bekanta funderingar ..

Hans käkbenslinjer är så bekanta, hans leende likaså. De är två, men ser ut som en. De är till och med lika gamla. Självklart skiljer dialekterna dem åt varsitt håll, den ena har dessutom mörkare hy än den andra, men Hans blick fick hjärtat att hoppa till. Ett sånt ansikte glömmer man inte, men varför minns jag inte varför?

Hur tänkte Gud när han skapade människor som likna varandra så extremt mycket? 

Var det för att reta oss andra till vansinne? 

Visste han, att jag skulle lära känna båda två? 

Hur förklarar man för någon att man inte längre minns vem personen är,utan att se dum ut?

Hur berättar man för en annan, att det finns en person som liknar honom fast det är omöjligt att de är släkt?  

(en text som egentligen skulle vara på minnyans.wordpress.com , men den bloggen har jag inte hunnit starta upp än, så därför ser den lite missanpassad ut här)