torsdag 19 juli 2012

I morgon är det upp till bevis på jobbet

Jag är så nervös så jag vickar på tårna. 4 veckor är från och med i morgon avklarade på det underbara sommarjobbet: Solrosen- Daglig verksamhet för personer med demens. I 4  veckor har jag arbetat i hop med två ordinarie och fått insyn i hela verksamheten, från alla vinklar och väder. I jobbet ingår 3 olika arbetsgrupper: Köra, hämta och köket som i sin  tur har olika uppgifter som inte är annat än roligt. Denna veckan har jag testat på köket för första gången. Lagom små pirrigt, då jag inte är nån direkt kokerska och än mindre brukar laga mat mer än till mig själv och Nicole. Med stor stöttning av mina kollegor och tidigare lärdom under veckorna om vad köksan gör, så har det hitills gått så himla galant att jag inte kan vara annat än stolt över mig själv och jag skäms för att jag tvivlat inför vissa uppgifter. Jag har både kört buss, lärt mig rätta bemötningstekniken, lagat mat jag knappt hört talats om och hunnit städa undan allt i tid. Så vad har jag kvar att känna pirr för - jo, i morgon. I morgon är det upp till mig att visa de två ordinarie att jag lärt mig allt de visat och lärt mig, så att de med ett lugn i magen kan gå på semester efter klockan 16 i morgon fredag och veta att jag är kvar med en ordinarie och en ny vikarie. Som inte den hedern vore nog ska jag dessutom slåss mot klockan då jag ska göra en helt ny maträtt igen, vi ska i väg på utflykt med gruppen och dagen i sig är kort. Jag har lärt känna alla nu, var alla saker finns och även rutinernas tider sitter som en smäck, men ändå så pirrar det. Inget dåligt pirr, bara ihärdigt. Det stora bevistestet är egentligen först på måndag, dagen då den nya semesterperioden börjar och jag byter namn i schemat. Dock är det en liten skillnad, en av de kommande kollegorna har inget körkort. Det har jag, vilket innebär att jag blir chaufför lite mer än mycket. Bussen är stor, jag är liten, men vägarna, ja de kan jag snart utantill. Fast än så länge så pirrar det. I morgon är en stor dag, på många sätt och jag hoppas den fullföljs med bravur, kärlek och glädje lagom till hälja´

Inga kommentarer: