I morgon, vid tid jag inte vet om, är de här igen - Mamma, pappa och Snapsen. De ska stanna hela Valborgshelgen. Förutom att sätta ihop min dubbelsäng och prata skånska igen, vet jag faktiskt inte vad vi ska hitta på för kul. Utbyte av bilar ska i alla fall ske. För nu är min blådåre klar. I flera månader gav den mig panik då den vägrade bli godkänd på besiktningen och den var dessutom sönder på ett helt annat stället. Min ängel till far kom hit och jag fick låna hans automatare, medan han tog ner min bil till familjens egen mekaniker i Skåne. Det tar ju inte en kvart att köra från Skåne till Värmland, men de är så snälla och gör det. Jag blir alltid så glad av att umgås med dem här och det är en pirrig känsla varje gång jag få visa dem nya smultronställen här i Värmland. Bott här i 1 och fem månader nu, tycker tiden gått fort. Tyckte mamma och pappa var här nyss och hämta bilen, men nej det är flera veckor sen det var påskmiddag i Åmål. Nu blir det Valborgsmiddag, undra vad vi hittar på då?
Det kan vara sista gången, kanske, som jag ser dem innan de åker på sin utlandsemester i sommar, komiskt nog är de borta under exakt samma veckor som jag har semester. Så denna sommaren blir det kanske bara ett snabbt hej och hejdå i "min hemstad" (extremt saknade), för årets ledighet ska jag spendera någon helt annanstans...ska bara ringa ett telefonsamtal till --------------
Förresten, Nicole säger ibland - Naj, istället för nej. Jag blir så stolt så jag vill gråta när jag hör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar