3 veckors praktik, kattunge och en brutal allergimedicin

Trots att jag knappt är 25, har jag redan drabbats av det där syndromet där det känns som som tiden springer i väg (man brukar ju säg att detta sker när man är gammal, betyder det att jag är lillgammal då?) För 3 veckor sen hade jag tänkt skriva om min nystartade praktik, men så blev det inte. Praktiken har gått as bra, över förväntan, ja så bra att jag nu står på listan om vikarietjänst. Min handledare har varit helt fantastisk, ja alla medarbetarna och så även den super charmiga chefen. Nej, gott folk, smörar inte det är faktiskt så bra! Ja, för er som inte vet så befinner jag mig just nu på ett ålderdomshem och gör en 4 veckors praktik för skolans räkning, (läser ju på Vård & omsorgs college för er som glömt) Har nu testat på dagtid, kvällstid och ett mastigt helgpass och blev inte avskräckt, snarare tvärtom. Får hålla tummarna för sig att vikarietjänsten framöver går ihop sig, för det här vill jag fortsätta med.

Sen 3 veckor tillbaka bor jag och Nicole hemma hos Coffe igen och vi alla tre hjälper varandra att hålla oss på benen till dagis, praktik och rutiner, samtidigt som jag trotsar min kroniska allergi och sover ihop med Coffes nya älskling - Kattungen Trixxie. Hon är dundersöt, tyvärr. I början kunde jag motstå henne, men nu så slinker handen mot hennes rygg och jag klappar den utan en tanke på alla hår som fastnar. Har faktiskt känt mig "immun" den senaste tiden och inte reagerat allergiskt alls, men fick igen av det i dag, då jag har kliat så frenetiskt i ögonen att jag gett mig själv rivsår på näsbenet. Ser ut som när jag var 5 år, i ansiktet. Jag har faktiskt allergimedicin vid namn Loratadin Actavis och jag tycker den fungerar alldeles utmärkt...2 timmar efter intag!

De två första timmarna är som en fylla utan smaken av alkohol, jo det är sant, blir helt wacko i kroppen, men vet ni va: Det är det värt för då kan jag mysa med Trixxie, Coffe och min Nicole sen, utan att nysa!