Tisdagen är snart slut. Jag redovisade vid ca 10 tiden, men jag svävar fortfarande på moln. I lite mer än 4 veckor ha jag lidit av noll motivation, stressattacker och slitit sönder för att få ihop den perfekta föreläsningen om de olika religionernas syn på abort. Väl framme på scenen var jag inte lika självsäker som när jag gick hemifrån. Det var mörkt, men alla kollade på mig, orden föll i glömska och för första gången någonsin så hade jag en mikrofon och ett glas vatten. Jag missade många meningar som jag planerat, blev torr i munnen när jag minst anande det, kände hur jag ville sjunka igenom marken, stakade mig och flackade med blicken. Men trots detta fick jag bra feedback redan innan jag gått och satt mig. Jag var helt skakig och att folk berömde mig mer och mer gjorde inte benen mer fungerande. Men det var först när jag träffade min lärare och fick en kram som jag flög upp i himlen och sken av lycka. På rasten hade min fråga om abort skapat en massa diskussioner och jag insåg att folk hade verkligen hört vad jag hade sagt och det brände till i hjärtat av glädje och lycka. Jag kan, folk hör mig, folk ser mig och framför allt folk tror på mig. Jag är inte värdelös, jag kan!
Även i kväll har feedbacken fortsatt och nu sen 4 timmar tillbaka har jag äntligen kunnat stressa ner och bli lugn, fri från stressattacker och fri från oro över min sjukt stökiga lägenhet. Här är så rent som det kan vara, Nicole sover sött i sin säng och mina två homres är här och firar att två av tre är färdiga med redovisningarna. I kväll blir det kaffe, favorit musiken på lagom volym och kompissnack. Kan det bli bättre? I morgon kommer jag dessutom vara snyggast i skolan. I morgon kommer jag vara mig själv, igen. Stylad av den bästa, lugn eftersom jag inte behöver stressa till något och glad för att jag antagligen fortfarande i morgon kommer sväva på moln för att jag vet att jag är vacker, omtyckt och jag kan det jag gör! Go me!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar