Funderar på att skriva en bok..

Som ni kanske vet har jag länge velat sätta mig ner och samla mitt sinne och låta det jag kallar för "vardagspoesi" rinna ner i ord och så småningom bli en bok. Nu har jag ju dock inte skrivit någonting på flera månader och det skaver lite i mig, då detta är något som gör mig lycklig. Att skriva mina ord, att skriva mina text, helt enkelt att skriva mitt, vad det nu kallas hos dem som vet. I allmän förståelse kan det kanske översättas till personlig passion och trygghet. Alltid äkta kärlek till de ord jag vill förmedla, fast det kan verka som tvärtom, då jag ofta blandar skrivreglerna hit och dit, då och nu tid är min brist, men också mitt kännetecken. Att om jag inte blir rättad så finns alltid detta felet och som ett inräknat fel då jag skriver i känslor och inte i fakta. Jag kommer ju aldrig bli som de riktiga författarna, men ändå.Vad som är en riktig författare har nog med en själv att göra, då jag erkänner många som för andra än inte är så kända, dock erkänner jag inte min vilja att själv vilja bli någon dag....
 Alltid skrivit, sagor, berättelser och små dikter med eller utan vers. När jag var liten, kanske man kunde undra om jag kunde mer berättelser än mina föräldrar, då min fantasi var som mitt andra hem. Jag trivdes där. Är förvånade att mamma och pappa inte skällde på mig mer för att jag "tjatade" fram dessa berättelser på våra långa resor genom det avlånga land som var mitt nya hem. När jag var liten hade vi en skrivmaskin. Om den inte hade funnits där, hade jag velat bli författare ändå?

Det är ju en sån där fråga man aldrig kommer få svar på, men visst var den lockande med sitt gamla skal. Jag skrev så att bokstäverna fastnade i varandra och jag fick använda en penna för att få dem i rätt läge igen. Som "vuxen" när jag väl skriver en bok på mitt sätt, hade jag nog gärna velat skriva den på en riktig skrivmaskin från förr, då jag minns känslan av knapparna som om det vore igår. Enda anledningen till att det antagligen blir via datorn är för hastigheten och möjlighet till att delge omvärlden. För nu med teknikens under kan den ges ut i gammal pocket form, ebok och en bok man kan lyssna på via cd-skiva, ipod, Ipad, Android och säker nåt mer. När jag var liten, skulle jag vara glad om det fanns Anne Franks dagbok...på kassettband och då syftar jag ändå på 90-talet. Fast åter igen, varför tänker jag på det här med bok nu, är ju inte som jag ska dö än, har flera år på mig förhoppningsvis och än vet jag inte ens om jag kan skriva mer än det som redan är skrivet....