Blandad sorg över den politiska utgången på valet, kvällen innan och alla de där känslorna som alltid ligger och värker hade försatt mig i soffkoma och de var precis så jag orkade upp de timmar Nicole skulle hämta och lämnas på dagis. Vid 15 tiden på eftermiddagen hade jag inget val, det var bara att att hasa sig upp för veckans första dag på jobbet.
Jag hann inte ens börja, förrän fingrarna värkte, men energin var tillbaka och en nöjd liten Amelie styrde bilden hem efter 21, piggare än någonsin och så där fjantigt stolt över dagens enda prestation. Hemma var det dock inte lika piggt. Dennis hade varit hemma och var sjuk och Nicole sov. Så det var bara att döda den upplivade energin igen och rulla ihop mig på min favorit plats i soffan och somna in.
Ja detta var ytterligare en dag utan massa måsten och jag hatade det. Nicole till dagis, tvätt i kilovis och skicka ytterligare några nya ansökningar till fler jobb. Dennis var fortfarande dålig, så jag släpa in datorn i köket och började samla ihop lite klassiker på youtube och ändrade min kommande besiktningstid, som var bestämd att ske dagen efter, dock i Hässleholm. Nej, tack! Ägnade skrivbloggen lite uppmärksamhet innan man ytterligare en kväll föll tidigt i sömn.
22 september - onsdag:
Ännu en dag med en sjuk stackars Störbo. Ytterligare en dag i köket. Fler låtar och blogg inlägg kom in på min dator och lyckliga känslor for igenom kroppen och energin var på lagom nivå för att jag skulle klara av mitt plötsliga infall att åka och handla mat med Nicole. 2 timmar och knappt 400 kr fattigare, var det bara att lasta av varor och barn innan det var dags för veckans andra jobbpass.
Lite över 4 timmar med värk, var något jag fick slå bort. Jag ställdes i ett bås där jag skulle jobba ensam. Ensam med minst 10 backar kött, kött på 1 ton per lass. Lagom mör kommer jag hem till en något piggare Dennis och vi hade myskväll med film och tända ljus. Kvällen blev inte lika tidig som de andra, var för insnöad i att skriva texter och somnade i skrivblocket....
23 september - torsdag:
Första dagen på länge som Nicole både äta frukost i sin takt, bli färdig och dessutom komma i tid till dagis. Jag ägnade mina ensamma timmar åt att ändra om på skrivbloggens upplägg och hade lite vrålande sångstund för mig själv. Nicole verkade lite sjuk så jag ät henne sova när hon kom hem. Dagen visade inga större tecken på höst, så jag satt och sola i väntan på Dennis hemkomst. Sen var det bara att springa till bilen för veckans sista jobbpass. För första gången någonsin jobbade vi alldeles för fort. Fort har vi jobbat innan, men det här var extremt. Dock skulle tvunget killarna krångla till det o bli för slappa och det jobb som kunde avslutas redan vid 19:30, blev i alla fall 21:00. Väl hemma höll Dennis på att styla folk och Nicole levde rövare och världens fluff vid namn Ajax mötte mig. Hårförändringar, skratt, After dark på tv och massa mys med tjejerna ända fram till midnatt.24 september - fredag:
En dag i skrivbloggens tecken. Jag la till ytterligare texter och valde att göra PR till de folk jag visat den först för och mitt i allt det länkade Zinat Pirzadeh upp den på sin sida och hon har ju en enorm vännerlista med följeslagare, vilket helt plötsligt gav bloggen en publicitet jag inte hade väntat mig och massa ny respons.
Fick dock göra en paus vid 15 tiden, dock inte för att jobba utan för att köra bilen på vår första besiktning. Nicole tyckte det var väldigt spännande hos bildoktorn och skötte sig fint. Nervös för beskedet, men 15 minuter senare åkte vi där ifrån med ett papper på att bilen fått godkänt. Dennis hade lämnat oss vid 11 tiden för att åka på utflykt med Klassen till Äppelgården. Jag och Nicole roade oss med att stöka ner lägenheten, busa och äta mat. När hon hade somnat tog jag ett glas vin och kontaktade saknade släktingar och bekanta och berättade vad som pågick i mitt liv. En stor sten lättade och trots att det var fredag och jag var ensam var jag rätt nöjd ändå. Dennis dök upp först vid 03:30. Det kan man kalla en utflykt i impulsen och gemenskapens tecken.
25 september - lördag:
En orolig natt, dålig energi på gång, men det var bara att ta på stallkläder på och frukost i bilen. Det bar av mot Vinslövs ryttarförening för 4:e knatteridningen. I dag skulle jag vara själv, utan morfars stöd. Så som tur var, hade Nicole fått den minsta hästen som hon tjatat om de andra gångerna. Hon har äntligen lärt sig att "styra" och nästan lärt sig att stanna helt själv. Däremot, hände samma sak som förra gången. Traven, skrämde henne och hon grät och hade sig. Varken jag eller ridfröken förstod något, var detta "anti spring" beteendet kommer ifrån så plötsligt. Hon har ridit på en shettis som är under 100 cm, en C - ponny på över 130 cm och på min häst som är 146 cm, i rejäl trav och skrattat glatt o velat trava mer. Nu satt hon på världens snällaste shettis på 105 och gallskrek. Hon sa plötsligt själv att hon inte ville rida mer i Vinslöv. Frågan i mitt huvud om hur jag ska hantera detta snurrar än.
Hennes besked gjorde mig som före detta hästpassionerad, ganska låg. Skulle inte mitt intresse få föras vidare?
Väl hemma blev vi mest bara ovänner, länge sen vi bråkade så mycket om små saker och det blev ju inte bättre av att jag redan var irriterad sen jag hade klivit upp för dagen. Dennis var i väg med Paulina och förberedde för Hennes maskeradfest senare på kvällen. Jag fick ett telefonsamtal av en vän som mår riktigt dåligt och jag gjorde allt jag kunde för att stötta honom, men kände uppgivet när vi la på att jag kanske inte lyckats. Det han hade sagt blandades med den soppa jag själv bar på och irritationen växte mer och mer för varje timma. Lyckades slå bort det för en stund så jag och den lilla kunde avsluta kvällen i fredstecknet. Det blev skräpmat och massa mys. Sen brast allt och alla känslor och tankar rann över. Mina ensamma timmar denna lördags kväll spenderade jag med att blogga och fälla en massa tårar. De hade precis torkat lagom till att Dennis kom hem vid 03:15....
26 september - söndag:
Soffkoma eller söndagskoma, ja man kan kalla det vad man vill, men det dröjde länge innan jag orkade slå bort alla tunga tankar och resa mig upp för att ta tag i livet igen. Massa nya tankar hade fyllt mitt huvud, massa goda tankar. Jag var förbryllad, var kom de ifrån?
På eftermiddagen lyckades ja tag i mig själv ordentlig och föreslog för Nicole att vi skulle gå ut på en promenad så hon skulle få testa sin cykel och se om hon var redo att börja cykla till dagis. Det blev en väldigt lång runda och det tog inte så lång tid förrän hon lärde sig att hantera den rosa faran och klarade Jämshögs fruktade skolbacke. Själv, blev jag förvånad över hur lite frisk luft kan rensa tankarna och bara behålla de goda. Väl hemma, ordnade hon och Dennis med maten, innan hon och jag kröp ner i hennes säng och läste saga. Hon somnade mitt i och jag pussade henne godnatt och återgick till mitt bloggade. Min saknade Kalle vän, hörde av sig och kollade läget och passade på att skicka en hel spellista med massa bra musik som han visste skulle få mig på ännu bättre humör. Så skönt att höra av honom igen, var evigheter sen, men inget har förändrats och det värmer så mycket. Du är en underbar vän.
I kväll kommer dessutom pappa hem från Teneriffa (Aiffa, enligt Nicole), efter sin vecka hos mamma på Vintersol, så det ska bli ett kärt återseende på telefonen i morgon.
Kvällens sista timmar passade jag på att ha lite godismys med Dennis och sa kanske samtidigt hejdå till min hittills 90 % hel läckra mage som jag lyckats skaffa mig under veckan. Tror inte den sett så här bra ut sen, ja evigheter. Ska slänga in veckans tidrapportering till Adecco innan jag slänger mig i duschen, för att falla i sömn ren och redo för en ny vecka med nya händelser....God natt och tack för denna vecka, Jämshög....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar