Som inte grannarna tyckte jag var jobbig redan

Alltså har inget bevis som styrker att jag har stört mina grannar men lite skyldig känner jag mig när jag slår igen porten bakom mig när jag varit ute och rökt. För en halvtimme sen var det dags igen, röka alltså. Ensam stod jag ute i kylan och kollade ut över den sovande bakgården och alla dess släckta fönster och det enda som höll mig sällskap var den isande kylan, men det var inte tyst. Nåt kändes fel. Många av bilarna på baksidan är av märket Volvo och är försedda med motorvärmare eller som i detta fall diselvärmare. Så det brukar höras ett dovt ljud från bilarna under nätterna, så att deras ägare ska slippa den kyla jag och min mindre lyxiga bil får utstå varje gång vi åter igen ska samspela efter en kall natt. Fast nu är det inte om min bil detta handlade om.

I alla fall, det dova ljudet är jag van vid men ånga/rök var jag inte van vid. Var tvungen att passera den silvriga Volvo några gånger för att se i fall det satt någon där i. Ljudet gav mig huvudvärk. Jag skulle precis vända tillbaka till min port för att fimpa min cigg och gå in i värmen, när jag plötsligt ser gnistor i ögonvrån. Spelade mina ögon mig ett spratt? Jag vänder mig om och jag var tvungen att stanna där ute lite längre för att se om det jag såg var på riktigt. Jag behövde inte vänta länge förrän nästa regn av brinnande små ting kom, nu stod jag bara två meter från bilen med blicken riktad mot den och jag höll på att ramla baklänges. Jag backade långsamt och kände att pulsen steg..Varför är det bara jag som är vaken!?

Jag fimpar och slänger en sista blick mot bilen, som en blink kommer en ensam gnista igen. Nej nu blir jag för nervös för mitt eget bästa.

Går upp och berättar för Coffe och vi letar och har oss efter ägaren. Jakten går inte så bra, så vi ringer 112 och berättar och ber om hjälp...De skickar en brandbil som dyker upp efter 3 minuter och lyser upp hela gatan och och det dånar och har sig och brandmän/kvinna springer runt och har sig och frågar om det är vår bil. Om jag fick huvudvärk av ljudet från volvon var det inget mot brandbilens enorma motorljud och dess vita strålkastare som lös upp mig.

Hej där ägare här har du mig. Nej, faktiskt inte minsta tecken på liv från nåt fönster.Vi lämnade bilen i brandmännens händer och väl hemma hittade vi ägaren. På Facebook. Hade jag hittat han först hade jag tagit kontakt med honom direkt och nu hoppas jag att han inte är sur för att jag kanske väckte honom mitt i natten av att en massa brandmän/kvinna stod och granskade hans fina bil. Ja fin var den, så det är väl dumt om gnistorna skulle starta något. Nu får jag väl helt enkelt hoppas att grannarna tycker om mig ändå...