 utan 30 000 dollar. De som kom på 2:a och 3:e plats skulle få 100 000 dollar var och vinnaren skulle få 500 000 dollar för egen ficka och 500 000 att skänka bort i välgörenhet. Det här här - Bara med Oprah i spetsen, kommer in.

Kan någon förklara för mig, hur de som precis varit givare, nu är de som får och varför får de en summa de själva inte ens skänkt bort i programserien?

Tanken bakom programet är vacker och det känns ju som att det är en självklarhet att Drottningen av Talkshow ska dra igång detta. Jag hoppas de som var med i tävlingen ändå fortsätter med välgörenhet, trots att en stor summa pengar alltid sitter bra för ens ego....

Oprah är ju väldigt djup i sina samtal med både kändisar och privata själar och oftast fälls det minst en tår per avsnitt och man får se mycket ondska och verklighet. Typ den när hon hittade sin syster eller skulle på dejt med Michel Jacksons bror. Sånt är gripande och man förstår varför hon är Drottning inom denna genren. Dock är hon även världs bäst på att vara överdrivet generös mot sin publik. Det som så gulligt började med att alla i publiken fick något av gästens verk (bok eller film), verkar ha slutat med "För att i dag är en bra dag, här har ni en splitter ny bil"...(min tolkning)

För en svensk som mig, börjar jag nästan undra om Sverige är ett fattigt land? Visst delar våra program också ut pengar och bilar efter lite möda, men vi kastar inte ut det hur som helst. Är det något vi inte vet, något vi missar? Hur gör USA, egentligen?

Jag menar det är ju ett land som både är världens rikaste och fattigaste på samma gång och ändå kan de göra så? Vad är deras hemlighet?

Någon annan som också har hamnat på svensk tv och är Oprahs talkshows konkurrent är ju Ellen. En komiker och skådis som sadlade om för tv och hon hon är verkligen generös på många sätt. Både med att dela ut dyra ting till sin publik, men också med sitt varma skratt och humor. Visst, kan hon visa djupa historier, men de är mer sällsynta hos henne och hon är en sann välgörenhetsgivare både på och utanför tvskärmen.

Kan det vara så att tack vare hennes humor, så ifrågasätter man inte hennes generösa tvshow, som med allvarliga Oprah?

Eller har jag fel?......hm