Äntligen!

Precis bokat tid med Komvux..igen. Sådär lagom till att mina "förmåner" med jobb och barnomsorg börjar ta slut. Jag tror inte studievägledaren förstod min situation när jag var inne på möte sist, men efter att ha skickat ett påminnande mejl om att jag fanns, var hon snabb med att kalla till möte igen.
Jag var där i början av månaden och lämnade in lite ansökningar, men eftersom det var fullt på heltids linjerna skulle hon se vad hon kunde ordna. Veckor gick och om nästan exakt en vecka är denna månad slut och jag behöver besked nu. Dock får jag vänta till nästa tisdag.
För mer än en månad sen var jag helt övertygad om att jag skulle just i denna skrivande minut befinna mig på en skola, nöjd och lycklig över att ha något att göra igen. Nöjd över att få lära mig nya saker i stället för att sitta hemma. Nicole skulle få vara tillbaka på dagis mellan 9-16, csn pengarna tillbaka och dessutom, för en gång skull hade jag kunnat säga att jag har ett extra jobb, sånt där som vuxna/studerande har.....Men i denna skrivande stund sitter jag i familjen Störbos stora soffa och glor på min datorskärm, dricker kaffe, försöker göra mig allmänbildad via internet och väntar på att det är dags att hämta min dotter. Sen ska vi fördriva ytterligare 3 timmar, innan jag beger mig av till det jobb, jag fått behålla tack vare att jag är en av bemanningsföretagets bästa medarbetare. En förmån helt enkelt, ihop om att jag ska hitta en sysselsättning på dagen....men tiden börjar rinna ut. Fast studievägledaren lät som hon hade massa nya idéer på gång. Ska man börja hoppas på att denna oändliga väntan äntligen börjar lida mot sitt slut?