Städa, diska, laga mat, tvätta, ta barnet till dagis, älska, göra frukost, gå promenader och söka jobb och älska mycket mera. Kanske får det att låta som mannen i huset inte gör nåt, så är det knappast. Han gör precis lika mycket och han gör det bra. Har upptäckt att jag kan bli "nykär" minst 2 gånger i veckan i denna fantastiska man som snodde mig från Skåne/Blekinge till detta vackra norr av Dalsland/Värmland. Nyfikna röster frågar ofta: Varför flyttade ni hit?
Mitt svar klingar lika vackert varje gång: Av gammal kärlek som inte har rostat, utan blommar på nytt!
En månad har gått och visst har vi haft en vardag av både onda och goda ord i vår för tillfälligt, enformiga vardag. Det vuxna livet går segt för oss båda, 2010 var varken mitt eller hans ord, men jag har nåt som har blommat sig stark, tack vare honom. Jag har en tro. En tro på att tro, hopp och kärlek övervinner allt. Vår kärlek!
Visst, det betalar inte högen med räkningar, men den påminner oss om att framför detta dyra och svåra år så finns ett ljust och det ljuset vill skina på oss nästa år, men bara om vi inte slutar tro på oss och den lycka och kärlek vi byggt starkare nu än någonsin.
Ja Coffe, det är ett namn som cirkulerat mer än en gång på just denna blogg och än är det långt ifrån slut. Fast även här finns det en skillnad. Det är ett nytt kapitel av oss i en nyskriven bok. Vad är det då med denna Coffe som gör att jag med nöje diskar, städar och bara myser i soffan av hans närhet som smeker mig på kinden, trots att hans blick riktar sig mot skärmen där Zlatan som sparkar boll. Jo, sen den första dagen mina ögon la blicken på denna långa förälskelse på 1,94 m så har den haft svårt för att slita sig till 100%.
2 år av berg och dalbana, inte bara för oss utan för dem runt omkring. Vi möttes i en dokusåpa, med andra ord en folkhögskola. Nu har vi mötts igen, i en annan stad, i ett annat liv. Nu påminner det med om en dokumentär, en romantisk sådan. Titlen på denna borde vara typ: Om att leva med en gnällig flickvän eller Jag älskar dig ändå.
Lite hårda ord om mig själv, men typ så. Jag erkänner, ja tycker synd om Coffe , för oftast (precis som förr) är jag som en evig pms människa som gnäller en massa och jag chockas ofta över insikten om hur stor hans kärlek är för mig, att han ens orkar stå ut. Jag har börjat lära mig stå ut. Älskar han mig så mycket borde jag faktiskt ta till mig det och älska mig själv lika mycket. Jag går här hemma och pysslar, senast i kväll grävde jag fram vårt skrivbord under alla papperna och i morgon väntar tvätt och en ny diskhög. Det gör jag med nöje.
Jag är lycklig och det finns bara tre saker som gör mig helt lycklig: Min besvarade kärlek av min älskade Coffe, min älskade dotter som ger mig bekräftelse på att jag är en bra mamma, hennes mamma. Ja och på tredje plats kommer ytterligare något uppenbart: mina ord, mina texter, mitt jag. 3 enigheten gör mig komplett. Ni gör mig komplett min älskade familj.
Älskar er med hela mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar