Detta kommer jag sakna med Jämshög

4 april 2005, satte jag min fot här första gången och den 12 november 2010 sätter jag mitt sista fotspår i det som en gång varit mitt samhälle. Under de år som gått har händelser, känslor och tankar kommit och gått av olika slag. Detta tar jag självklart med mig, men det är sådant jag oftast upplevt med andra personer som precis som jag, inte haft rötter i denna "Guds glömda håla" utan haft Jämshög som sitt tillhåll med tanke på studier eller liknande. Vi har skapat minnen, onda som goda, roliga, som sorgliga. Detta är en del av Jämshög, men inte det som jag kommer sakna med Jämshög.
Jag kommer sakna det som inte förändras bara för att jag lämnar detta samhälle. Kommer sakna de förtrollande årstiderna som kommer och går. De förändringarna i träden, som inte la märke till i fall någon varit full och gjort bort sig. De årstiderna som inte kunde bry sig mindre om vad Jämseborna höll på med, den har nog med sitt. Det har varit kallt, blött, varmt. Hårt, mjukt, torrt, vått. Blandat med vackert och fult. Mina promenader längs cykellederna genom åren har visa mig den rätta bilden av dessa årstider, på baksidan av det Jämshög alla bilar ser. Det brer ut sig som ett sagoland, orört och lockande. Vackert, så vackert att jag inte orkar säga farväl, utan tar med mig mina bilder av den naturen i minnet.
Sen kommer jag nog faktiskt sakna den man som varit min granne under dessa 2 åren. Den man som precis som årstiderna går sin dagliga gång upp och ner för trapporna, som slänger av ett hej till den han kommer till att möta på väg mot sin bil. Han vars vardag inte heller påverkats av det jag upplevt och skapat i mina minnen. Den man som senast för 5 timmar sen, hjälpte mig packa in det sista i bilen och tackade för tiden som granne och önskade mig allt gott i Värmland, innan han åter begav sig till sin bil.
Och kanske att jag kommer till att sakna den stora kyrkklockan som dånade in sina mässor och högtider i tid och otid...Men bara kanske. *haha*

Farväl mitt Jämshögs landskap