Det gör ont, så ont, men inte p.g.a att jag opererades i dag, inte p.g.a att jag fortfarande blöder från såret utan smärtan kommer från hjärtat. Det har gått 4 dagar om inte mer, jag ringer, jag sms:ar, jag skickar facebookmeddelande när jag ser du är online....men inget svar. Tyckte du jag behövde smaka på min egen medicin sen förr eller bara vända mig ryggen tills jag kan komma och se dig med mina egna ögon...Vibbrationen när tårarna hålls igen, får det att ömma i det opererade området och jag lägger mig snart i fosterställning för att orka andas. Jag känner mig brutalt dumpad, övergiven och förvirrad.
Pappa har varit borta i flera timmar nu, Nicole är som en spindel när hon klättrar på väggarna och allt bara känns som kaos.
Hade jag vunnit några tusenlappar på Triss hade jag åkt till dig direkt, direkt i mitt hälsotillstånd de där många milen genom landet och slått upp din dörr och även om jag mötts av ett ointresse hade jag krävt en kram så jag i lugn och ro hade kunnat åka hem igen eller så hade du blivit glad och släppt in mig...Jag orkar inte drömma om lottvinster och allt annat orimligt, just nu behöver jag inga drömmar, jag behöver verklighet och känna trygghet....Tårarna gör mig trött, men kan inte somna
Eminem feat. Rihanna - Love the way you lie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar