Så tyst att jag hör min egen puls och även ibland...

...kan jag höra pappas välkända snarkningar och någon enstaka fis från hunden Snapsen....Klockan är inte ens kvart i 12, visst det är på väg mot natt, men jag är inte den som gått ner i varv vid den här tiden. Den ovanliga tystnaden vid den här tiden är jag så ovan vid att jag blir rastlös. Vi har haft en mysig kväll med mat, sällskapsspel, en massa tjöt, vin och kaffe drickande och självklart en massa leende. Nicole somnade nöjd för en timme sen. Det enda hon var besviken över, var att inte fler människor använder ordet - Tutmorr. Varför vet hon inte, hon bara älskar det. Använder det till allt nu...Så går det när hon lyssnar på Kråkradio flera gånger om dagen. Nu sover dem, allihopa, utom jag. Jag sitter gömd i mitt kök och nästan viskar fram tangentljudet, men vill väsnas mer, vara mer. Sån är jag. Sitter och stirrar på vinflaskan vi smaka på i dag - Husets vita, riktigt god och den Canavas sko jag fick i dag. Båda står uppradat på köksbordet och stirrar på mig. Jag stirrar tillbaks. Nej så här kan det inte vara, i morgon är det sängmys, favorit frukosten, förberedelser, barnkalas och "tjejshopping", bland annat. Kan det bli en bättre söndag, nja återstår att se, men än är de 10 minuter kvar av denna lördagen och de 10 minuterna tänker jag inte spendera i denna sovande tystnad utan ska med smygande steg förflytta mig till en annan gata. En kul gata....