I dag hade jag massor att göra, men jag ville inte gå upp. Vägrade, trots att det är torsdag känns det redan i ryggen att jag snart ska lämna det jag börjat vänja mig vid, Säffle och dess vänlighet och vackra natur. Hur folk ler och tycker man är modig som bestämt sig att flytta på egen hand 45 mil från föräldrar och vänner för att finna lyckan och enda tryggheten är gammal kärlek som finns i närheten och hjälper till.
På lördag ska jag på folkrace med hela familjen här i norr om vädret tillåter. En familjedag med grillad korv och bilar som kör fort. Där efter måste jag avlägsna mig. Packa in mig och den lilla i bilen och styra söder ut, genom hela Dalsland, en bit in i västra Götaland, svänga in i Småland och där ska jag förbli i drygt ett dygn. Jag ska återförenas med min familj från söder, komiskt nog i den enda stad jag kunde hitta på kartan som var lika stor som Säffle, nämligen Eksjö. Eksjö har jag varit många gånger i mitt liv eftersom min pappa är Småläning i grunden, men jag har aldrig kört den biten själv. Inte det att jag inte hittar, är bara att den vägen är sjukt långtråkig och läskig när det är mörkt ute.
Ryktet har nått mig att Vintern är på väg hit till helgen, självklart. Brutal kyla och snö är plötsligt inte långt borta och i Småland där snöar det fan jämt. Hade tyckt det va no big deal om det inte vore för att jag ska köra bil, en sträcka nästan lika lång som från Tyringe i Skåne till här i Säffle och en resetid på minst 5 timmar i mörker med en liten fyra åring i bilen. Jag måste faktiskt erkänna att är det nåt jag är rädd för här i livet (sen jag blev vuxen) så är det Vintern, snö och kyla. Man blir sjuk och kan köra i diket och i nästan 5 månader måste man sluta vara tidsoptimist som jag är proffs på. Skit. Ser bara skräcksenarion när jag tänker på resan i helgen, men har varma kläder och filtar i bilen i fall nåt skulle hända och i morgon ska jag be dem på Q8 att gå igenom den och fylla på olja med mera. Sen är vi väl redo, typ.
Jag kom upp här för att få en bild av Säffle och Värmland, inte bara som turist utan även som boende här. Kom upp för att förbereda dem på min ankomst. Hittills har allt gått över förväntan. Trots att jag inte tillhör kommunen än, vill de gärna hjälpa mig. Så min brevlåda fylls med ansökningar och blanketter för att söka sig hit. Dessutom ska jag strax åka och titta på det som ska bli Nicole nya dagis. Jag ringde, ingen svara. 1 timme senare ringde de upp. min mobil dog mitt i vårt samtal. Jag slog lite på den och den startade igen. Kvinnan ringde en kvart senare och nu ska jag leta mig fram till dagiset och få träffa den där härliga kvinnan som likt de andra jag pratat med här, välkomnat mig och hjälpt mig få ordning på allt.
Hemma hos Coffe är allt så bra det kan va, förutom att hans dator har så gott som lagt av sen igår kväll, så just nu sitter jag på biblioteket i Säffle och läser de viktiga mejl jag väntat på, men inte kommit åt förräns nu. De mejlen gav mig goda besked, bland anant så har jag jobbet kvar och kan återvända när jag kommer till Blekinge. Visst inget fantastiskt jobb, men än så vill Adecco har kvar mig som konsult.
Så som sagt, jag är lycklig av att vara här med Coffe, i Säffle, i Värmland, men jag är ju förstås olycklig vid tanken på att jag snart ska lämna det...dock tillfälligt men ändå. Nu ska jag gå och hoppas på att den där vintern inte kommer och tar mig i helgen och om den så gör så vet ni var jag försvann iaf. Skriver igen så fort jag kan visa livstecken. Puss och farväl....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar