Best friends forever?
Typ högstadiet. Ingen av dem har jag nån direkt kontakt med. Men varför fann vi varandra? Jag tänker ofta på dom och undrar vad de har för sig nu. Om allting hade varit annorlunda när man var under 18, skulle vi fortfarande vara vänner nu?
Tänker på min barndomskompis. Hon var min förebild. Hon var 3 år äldre och hon var så cool. Vi umgicks inte jämt eftersom hon bodde så långt borta. men vi kände varandra i 19 år! Samma år som vi skulle firat 20 års vänskap förlorade vi den pga av en kille. Han var min vän sen 4 år tillbaka och de fann varandra och vi 3 gled isär. Nu har det snart gått två år och hon har fortfarande inte yttrat ett ord till mig eller min familj. Han har bett om ursäkt flera gånger för att vår vänskap fick sig en törn och vi pratar igen, men inte hon. Inte hon som betytt mest i mitt liv.
Tänker på de vännerna man fått på skolan genom åren. En av dem började som kärlek och blixt snabb sambo och där kärleken avtog när han slutade. Han är nu en av de närmaste och en av de bästa vännerna i mitt liv och dessutom pappa till min vackra dotter.
Tänker på den där coola bruden som kände alla innan jag ens hade hört talas om henne och som plötsligt en dag frågade om jag ville följa med och handla red bull på rasten. Sen var vi som oskiljaktiga i ett år och sen flyttade hon tillbaka till skåne, men vi försökte ses så mycket vi kunde med tanke på att jag var nybliven mamma och avståndet. Förra året flyttade hon tillbaka upp hit och vi kunde umgås igen. Skolan tog dock sin tid och trots att avståndet var mindre såg vi inte lika mycket och på senaste tiden har vår vänskap fått sig en riktig törn. Men jag hoppas hon förlåter mig när vi ses igen för jag skulle inte klara att liv utan världens underbaraste Chasse!
Tänker på hur the Awsome 3, fann varandra? Philip och jag har känt varandra i 3 år och han är nog den enda kompis jag inte bråkat med, trots att vi känt varandra så länge. Kalle och jag började prata första dagen och upptäckte massa saker vi har gemensamt och vänskapen håller i sig än.
Tänker på Pidde. Gud, där har vi en till jag har känt länge nu. 4 år, massa fester, glädje, bollplank och stamp. Oense har vi varit men aldrig ovänner. Och än i dag håller han mig uppdaterad på vad som händer i hans liv.
Tänker på Västgötakollektivet. Becca, min kära resande smålänning. Vi har inte setts på år men du finns där än!
Asså egentligen hade jag kunnat rabbla upp massa människor vars vänskap man har funderat på men de här människorna är de vänner som gjort livet till en glädje. Som har gjort att man tror på vänskap trots att den viktigaste vänt en ryggen. Tack vad skulle Jag gjort utan er, även om vi inte ses så vet jag att ni finns där. Vänskap är guld värt!
