Tomorrow comes today: mars 2011

onsdag 30 mars 2011

På språkresa i Andalucien, 2001

Som blivande 15åring, var jag i väg på språkresa i Spanien och där läste jag spanska 3 timmar om dagen och resten av tiden ägnade jag åt mina egna små äventyr. Tack vare mitt latinska påbrå klarade jag mig rätt bra på egen hand och detta gjorde också att jag fick en chans att lära känna lokalbefolkningen som hyste agg mot de svenska turisterna. Den spanska historian fick vi uppleva på en hel dag då vi åkte buss Andalucien runt för att kolla på historiska ting och shoppa. Tråkigt hade jag aldrig, men jag ångrar att jag inte hängde med gruppen till Maroco, när de skulle dit. Då kanske inte min cd spelare hade blivit snodd och jag hade inte bränt sönder mig efter att ha legat i stekande sol i 6 timmar i min ensamhet.

Eftersom jag var nere i Marbella som ligger nära nord Afrika, så fanns det gott om araber på denna sida som gärna delade med sig av sitt språk och upplevelser. Så när jag åkte hem kunde jag flytande engelska och spanska och knackig arabiska och självklart ett VG från lektionerna. Detta var en upplevelse jag lär minnas för livet och en upplevelse jag gärna gör om, fast då utan lektioner.

Anledningen till att jag valde just denna låten som största musikminnet från den resan är för att den spelades över allt, har dansat till den och dessutom tvingats översätta den på lektionstid.

Minnen -Dominikanska republiken år 2000

Ja från en rytm till en en annan. Bachatcha och Merengue, två intensiva sensuella danser där man ska röra på fläsket och hålla sin danspartner nära. Har du höftproblem ska du undvika dessa danser. Familjen, jag och en sjukt massa minnen. Kulturen var magnifik och naturen var sagolik. Det värsta minnet med den resan var nog att jag var blond, bästa minnet måste varit när jag fick åka på disko tillsammans med underhållningsgänget och de såg till att jag hade kul och tog mig säkert hem när allt var slut och slutligen Mala Fe, säg någonstans denna Ko låten inte spelades. Han var ju Merenguen själv och just därför minns jag denna låten. Förresten, ska ni till Västindien någon gång rekommenderar jag absolut att besöka denna vackra ö som innehåller två länder!

För de som längtar eller för oss som minns varmare bräddgrader

Sverige, Sverige du kalla land!

Plötslig slog det mig att nu har det gått 10 år sedan jag var utomlands. Åren går, men minnena består. Oftast dyker de upp på en gång och då minns jag allt i minsta detalj. Bortsett från Danmark som låg läskigt nära, så har jag inte varit utanför Sverige speciellt mycket, men de gånger jag lämnat landet har varit fantastiska äventyr socialt, kulturellt och historiskt. Tunisien, Dominikanska Republiken och södra Spanien.

Var inne på mitt 12:e år då jag för första gången åkte med familjen på semester och denna bar av till Tunisien. Där fick jag uppleva den arabiska kulturen och mer där till. På vårt hotell, som så många andra hotell fanns det underhållare som sjöng, dansade och bjöd på andra aktiviteter i deras regi. Jag minns att en kväll, då de hade de bjudit med sig alla hotellgästerna till stranden. Det var en mörk, men varm kvällen och de hade tänt en brasa och satt fram stolar åt alla som kom. Jag var där med min pappa. Det bjöds på mat och dricka, medan de underhållande männen dansade barfota i sanden till just denna låt, i skenet av elden och månskenet. Bakom dem hördes havets kluckade vågor....

För varmare brädd grader är bra, både för kroppen och själen!

Jag borde ha tittat mycket mer på Glee än vad jag gjorde. Fy mig, det här verkar ju awsome!

!

Installerar Beach-figur 2011. Vänta ...
█░░░░░░░░░░░░░░░░░░░░░
System error, please try again next year....... :-))

tisdag 29 mars 2011

Man kan inget annat än älska Johan Glans och hans humor

Hallå där luggen!

Senast jag hade lugg måste ju varit 2009. Lagom till skolavslutningen hade Dennis klipp till mig och jag var super snygg, sen fick jag nåt anfall under sommaren och klippte själv i den och jag såg ut som jag hade en hjälm på huvudet. Som tur var så var Dennis en ängel och rättade till detta några månader senare och jag såg kvinnlig ut igen. Sen blev det ingen mer lugg....Inte förrän i dag. Mitt hår såg så fruktansvärt livlöst ut förra veckan, att jag gick in på Boys & Girls i stan och beställde tid för en makeover i håret och en makeover, ja det fick jag verkligen. Fick även huvudmassage och en dö läcker klocka och jag tror det var 2007 som jag hade en klocka på armen sist. Jag är välkommen om 8 veckor för att ljusa upp min nu bruna kalufs ännu en grad och självklart klippa till luggen så den förblir så här cool:

måndag 28 mars 2011

Tillbaka till verkligheten...eller?

Ja vad är verklighet, läskig fråga som aldrig kommer få ett enat svar, så nu skiter vi i den. Jag var i alla fall tillbaka i skolbänken i dag, efter mina 4 veckor ute i arbete. Jag fick mig en liten chock när jag såg alla sidor med frågor om Medicinsk grundkurs, som ska bearbetas på 4 veckor, samtidigt som jag ska validera av datorkunskap.

Blev svett vid bara tanken, men jag har gett mig fan på att jag ska klara det. Jag var för visso bara svett i någon timme, sen kom jag in i skolrytmen igen och kände mig som hemma och skuttade som vanligt fram igenom korridorerna med ett leende.

På tal om leende, det här skrev jag på twitter för en massa veckor sen:

Rektorn på min skola består bara av en sak:Ett stort varmt leende som hoppar fram av glädje.Han är sån, oavsett dag. Det glädjer mig #skolan

Fast jag har fortfarande inte berättat det för honom, att jag faktiskt ser hans glädje. Önskar alla skolor hade en sån trevlig rektor som vi.

Jag börjar den nya veckan med att ta ledigt från studier för att mysa med pojkvän. I veckan kommer en beställd bok om medicinsk grundkurs till biblioteket som jag har beställt och i morgon ska jag bekanta mig med Fass lexikon, min nya bästis. Jag tror på min vecka. Tror du på din vecka?

För er som inte visste: JAG TOKÄLSKAR NEELIX

För mig som "stampare" hade det ultimata varit att få se Neelix live på en festival utomlands i något varmt land. Vara en av dem bland folkmassan som njuter till fullo av hans härliga låtar och bara låter musiken gå in genom tårna, rätt in i själen för att måla den i regnbågens alla färger och slutligen ut genom fingertopparna, det är stamp för mig, detta är lycka.

För er som inte visste är jag en inbiten trancelyssnare och var mycket på trancefester nere i Malmö , där dansade häcken av mig, till just den här typen av trance och som jag njöt!

Jag känner mer än en person som skapar denna typen av musik och jag gläds åt deras personliga eller stora framgång. Neelix, känner jag dock inte, men han har levererat sjukt bra låtar som inte går att stå still till och volymen, ja den är maxad.

Min bästa vän hemma i norra Skåne spelade en låt med Neelix för mig för snart 4 år sen och jag blev som frälst både av musiken, festerna och gemenskapen och glädjen som detta förde till mitt liv.Ett tag var jag på Stamp, flera gånger i månaden och jag körde många mil för att komma dit och skaffade mig fler och fler vänner som förstod min passion.

Jag och min bästa vän snackade alltid på att dra tillsammans utomlands och har haft så många möjligheter att få följa med på Fullmoon Festival, i Tyskland, men när det väl är dags så är det alltid något som ska hindra.

Är 2012, äntligen mitt festivalår? Jag vill det i alla fall!

Favoritlåt med Neelix - Ask the right questions!

söndag 27 mars 2011

Jag bara tokälskar denna mixen av världens coolaste robotar!

lördag 26 mars 2011

OLW Vilda western

Igår ville vi göra en förändring i vårt chipsätande och slog på stort och köpte vinnaren av mysmatchen som OLW hade för att hitta en ny smak och vinnaren var döpt vilda western. Doften är inte att leka med när man öppnar påsen och första tuggorna var svåra att identifiera, men här sitter jag ett dygn senare och bara vräker i mig dem. Jag är som trollbunden av smaken och kan inte sluta äta! Tycker alla borde testa dessa, för det är något svår identifierat och mysigt över dessa och man vill bara ha mer, eller har jag fel? ;)

4 månade ihop i Värmland

Sänder en stor blöt puss till min pojkvän Christopher Halvorsen

Glöm inte bort 20:30 i kväll den 26 mars - Earth hour 2011

Attendo Lindbacken

Var tog tiden vägen, 4 veckor bara for förbi och nu är praktiken slut. Jag ångrar inte en minut att jag satte min fot på omvårdnads programmet i Säffle, jag ångrar inte heller att jag blev placerad på Attendo Lindbacken i Säffle, men dock känns det tungt att det är slut på det obligatoriska dagarna.

Varje dag var ett äventyr på sitt eget lilla sätt och man fick uppleva en massa leende och tokigheter varje dag, både från de boende och personalen. Underhållning av bland annat Trio med Bumba, en härlig duo med terapeuter, ett fint litet fik och en alldeles egen sång.

Första dagen jag började var min handledare sjuk och en härlig liten dam med massa energi från andra avdelningen tog hand om mig. Dagarna efter åkte hon på semester, men lagom till min sista dag, på självaste våffeldagen kom hon ut med härligt gräddade våfflor med tillbehör och berättade om sin varma resa som hennes nu brunbrända kropp vittnade om.

Jag gav mitt allt utan att behöva anstränga mig och det var en magisk känsla när jag förstod detta igår, när jag för sista gången som praktikant stängde mitt omklädnings skåp.

Förr har jag alltid ansträngt mig för att passa in, duga till och vara al

la till lags.

Jag gick in på Attendo Lindbacken med inställningen av att vara den jag är och jag är varken överdriven eller undergiven, jag bara glider fram med ett leende och hjälper mer än gärna till för att då mötas av någon annans leende som bara det visar att jag gjort något bra.

Jag ler åt det lilla och detta gav mig ett gott rykte, ett rykt jag vill hålla i hårt och vill få alla att förstå att ett leende säger mer än tusen ord och är värt mer än guld i rikedom, med andra ord en gyllene erfarenhet och det vill jag absolut säga att jag fått av min tid på Attendo Lindbacken. Dit jag snart återkommer, men då inte längre som praktikant.

Tills dess tänker jag följa dem via http://attendolindbacken.blogspot.com/ som skrivs av den mest spralligaste tjej jag någonsin träffat och som också är rösten bakom Attendo Lindbackens egen sång - Välkommen hit, som hon skrev och sjöng in och som jag hoppas utvecklar sig till något mer för det är en otroligt fin låt!

Önskar all person en fortsatt trevlig vår, tills vi möts igen!

Utveckla din dröm i Säffle / Idéesprutor och eldsjälar!

Säffle, en dag i början på mars

Ja, i onsdags var det åter dags för Öppen kväll i Säffle. Detta är andra gången det hålls i staden och andra gången jag och min dotter är där.

Vad är Öppen kväll?

-Jo, det är en möjlighet för unga och äldre att mötas under samma tak för att diskutera idéer och tankar och få en möjlighet att tillsammans utveckla sina personliga drömmar och få ta del av stadens utveckling.

Det är Facebook gruppen - Sveriges Yngsta Stad, som ligger bakom detta event. Ungdomar från Bylunda fritidsgård, kommunalpolitiker, eldsjälarna och de nyfikna vuxna är mer än varmt välkomna och alla får komma till tal, Så även jag.

Ja, för i onsdags kväll var det dags för mig att berätta för dem som hade valt att komma på Öppen Kväll, vem jag var, hur jag kom hit och varför. Jag berättade om mina 45 mil i bil, om kärleken som bodde här och om min dröm som författare en vacker dag i framtiden.

Jag läste upp min text om Säffle och berättade hur jag såg på staden både den dagen jag anlände och nu. Jag fick applåder, leende och nya kontakter.

Dessutom hade jag själv blivit fylld med nya idéer och nyfikenhet efter att ha lyssnat på Caroline Danielsson som var där och berättade om sina drömmar, framgång och idéer. Hon är en av dem som har startat "Tillväxt Värmland" Ett projekt som vänder sig till personer mellan 18-30, runt om i Värmland som vill starta ett eget företag. Hennes energi smittade av sig!

Ellinor Lindgren som var där för att diskutera möjligheterna om ett ungdoms garage fick ju också tankarna att börja snurra av nyfikenhet. Jag håller tummarna för att intresset är stort och att hennes dröm blir möjlig.

Sen en tid tillbaka har jag kontakt med Maria Helinger Shalan, som även hon är från Säffle och som skriver alla de där formerna jag vill skriva (prosa, poesi, kåseri, noveller och manus) och dessutom gör hon så mycket mer . Även hon försöker få med fler unga på sitt kreativa tåg för levande utveckling, samtidigt som hon själv far rundor och uppträder tillsammans med sin man Kumait Shalan. Redan nu på tisdag i Säffle och även i sommar ska de ge sin publik -Exotisk Fröding med modern touch och gissa vem som kommer vara där!

Jag har verkligen kommit till en stad som är full med idéesprutor och eldsjälar och jag börjar sakta men säkert lära känna fler och fler av dem och jag beundrar dem stark för deras glöd som har fått mig att börja brinna också!

torsdag 24 mars 2011

Funderingar efter att tittat på Jobbjägarn på kanal 5

Efter att ha ramlat förbi facebook gruppen: "Bojkotta kanal 5:s Jobbjägaren", kunde jag inte låta bli att titta på det. Orden har varit mycket blandade och hårda om detta programmet och såna uppståndelser gör det nästan mer intressant att se då, se varför. Åh, ja jag kan hålla med de sura minerna om detta programmet. Som en journalist skrev:" med ett tv-team i ryggen löser du dina problem.", lät krast, men är tyvär äckligt sant.

För visst finns det en förnimelse av verklighet med hur man går till väga som arbetslös för att få jobb, men det här blev aningen för mycket tevehjälp. På ett sätt, ja det kan få en del arbetslösa att känna motivation att söka sig ut med tankarna"Kan hon, kan jag." men besvikelsen för att man inte får jobb lika enkelt och snabbt kan slå hårdare. Jag har aldrig sett ner på Lyxfällans fall, tycker inte de har förnedrat sina deltagare. Jag måste väl erkänna att jag gillar Lyxfällan, som en pedagogisk varning i lightform om vad som händer med våra liv om vi inte sköter pengarna. Ett problem som drabbar alla samhällsklasser.

I Jobbjägarn´ger de tevetittarna en saga på en timme om ett hopplöst fall som sedan är tillbaka i samhället med ett leende och allt det där och eftersom det är teve, vet inte vi som tittare hur många gånger de har klippt bort vissa scener. Själva konceptet jobb jägaren är helt fantastiskt, om det bara fanns i verkligheten och inte på tv!

Wow* Som en enda lång kortfilm. Jag rös.

Så mäktigt, hade velat va där. Gentleman är en riktigt tunggungs favorit sen länge !

måndag 21 mars 2011

Inget är så vackert...

Jag är en skåning, precis som min (adoptiv) mamma. En stor gård fylld med hästar, kor, stallkatter och inte att förglömma alla hektar av bete och skog kan förgylla månaderna med vilda lekar som bara lilla jag kan hitta på med min fantasi som är större än mig. Min far är kusk och körde enbett (På bilden). Mamma är dressyrryttare och resorna blir många och långa för alla dessa hästtävlingar som ska utföras. Hästarna är mitt intresse också. Jag har fått ärva mammas shetlands ponny Loppan, säg nåt han inte hittar på med mig, men han är snäll också, ibland. En katt vid namn Rulle, han är både inne och ute katt. Jag älskar att gosa med Rulle. Jag är dock kattallergiker. Jag älskar att hoppa i höet. Jag är visst dammallergiker.Fast det stoppar aldrig mig, jag hoppar ändå i hö och leker med katterna.

Jag går på gymnastik och har 6 stycken tjejkompisar (Maria, Emma, Elin, Josefin, Malin) + 2 adoptivkompisar (C och Y). Trots att majoriteten av min släkt fortfarande befinner sig i Östergötland/Småland eller i någon annan del av skåne, så har jag dem nära och de var många, väldigt många. Jag har opererat tarmen igen (ett fel jag haft sen födseln) och bor åter igen på sjukhus i Göteborg, det gör ont med alla stygn i magen, men alla är snälla mot mig. Min bästis "Morfar" John, minst 80 år, hittar alltid på massa bus med mig och han är min ängel i livet, trots att vi inte är släkt på något vis. Mormor Judit passar mig mer än ofta och det slutar alltid med långa roadtrips, Får följa med henne och höra henne sjunga eller lyssna på när hon berättar om hennes minnen och om skånsk kultur. Vi åker Skåne runt i hennes lilla röda Polo. Fast ibland kan vi stanna hemma för att undersöka blommorna på ängarna eller bara få höra henne sitta och sjunga med sin förtrollande stämma. Min mormor Judit (Jerreby) Bergsten älskar att sjunga och ville lära mig allt hon kunde.

Ibland bodde vi hos farmor och farfar och där bjöd de alltid på nybakat och massa härliga promenader ut i skogen för att hälsa på skogstrollen (små stubbar). Det är så kul , så det gör inget att vi får åka 25 mil för att uppleva det.

Oavsett väder så är allt bara en enda stor härlig lek och det bästa jag vet är att äta spagetti och köttfärsås och att sova i pappas vagn när han är ute och kör med hästarna på landsvägarna ( bland annat sov jag utan problem i den vagen ni ser på bilden. Där bak finns en låda som jag gärna pressade in mig i och la mig till ro. Bryr mig inte om att det var hårt eller att det skumpar. Ingen kan sova som jag.) Ingen kan le som jag.. Inget är så vackert som när jag var 6 år gammal!....

lördag 19 mars 2011

Nostalgi från barndomen tv

(När jag var liten avskydde jag filmjölk och tyckte det här barnprogrammet var jätte läskigt, massa filmjölk på en gång och hans röst ska vi inte ens tala om. Nu anser jag det här vara konst, hans röst känns som en trygghet och jag saknar det på tv.)

Sommaren 2010, Såg jag detta solo live på Sweden Rock (Minnen)

fredag 18 mars 2011

3 veckors praktik, kattunge och en brutal allergimedicin

Trots att jag knappt är 25, har jag redan drabbats av det där syndromet där det känns som som tiden springer i väg (man brukar ju säg att detta sker när man är gammal, betyder det att jag är lillgammal då?) För 3 veckor sen hade jag tänkt skriva om min nystartade praktik, men så blev det inte. Praktiken har gått as bra, över förväntan, ja så bra att jag nu står på listan om vikarietjänst. Min handledare har varit helt fantastisk, ja alla medarbetarna och så även den super charmiga chefen. Nej, gott folk, smörar inte det är faktiskt så bra! Ja, för er som inte vet så befinner jag mig just nu på ett ålderdomshem och gör en 4 veckors praktik för skolans räkning, (läser ju på Vård & omsorgs college för er som glömt) Har nu testat på dagtid, kvällstid och ett mastigt helgpass och blev inte avskräckt, snarare tvärtom. Får hålla tummarna för sig att vikarietjänsten framöver går ihop sig, för det här vill jag fortsätta med.

Sen 3 veckor tillbaka bor jag och Nicole hemma hos Coffe igen och vi alla tre hjälper varandra att hålla oss på benen till dagis, praktik och rutiner, samtidigt som jag trotsar min kroniska allergi och sover ihop med Coffes nya älskling - Kattungen Trixxie. Hon är dundersöt, tyvärr. I början kunde jag motstå henne, men nu så slinker handen mot hennes rygg och jag klappar den utan en tanke på alla hår som fastnar. Har faktiskt känt mig "immun" den senaste tiden och inte reagerat allergiskt alls, men fick igen av det i dag, då jag har kliat så frenetiskt i ögonen att jag gett mig själv rivsår på näsbenet. Ser ut som när jag var 5 år, i ansiktet. Jag har faktiskt allergimedicin vid namn Loratadin Actavis och jag tycker den fungerar alldeles utmärkt...2 timmar efter intag!

De två första timmarna är som en fylla utan smaken av alkohol, jo det är sant, blir helt wacko i kroppen, men vet ni va: Det är det värt för då kan jag mysa med Trixxie, Coffe och min Nicole sen, utan att nysa!